När märker man av det?

Moppy - har själv kallsvettats hela dagen. Är det kanske ett symptom? :?

Jag skulle ju kunna kopiera Ciccis berättelse förstås...vi satt och jämförde runt ÄL och konstaterade att det var väldigt lika. Kanske därför jag känt mig så hoppfull?

Fakta:
11:e försöket - 5:e med ÄL stickor

Inget vin mellan BIM och ÄL, inga piller utom vitaminer och omega-3

Slaskade fram världens aladåb på tisdagen och fick panik att ÄL kom tidigare än väntat. Hem och göra barn!

Ingen ÄL på onsdag - praktiserar barnalstrande igen eftersom det inte kommer bli nåt på torsdag.

Ingen böj på tordag heller. Jämför symtom med Ciccis ÄL och konstaterar att det hittills varit väldigt lika. :)

Fredag - böj, allt enligt guru-Ciccis utsago. :D Och faktiskt kände jag av ÄL för första gången på flera månader. Seriöst barnalstrande på kvällen, innan maken försvann ut till sin gran i skogen.

Sen blev det inget mer - men det räckte uppenbarligen!

Kan ju säga att jag blivit parkerad i sängen ett par timmar varje gång också, och sett till att få roa mig lite för att ge simmarna en extra skjuts. :D

Trevlig kväll alla! Vi får hoppas att det dyker upp en ny tråd imorgon om denna försvinner.

FruLlan!!!

Mysdags för Mindre-pappan och Mindre-mamman

Sweet- går det inte att riva ut en tangent för att försöka hitta smulan?

Tror nog att Mindres böna redan hade ett namn, eller har jag fel?

JApp!

Fast själv känner jag verkligen att jag INTE vill att familjen ska få veta att vi försöker.

Tror det är otroligt individuellt, men i mitt och makens fall så känner vi båda att DET vore att få ännu mer "press" än vad vi känner.

Om vänner känner till våra försök känns mindre jobbigt. Men föräldrar o syskon, näe.... De skulle ju säkert undra varje gång men ringer och pratar med dem. Och även om de inte skulle fråga rakt ut så VET vi att de ju bryr sig supermycket och då skulle det kännas jobbigt.

Så vi har valt att hålla tyst om detta till familjerna.

Vid en graviditet skulle jag nog försöka hålla tyst åtminstone till värsta MF-risken är över. Men allt beror såklart på timing och så. Och ifall man känner likadant när man väl plussat. :?

Frejis, jo det går nog att bort tangenten. Men jag har inte riktigt orkat att kola hur det ska gå till än. Om det blir alltför jobbigt gör ajg nog det... ;)

Jag ska träffa läkaren igen när vi är tillbaks från Hawaii. Gissar att han då kommer att gå igenom mer i detalj vad som ska göras innan och under operationen.
Tror han skulle göra VUL då också för att kolla var i cykeln jag befinner mig så vi kan boka datum för op. Han sa att amn ska göra den i början av cykeln, vilket borde bli i början-mitten av juni eller så.

Ha det så supermysigt nu Mindre!!!!! :) :)

ALLA i min omgivning vet att vi försöker. Jag kan omöjligt hålla tyst. Det känns ändå skönt och förstående. Pressen var mest i början precis efter vi gift oss men nu vet de att barn inte kommer till så lätt så nu frågar ingen längre. Pratar lite då och då med både min mamma och bror om saken och de vet att vi drar igång en undersökning nu i veckan.

Mindre - du ger mig hopp!!! Ska kanske köpa ÄL-stickor denna gång för att testa riktigt ordentligt. Har ju inte köpt sen i höstas då jag verkar ha ÄL väldigt regelbundet.

Ang trådens livslängd - det brukar ta några timmar/dagar extra efter att de 3 månaderna har gått innan tråden stängs...

... men visst vore det skoj om FruLlis tittade in och fick se ett plus....

Lappis, ja som sagt man är ju olika.

Men vi känner definitivt att det vore jobbigt att veta att även familjen har hopp och förväntningar. Det skulle liksom öka på förväntningarna för oss, och därmed pressen.
Vänner känns inte likadant för de vill ju självklart att det går vägen för oss, men är ändå inte riktigt lika känslomässigt "inblandade". Men just familjen känns inte alls som att vi vill prata med i nuläget.