Frejis!
KLart ni ska till Uppsala för insemination!!! :)
Kör på bara! Tänk bara på att du kände dig lite orolig för din disputation också. Men se, den gick ju galant!!!! :)
SÅ jag tycker verkligen det är bra att din make är en positiv jäkel som drar med dig till Uppsala!! ;) ;) :) :)
Jag brukar tänka som så att om jag inte testat så VET jag ju inte om det skulle funkat eller ej. Och jag vill inte sitta sen och undra hur det skulle varit. Har man testat/frågat (eller vad det nu kan vara) och det blir ett negativt resultat så har man åtminstone gjort vad man kunnat. Med den vetskapen kan jag sedan slicka mina sår en stund och så smånigom fokusera på nya mål. Men om jag inte testar så är det svårare för mig att slppa tanken på "OM/hur" det skulle blivit?
Kände likadant innan vi bestämde oss för att flytta från Sverige. Hade en massa tankar på om det skulle kunna gå, hur det skulle kunna gå, allt som skule kunna gå fel etc... MEn sedan tänkte jag att Näe, om jag inte testar så har jag ju ingen aning. Och det värsta som kan hända är att jag vantrivs otroligt, och då får jag väl bara flytta hem igen. Lite krångel kanske, men då VET jag iallafall.
Så Frejis!!!! Även om det kan kännas skitjobbigt och orostankarna sitter som dumma asgamar och häckar i bakhuvudet så hoppas jag att du ändå testar att hoppa över det där stupet! Ta ordentlig sats bara!!! Så kommer du nog flyga över. Och i annat fall får du lösa ut fallskärmen och segla ner. Och väl nere på marken kan du se dig om efter ett annat berg att klättra upp i! :)
Stor styrkekram till dig!!!!!!!!! :)