När märker man av det?

Fniss fniss... fast i BT-världen känns det som att jag heter Vickan på riktigt nästan.. ha ha ha...

De BT-nissar som finns på min msnlista brukar råka kalla mig Vickan i msn-snack... ha ha!

sweetstreet - hm... jag gissar att sweetstreet inte är ditt förnamn... hi hi....

Muggles fick jag veta hon/du heter idag när du la ut din blocketannons... hi hi... Snokaren är igång igen!!!

Sedan tycker jag det är såååå kul med just namnval.
Flera av mina vänner har valt namn till sina barn som de "inte alls tykte var vanliga" men som sedan visade sig vara supervanliga. Typ när barnen började dagis så fanns plötsligt 5-6 ungar med samma namn i samma ålder +/- 2 år på dagiset.
Och föräldrarna säger: "Oj, vi som tykte vi verkligen tagit ett ovanligare namn!"
Så du har rätt Vänner!

Min egen teori om detta är att man ändå "hör omedvetet" vilka namn som liksom är "på gång". Och de är ofta de namnen som blir "modenamn" eller vad man ska kalla dem. Men man tror ändå att de är ovanliga för man har inga i sin "närhet" som har barn med de namnen. Men kasnke har namnen ändå liksom "bubblat" ett tag.

För jag tror verkligen att alla är lite "trendkänsliga" och liksom följer strömmen vad gäller namn. Inte medvetet, men man tycker liksom att vissa namn är fina och andra helt förkastliga. Och deta verkar ju alltid ha varit så under alla tider (ja moderna tider) så jag tror verkligen inte det är något nytt fenomen. Kolla in alla 40-talist namn t ex?? Hur många Ingvar, Göran, Lennar, Kjell-Åke, Britt-marie, Kjerstin, Maj-Britt..... finns det inte i vår föräldrageneration?? Och HUR många i vår generation skulle ens kunna fundera på att kalla sin lilla bebis Kjell-Åke?????? :o De kanske finns, men jag slår vad om att de inte är många!!! :D

JApp Vickan o Lappis,
detta med nick är ju lusitgt.

Jag vet namnet på vissa av er trådoisar, men för mig ÄR ni ändå era nick!!! :? :)

Skulle vara jättesvårt att vänja mig vid era riktiga namn. Hur gör ni på bruncherna tjejer??? Kallar ni varandra era riktiga namn eller sitter ni och hojtar:

"Mindre kan du skicka sylten till pankakorna?" och "Koko, hur är det idag?"....

*undrar*

Vickan: jo jag tänkte på det efteråt men vafan, det gör inget. Jag är inte så hemlig och det gör ju inget om ngn råkar få veta vad jag heter känner jag. Plus att jag räknade med att "obehöriga" inte hinner uppfatta länken innan det inlägget ligger lååångt bak pga alla nya inlägg Om ni som hänger här jämt vet vad jag heter så gör det nada.

Det var mer känsligt när man var inne i bebisverkstaden fast det kanske var hemligt utom för de allra närmaste...

Men Sweet: ditt namn skulle nog vara ganska ovanligt på en flicka idag - och är ju ganska fint också! Men jag håller med - det var supervanligt när vi växte upp.

Själv spelade jag fotboll och det fanns minst en med samma namn i varje lag man mötte, så mitt var nog också ganska vanligt då på 70-talet. Jag tycker inte att mitt namn är speciellt fint dock...

Vi har också blivit "pressade" att säga vilka namn vi funderar på men av ngn anledning känns det kul att hålla det lite hemligt. Det är som vår hemlighet som bara vi känner till. Allt annat är man ju så öppen med tycker jag; UL, krämpor, hur länge man försökt, mm. Man vill liksom hålla ngt kvar bara för oss två. Dessutom har jag ingen lust att få en massa synpunkter på de namn vi funderar på vilket är oundvikligt om man avslöjar dem.

Åh, där är ni ju!

Man säger väl att namnen går i 80-års-cykler. Så för att bli relativit ensam om sitt namn ska man väl ta ett som folk hette för 50 år sen t.ex. Men inte heller där går man säker... Min bror tog ett sådant till sin son och det vara bara 5 st i hela Sverige det året som valde det namnet. I hans simskola nu är det 5 barn. Gissa vad en av de andra pojkarna heter... Jag menar, vad är oddsen???

Själv följer jag inte min cykel utan heter ett namn som 7-åringar heter idag. Men det är roligare att vara före än efter. Fast jag är ju iofs båda, beroende på hur man räknar. Typ 25 år före eller 55 år efter...

Ja, mamma har omedvetet negativt kommenterat pojknamnet utan att veta att det är just det som är vårt favvo just nu. Men det lustiga var att hon inte gillade det pga att man då kunde få ett smeknamn som jag aldrig hade kommit på själv så jag bara gapskrattade.

Vänner: jag tror du har rätt om cyklerna men vem vill välja Lennart, Maj-Britt el Britta till sitt barn nu?! Inte jag iaf För det var väl typ de som var poppis för 50 år sedan. Ditt namn hade jag också kunnat tänka mig förresten. Hehe, säkert ngn som blir nyfiken nu. Förresten Vänner, vill inte du vara med i "the Gallery"?

Min svärmor (som jag tycker mkt om fö) heter Gun-Britt så min mamma (som alltid har konstiga idéer) tyckte vi skulle välja det om vi fick en dotter för att liksom "hedra" min svärmor. NO WAY!!! sa jag bara. Det tror jag faktiskt inte ens att min svärmor skulle vilja...

Moahahahaha Muggles!!!!!!!!

Det var skitkul tycker jag!!!! :D :D :D :D

Fasen vad lustigt. Innan jag gjorde mitt senaste inlägg hade jag missat Sweets om vilka namn som var poppis för 50 år sedan. Så att jag råkade nämna samma namn var en extrem slump - vad lustigt! Först efteråt såg jag att jag hade missat några inlägg ovanför.

Det är konstigt med namn för även om man har kompisar som har namn som man i sig inte tycker är fula, så skulle man inte vilja döpa sitt barn till det namnet nu. Ta tex Henrik; det tycker jag är ett helt ok namn men jag skulle aldrig ens fundera på att välja det till min egen son. Så visst går det mode i det och visst är man "trendkänslig"...

Sweet: jo jag vet att man kan ha mkt roligt åt min mamma. Hon är bohem, humanist och MYCKET flummig. Dvs VÄLDIGT olik mig Hon tänker (enl sig själv) hermeneutiskt medan jag tänker som en logisk rationell tekniker - detta har orsakat ett antal konflikter mellan oss kan jag säga. Men jag tycker jättemycket om henne men det som andra kan tycka är lustigt beteende kan vara ganska jobbigt att leva med som dotter... Man får lära sig att inte ta allt på allvar bara