När märker man av det?

vi får fortsätta diskussion i morgon. Puss på er allihop! :p

Hallå!

Mindre än tre dagar kvar till avresa!!

Jag har börjat ställa in mig mentalt på att plussa i augusti/september. Vi lär väl kunna försöka först i juni typ, så det känns som ett bra mål.

Men jag ska räkna in er alla andra i maj först

Sweet, tråkigt med tant men du tar det väl. Skönt att det snart är dags att kolla!

Cicci - inte kul när sådant händer, men det är ju inget att göra åt det. Att få en paus och tänka vad man vill göra är inte fel alls. I efterhand säger de flesta jag känner som varit din makes sits att det vänt till något bra. Men det måste ju vara frustrerande när man känner att man inte får avsluta det man påbörjat.

Här har jag fortfarande skumma ÄL-smärtor, men ingen böj. Samtidigt kan det vara helt normalt och ta lång tid innna det kommer igång. Jag nojar lite eftersom det bland annat var så här mitt X kändes och jag nu är på väg ut långt bort från sjukhus, men det ska ju vara borta så det är bara att lugna ner sig.

Jag har varit så bortskämd hela mitt liv med jämn cykel, så det här är ovant.

Appropå cykel, man borde laga sin trasiga cykel så man kan cykla till jobbet sen när man kommer hem. Hm. Får ta tag i det.

Har ni något bra boktips förresten? Är på jakt efter pocketböcker till resan.

Har också tänkt på att vi inte hört från Moppy på ett tag. Hoppas, hoppas att det är goda nyheter!

Och Vännerfan - det börjar ju bli dags snart! Hur är det med henne?

start september

- boktips:

Nu vet jag ju inte vad du har för boksmak.... men här kommer några tips på bra böcker som jag köpt på Pocketshop de senaste månaderna:

- Tätt intill dagarna - Mustafa Can
- Svinalängorna - Susanna Alakoski
- En gränslös kärlekshistoria - Aino Trosell
- Tillsammans är man mindre ensam - Anna Gavalda

Tack Vickan!

Du är fenomenal på att kika in med info vid rätt tidpunkt!

Jag är allätare vad gäller böcker, Svinalängorna har jag precis läst men de andra ska jag kika på!

Ånej Sweet! Skittant! Så frusterande att hon alltid dyker upp. Men du verkar ta det bra ändå. Det verkar ju fungera lugnade det här med att boka tid hos gyn. Ska kanske överväga möjligheten för egen del oxå.
Mannens syrra bor i Atlanta förresten. Förra gången vi hälsade på la vi ett antal dagar i NYC oxå. Jättehärligt! Och all underbar shopping... Jag älskar USA när det gäller dom bitarna. Är jättesugen på att åka dit snart igen. Syrran ska ha bebis (som ALLA andra i min omgivning) i slutet av sommaren, så det blir väl en resa dit för att kolla in det lilla livet.

Härligt med lite semester, September! Ska man bara ligga på stranden och ströläsa så gillar jag Harlan Coben-böcker. Spännande och lättlästa!

start september.. fniss fniss.. det tyder nog på att jag borde avgifta mig från mitt BT-beroende mer än en känsla för tajming.. ha ha ha

hur som, Anna Gavalda har flera böcker ute just nu så spana efter fler av henne. Har inte läst fler men de ska nog vara bra.

Mina föräldrar går i tokspinn över "Damernas detektivbyrå" eller vad den nu heter... finns en massa delar och handlar om en kvinnlig privatdeckare i Afrika nånstans. Är tydligen läsvärda också.

Å Cicci!!

jag förstår verkligen ifall det kom som en chock med makens jobb. men jag måste säga som alla tidigare inlägg att jag tror det kommer att bli något bra i slutänden av detta. Eftersom han redan fått förfrågningar från andra företag ang jobb så tror jag att han kanske snarare kan ta detta "uppehåll" som något bra för att få vara med dig och Pick'n samt att bara "vara" ett tag. Jättenyttigt och bra för alla egentligen, men oftast kan man ju inte vara ledig så länge

Men jag förstår verkligen att man kan känna sig orolig och/eller frustrerad av att plötsligt inte ha ett jobb.

Kram till dig!!!

Själv har jag haft en jädrigt jobbig dag. BLÄ :(

Jättemycket jobb. Men trots att jag jobbat nästan 12 timmar idag så känns det ändå som om jag "ligger efter". Hatar den känslan.

Tanten gör det INTE bättre måste jag säga.

Och så fick jag veta idag att en jobbarkompis är gravid. hon berättade på lunchen. Hon ska ha barn i november. Självklart blev jag jätteglad för hennes skull, men samtidigt fick jag värsta dippen själv efteråt. Det känns plötsligt bara såååå hopplöst. :( :( :( Vet att man inte ska tänka eller känna så. Inte förlora hoppet än eller så. Men kanske är man mer känslig nu när tanten forsar fram som värsta niagarafallet också.

Detta ihop med trötthet, stress över för mycket jobb gjorde att jag kände mig så ledsen på eftermiddagen.

Som tur var väntade maken med middag och vin när jag kom hem. Det hjälpte måste jag säga.
Men jag tror att det som framförallt gör att jag inte ramlar ner i depphålet helt just nu är att jag faktiskt ska träffa specialisten om en vecka. Och förhoppnngsvis få lite svar.

För jag tror verkligen att det är något fel på mig. Känner det på mig. har ju så lång cykel, och den sista tiden tycker jag den blivit konstigre o konstigare, med ägg som inte lossnar, eller lossnar för sent, mellanblödning eller tant som väntar flera dagar innan hon kommer.....

Jaja, behövde bara skriva av mig lite. Känns redan lite bättre.
Nu blir det nog sängen snart för jag är så himla trött.