När märker man av att man är...GRAVID???

Lapinette - förstår.. men jag är snart 30 och har bara jobbat 3 år...därav grubblerierna...

*grubbel grubbel*

Hoppas framförallt att livet är vänligt mot dig L och ni andra som jagar plus. Med ert engagemang kommer ni bli strålande mammor!!!

Förstår ditt dilemma, Viktualia (jag är ju inte med i "den andra tråden", så jag vågar mig inte på några smeknamn :D), jag är själv väldigt glad att jag hunnit jobba några år (7) efter utbildningen och känner att jag har en trygg bas att stå på och ett bra kontaktnät.

Samtidigt känner jag ingen som ångrat att de skaffade barn, bara de som ångrar att de väntat på "rätt tillfälle"...

koko - alla knasiga varianter på Viktualia är tillåtet.. jag heter ju inte direkt Viktualia på riktigt.. inte nåt som liknar Vickan eller Vickipickis eller så heller.. *fnissar*

Och jag är så AVIS på alla som hunnit jobba några år och etablerat sig. själv har jag projektanställning och bor i hålan ni vet.. misär!

Vill få ett fast jobb i grannstaden och lura med mig gubben att flytta dit... *dream om*

var är headhunters för samhällsvetare? och var finns arbetsgivaren som skulle stråla av lycka om jag jobbade ett år och sen gick hem med stor mage.. håhåjaja......

kokos
Hejsan syster min
jag har också jobbat i sju år...näe det var fel 8!!!!!!
skoja att jag är redo att vara hemma.
inna dess pluggade jag i 5...äe min tur att vara leeeedig.

lapinette. jag håller tummarna så hårt för dg så det kan du bara inte ana. Hoppas verkligen att du har samma värk som jag hade innan mens. var så otroligt likt mensvärk.

koko - visst är det så!!! När är egentligen rätt tillfälle? Känner folk som varit tillsammans i typ 7 år, bor i villa, har bra jobb men väntar på rätt tillfälle? Själv träffade jag inte rätt man förrän jag passerat 30 och är evinnerligt tacksam att jag inte skaffade barn men någon av de tidigare. Frågade faktiskt min man när vi bara varit tillsammans i typ 1,5 månad om han kunde tänka sig att leva med mig även om vi inte fick barn. Han valde då att få tänka på saken...fick dagen efter ett svar - ja! Så för mig har det där med barn aldrig varit självklart.

Nä, gott folk. Nu ska jag ge mig av hemåt. Det blir inget mer gjort idag. Otroligt oproduktiv dag... :(

Alltså ...att jag/vi kan få barn! Sen har jag alltid velat försöka och där är vi då nu. Jädrans vad vi försöker!

äsch.. nu har jag brett ut mig lagom mycket...

en sak kan man ju komma fram till och det är att NI som hänger i den här tråden på riktigt kommit fram till att det är LÄGE för ungar nu....

heja heja heja....

....sa smygläsaren och försökte sedan ÅTERGÅ till jobbet... hmmmm *drar mig i örat*

Ha - läkaren ringde just tillbaka och hade snackat runt lite om min mage och min medicin. Hon tyckte att jag skulle pröva att sluta med medicinen, för att se om jag lättare blir gravid. Sen skulle jag höra av mig direkt ifall jag märker av några symptom, för att få en lokal behandling. (medicinen är inte fullt utredd på gravida)

Så - det tar 14 timmar för effekten att gå ur kroppen. Senaste dosen togs i morse kl 6. Är "fri" kl 20, och det är ungefär då jag kommer hem. :D

Med tanke på att det nog är böj idag och att ägget släpper typ inatt/imorgon så borde timingen vara perfekt.

Åh så skönt när andra rekommenderar vad jag ska göra!!!

Söstra mi - eftersom jag är så mycket YNGRE än vad du är :D så har jag inte hunnit med mer än 7 år ännu... Känner mest shit, har jag redan jobbat i SJU ÅR!!! :)

viktualia & Lapinette - Vi kom fram till att vi vill leva tillsammans, vi vill ha barn någon gång, vi har alla förutsättningar och alla våra vänner börjar skaffa barn, så det var bara att inse att "det är dags", även om vi båda tycker det är läskigt... :)