Eller:
Äggsjuka aladåber- hur steker man dem?
Desperate sexwives
Jakten på det försvunna ägget
Simmarnas kamp mot målet
Gör kontorsstolen till en spermie centrifug...
Ja ni gissade det. Här fortsätter vi. Vi kom upp i över 4000 inlägg om hur man märker av när man blivit gravid. Och hur man blir gravid. Här delar vi allt, tips, trix, sorg och glädje. jakten på de befruktade ägget är en berg och dalbana HÄNG MED!
Välkomna alla nya och gamla!
AM hon är alldeles bedårande!! Är hon alltid så där söt??? *avis*
Hej A.M
Underbart att se dig här igen. Jag räknade ut att jag såg din annons i tidningen i lördags, Livia 16 november.... hihihii 
Snart så... plussade förra veckan, så nu är det Jessie, Snart så... och Muggles och jag från det gamla garget som plussat.
Japp, vul i morgon hos Jan-Åke eller vad an hette. Skit nervös o deppig, men mår bättre efter ett inlägg Muggles gjorde innan idag ag missfall. Jag mår precis som vanligt o känner mig inte gravid, så det känns lite konstigt!
Shit, nu har jag fastnat här igen!!!
Nu går jag hem minsann! Ses imorrn!
A.M
Hon är verkligen helt otroligt söt Livia!
Men jag läste jut på din blogg att hon har ett lite snabbt hjärta??
Vad betyder det?
Vet man varför?
Du skrev att det kan växa bort. Hur fungerar det??
Ursäkta alla frågor. Du behöver inte svara om du inte vill såklart.
Livia är jätte söt 
Hoppas hjärtat repar sig!
Kram till dig!
Storasystern:
Hej! Lite om bebisvärlden kan man läsa på min blogg - minstoralillavarld.blogspot.com/ - men jag kanske ska ta och ge en mer djuplodande bild av MIN bebisvärld (alla är ju olika).
Livia är en SUPERbebis. Äter fort, somnar snällt, sover länge och när hon vaknar ligger hon och är nöjd själv i sängen ... länge. Det är småbarnsföräldraskapet som kan kännas jobbigt, ansvaret, ofriheten. När man får barn så har man plötsligt så mycket att förlora - om ni förstår vad jag menar.
Hon fick problem med hjärtat dygnet efter förlossningen (se lite på bloggen) och det fick in mig i de här tankebanorna. Det var verkligen några fruktansvärda timmar - när de satte EKG på hennes lilla bröstkorg och vi visste ingeting: om det var farligt eller ej, om hon skulle överleva ... Och jag stod där med mina förlossnings- och mjölkhormoner ...
Nu mår hon bra igen (får medicin) men man blir påmind om hur skört livet är.
Sammanfattningsvis: Oron är det värsta. Den tar aldrig slut. Och den började ju redan medan jag försökte bli gravid...
Men trots allt - just nu finns inget som går upp emot att borra in näsan i varmt babyhull och höra ett litet svarsgurgel. Då får man stå ut med livslång oro.
Kram till alla blivande och redan mammor!
Muggles intressant uträkning!!! :)
Man får väl hoppas på att det är så...
Lycka till med granköp!
Vi handlade en liten liten gran igår och den är sååååå söt!!!!!
Ja, ni ser man får försöka sig på substitut när man inte har någon söt bebbe att kolla på...
;)
hejdå syrran! Ha en trevlig kväll!
A.M
Jag förstår verkligen att det måste känts hemskt när ni fick veta att ngt var fel men inte visste vad det var eller om det var allvarligt!
Har nära vänner som fick en liten dotter tidigare i år men efter ett tag insåg man att hon inte kunde andas normalt. De har haft en enormt tuff tid med lång sjukhusvistelse men nu har hon äntligen fått komma hem. Jag hälsade på henne i somras på sjukhuset när jag var iS verige. En supergo liten tjej, och jag är så glad att hon har kommit hem nu. Lagom till jul!!!! :)
Men visst, man iner verkligen hur skört livet är och så. Men har samtidigt varit en enorm styrka att se att mina vänner hnterat situationen så otroligt bra!!!!! Jag tror på det Koko skrev, att även om man inte tror det innan så blir man stark när man måste!
Och för er del är det ju jätteunderbart att ha Livia hemma och att hon kan leva normalt med sina mediciner. :)
Cicci, jag tror inte alls du behöver oroa dig!!!!!
Jag har flera vänner so inte kände något alls under tiden de var gravida. Inget!!!!!
Och de sa att de inte ens tänkte på att de var gravida förrän magen började växa. Eftersom de ju itne kände något alls innan.
Och alla fick de jättefina barn!
Så jag tror helt enkelt du ska vara tackasm över att du har en så "skön" graviditet.
Jag har vänner som har haft riktigt överjävliga graviditeter också. Och då var man inte alls så sugen på det där med att bli gravid kan jag säga.... Men även de fick ju fina barn i slutänden som de ångrar sig ju inte. Men en av dem sa att hon aldrig någonsin kan tänka sig att genomgå en graviditet till efter den. Så visst, det kan ju onekligen vara väldigt olika. Men jag tror inte alls att missfallsrisken är större hos kvinnor utan symptom.
