När märker man av att man är...GRAVID???

Sweet: haha, känner igen mig ganska bra. Jag har redan börjat fråga min man om han tror att det kommer att gå bra. Som om han visste om det ;) men jag behöver att få höra, att ja, älskling det kommer att gå bra, nej älskling, du är ingen bluff. Sedan fortsätter jag att tortera honom med alla möjliga följdfrågor.
Hm, vet inte hur man kommer att klara av att titta på avhandlingen när den är tryckt...
... fast jag tänker på samma sätt som du Sweet, nu är det gjort och det går inte att ändra på. Det får gå som det går.

Jag tror faktisktdet finns någon sorts organisation eller liknande som jobbar med att göra svenska uttryck för facktermer inom medicinsk och biologisk forskning. Men jag vet inte om de fortfarande är aktiva. Det var ett par år sedan jag hörde talas om det.
Men jag måste säga att om man använder facktermern på engelska hela dagarna för att man pratar engelska, så är det väldigt svårt att sedan säga de på evenska. Särksilt som de ofta låter jättelustiga (tycker jag!!!) på svenska.

Typ splicing vet jag att man kallar "splitsning" och det kan jag fortfarande börja skratta åt! :)

Men visst, på det stora hela håller jag med dig Page.
Det vore bra om det fanns fler facktermer på svenska!!!

Jag kände mig faktiskt lugnare när Gladeligen skrev här i går. De tog de två år men till slut så gick det!

Tja, nu när jag vet att vi ska vidare till KS för att ev göra en ivf känns det ok. Har faktiskt släppt tanken och börjat planera när det bäst skulle passa mig att göra ivf *total ego* typ räkna på nedkomsten så att jag inte missar något i min framtida karriär. En gång kontrollfreak, alltid kontrollfreak :)

Å andra sidan vet jag inte ifall det direkt skulle göra förståelsen lättare för själva texten.

Jag tror alla områden har sitt eget speciella "språk" som ingen utomstående fattar!!!! Läste en gång ett juridiskt dokument som en icke-svensk kollega till mig fått och ville jag skulle översätta och förklara för henne. Eh... Jag gav upp. För jag insåg snart att jag inte fattade hälften själv ens!!! Som tur var ficmvi hjälp av en kompis som hade juristutbildning. Men jag insåg verkligen då att även om man kan svenska så säger det inget om att man kan fatta byråkratsiak papper eller så.

Men känner inte alla sig som en bluff? Oavsett vad det än handlar om? Jag är en blufflärare och bluffvuxen. Och mina kompisar är bluffmammor (enligt dem själva). Rollerna vi har/bär finns ju bara i betraktarens öga på något sätt.

Jag skulle tycka att det var kul om någon som Gladeligen kunde har skrivit här lite innan. När man inte känner igen hennes nick känns det lite uppgjort som om det var en solskenhistoria som inte fanns... typ, hej, nu är jag äntligen gravid, har försökt i fem år, oregelbunden mens och allt som behövdes vad ÄLtest... nu är jag elak, men har svårt att köpa det.

Sweet - så sant. Man kan förstå orden, men det är mycket svårare att förstå innehållet. Det måste nästan översättas till populärvetenskap.

Det är klart att man är insnöad i sitt ämne och det skapar samtidigt en känsla av samhörighet med de som håller på med samma sak.

Ja jag blev också jättepeppad och glad när Gladeligen skrev!!!
Första tanken var dock, "fan ska en till komma in här och vifta med sitt jävla plus mitt framför ögonen på en". Särskilt som man just fått tantbesök så var man ju lite låg (om än inte helt slagen till marken). Men sedan tänkte jag att jag var jätteelak som inte blev glad för att någon plussat så jag skrev grattis. Och när jag sedan fick veta att de försökt såååå länge så blev man ju jättelycklig för deras skull!!!

Jättknäppt kanske, men just då kunde jag itne riktigt glädjas med plusset förrän jag fick veta att det låg lååååång väntanläntang och ihärdigt arbete bakom plusset.

Nu känns det lättare att bli glad åt först-gångsplussare igen. Men just när tanten visar sig är man ju inte på topp direkt.