Del 2 - bröllopsdagen
Måndag - bröllopsdagen
Jaha, det var ju meningen att man skulle sova skönhetssömn natten innan bröllopet ? istället hade jag sovit dåligt två nätter innan och INGET alls natten innan bröllopsdagen!! Jag bara fasade för hur jag skulle orka hasa mig runt hela måndagen och tom festa på kvällen.. Detta visade sig dock gå alldeles utmärkt! På morgonen hällde jag (som vanligt) i mig kaffe, hos frisören hade mamma och syster yster mig att dricka juice och äta banan så att jag inte skulle dåna... och sedan var det så mycket att man bara inte kunde vara trött!
När jag gläntade på gardinen på morgonen fick jag dessutom se en blygrå himmel med regn som stod som spön i backen. Nåja, det hade vi ju varit beredda på efter helgens höstrusk.. så det var inte mer med det!
Fotografen hade aldrig ringt som han lovat och svarade heller inte på våra meddelanden under helgen. Vi började då misstänka att han inte alls skulle dyka upp.. han kunde ju heller inte hitta oss utan vägbeskrivning. Franck gav därför sin pappa, som är fd reklamfotograf, en snabbkurs i användandet av digitalkamera (Franck är lite av en fotofantast och har en bra kamera.. men han kunde ju inte gärna fotografera sig själv..) Vi fick många fina bilder ändå, om än lite mer spontana
Vid lunchtid slutade det regna och solen började titta fram i hålen mellan molnen... Shhh! 14.00 skulle jag vara hos frisören och då lyste solen från klarblå himmel!! Frisörskan svängde ihop en vacker, lite japanskinspirerad frisyr på en knapp timme. Liiite fel blev det.. den hamnade lite långt ner i nacken så att den knappt syntes framifrån och då blir mitt huvud lite väl runt.. men det var jag nog den enda som såg.. Sminktjejen envisades än en gång med att använda rosa men det blev en naturlig och vacker sminkning (som dessutom höll hela kvällen!). Efter dessa två timmar på stan drog vi hem till slottet där våra fem sista gäster anlänt, varav en som jag inte sett på åtta år.. så jag fick snabbt tillfälle att tästa tåräktheten på make-upen!
Jag fick tillkalla systerlig hjälp för påklädning ? det gick bara inte att dra kjolens alla lager över huvudet själv utan att rasera allt och än mindre att knäppa livets dragkedja i sidan när man själv var i det! Nåja, jag kom iordning ganska fort med en hjälpande hand och klänningen satt helt underbart. Den är dessutom ganska lätt och går utmärkt att dansa i. Smart var att ha en underkjol med ringar i, för när man har en klänning i flera lager kan det vara svårt att få tag i alla lager på en gång.. nu var det bara att hugga tag i ring ett eller två, beroende på hur vilt man skulle dansa.. däremot kan man INTE dansa baklänges med släp... hur litet det än är..
Jag kom slutligen ner lite före Franck och fick till min fasa stå ensam, omringad av kameror som fotade hej vilt.. Har sällan känt mig så ensam
Min vackre blivande make kom sedan ner, stilig i sin röda och svarta skjorta och svarta kostym... Argh! HONOM vill jag ha.. (Ja just det ja, det ska jag ju få också..)
De vackra vita smidesjärnsstolarna hade ställts upp i halvcirkel under träden framför slottet och vi väntade bara på borgmästaren själv, som snart kom iklädd sitt blå-vit-röda band. Slottets ägare hade frågat om de fick komma och närvara vid ceremonin och det fick de naturligtvis.
Ceremonin började med att francks bror och dennes flickvän spelade en irländsk folkvisa på fiol och gitarr.. den var så vacker att den riktigt knöt magen på en. Jag försökte hålla tillbaka tårarna där vi stod framför alla, och lyckades rätt bra om jag får säga det själv.. ja det vill säga, bra tills jag tittade på Franck som försökte gömma sig genom att pussa mig på halsen! När jag såg hans tårblanka ögon.. ja då var det kört! Jag skänkte en blick åt våra föräldrapar som förtvivlat delat EN pappersnäsduk i fyra bitar... Där fanns minsann ingen hjälp att få! Som tur var hade min franska väninna stoppat ner ett paket näsdukar tillsammans med bebisens haklapp i sin vackra handväska!
Borgmästaren började sedan sitt tal bestående av en personlig del som översattes av min syster och sedan den officiella delen med lagtexter och ringbyte. Min syster hann just påbörja sin första mening när rösten bröts.. och hon utropade på franska ? ?Jag har EN syster?... Jag vågade inte ens titta på henne för då hade det varit kört igen! Talet var vackert och talade om europa, vikten av att kunna leva tillsammans med kulturella skillnader och ett par anekdoter från vårt liv tillsammans.. om den gången vi väcktes av arga golfare för att vi campat mitt på greenen (det var MÖRKT när vi kom dit!!), den gången Franck fick vänta 10 timmar på mig i Paris när min buss stod stilla i Rödby hamn.. eller den gången jag landade i ett träd med min paraglidingskärm (det var här jag slog till honom med buketten..). Vi fick sedan växlar ringar och pussas... Det hela avslutades med att min svåger mycket vackert spelade Summertime på saxofon.. Sedan hojtade Franck ?champagne? och det blev allmänt skålande, kramkalas och lyckönskningar samt en del gruppfoton. Ris fick vi inget men dock någon slags flerfärgade paljetter som lade sig i hela håret och urringningen!
Just som vi stod där och skålade dyker en clown upp (Franck hade stämt möte med ?lakejen? från lördagen!) Han lekte med både barn och vuxna och knöt ballongdjur åt de fascinerade barnen!
Jag lyckades hälla champagne över klänningen.. men alla vet väl att champagne inte ger några fläckar!?
Efter ett tag blev det dags att sätta sig till bords (runt klockan 20.00). Borden var vackert dukade och våra tjusiga gästbeskrivningar gjorde succé.
Maten var underbar och vinerna precis så goda som vi kom ihåg dem. Vi började med en liten gåsleverpaté och ett knyte med nötter och torkad frukt, till det en liten Gewurtztraminer Vendange Tardive, sedan blev det en fiskrätt med lax och gös, till det ett gott vitt vin Entre Deux Mers, oxfilé med kantareller och en Châteauneuf du Pape som hette duga, osttallrik med en liten, billig urgod Bourgogne, en desserttallrik med fem olika efterrätter i miniformat och roséchampagne... Kaffe, sötsaker och cognac för den som ville ha.... Mums!
Bordsplaceringen fungerade jättebra och alla hade roligt. Mellan rätterna fick vi se ett tjusigt bildspel som Francks föräldrar och syskon satt ihop med foton på oss från hela vår uppväxt, musik och lite textkommentarer. Jag fick allt släppa en liten tår där med...
Pappa höll ett fint litet tal på engelska om hur jag alltid älskat att resa (Han började med en historia när jag var tre och bestämde mig för att flytta hemifrån eftersom att alla var så dumma.. men fick gå in igen eftersom ingen ville hjälpa mig över vägen!), hur välkommen Franck var och några råd för det äktenskapliga livet (Något om att gräset aldrig är grönare och att fälla ner toaringen..), francks bäste vän höll ett litet tal på franska och engelska och min kära syster sjöng en stump ur en operett (?) .. ?No I shall be no submissive wife..?
Vi skulle egentligen ha dansat en tryckare till Peter Gabriels ?In your eyes? men vi hoppade spontant upp till ?I wanna grow old with you? ur The wedding singer!
Musiklistorna försvann någonstans men det dansades av bara sjutton till klockan 5 på morgonen när vi alla utmattade stöp i säng. Jag vet inte hur jag fick av mig kläderna, men jag hade hängt upp dem snyggt i alla fall.. och Franck pelade ur alla tusentals hårnålar innan vi .. tja, nästan somnade direkt