BlueTopaz,
Trots att jag inte fött barn så har jag nästan varit i samma sits som din i över två år!
Jag är en sådan olycksfågel så jag råkar ut för allt som ingen annan råkar ut för.
För att dra en LÅÅÅNG historia kort så opererade jag in en pacemaker för 2,5 år sen efter 10 månader av skukhusundersökningar. Det började med att jag svimmade 3 ggr på 2 mån och efterföljden blev kraftig yrsel, panikångest bland folk och sex fanns inte ens i tankarna!!
De hittade inget fel någonstans men efter en "svimtest" så sa de att jag kan välja att sätta in en oaktiv pacemaker som kan förhindra en svimmning. Och jag sa tillslut ja. Men den har aldrig gått igångsen dess.
Panik, ångest mm försvann efter ett halvår men sexlusten kom inte tillbaka.
Jag har ju världens bästa kille, innan vi hade sex första gången så diskuterade vi våra behov och vi ligger som tur på samma nivå, inga sexgalningar här.
Så trots att vi pratade om det så blev det nästan så att han ville inte ta initiativ heller för han var rädd att jag inte ville osv.Vi hade sex men det kunde ggå både 1-2 mån i mellan.
Men nu känns det som om jag äntligen kan slappna av och njuta igen!
Men det har tagit 2,5 år!!! Det är kanon när vi väl har det å har det varit mer eller mindre hela tiden men nu ligger stadiet på 2-4 ggr i månaden, och jag har inte behov av mer.
MEN; Vi är otroligt gosiga, kramiga och snuttiga med varandra varje dag, vilket jag tycker är det som gör allt i vårt förhållade.
Nu har jag öppnat mig också, men du är inte ensam. Jag hade otroliga skuldkänslor att jag inte "släppte till" (ibland gjorde jag det fast jag inte hade lust bara för att sen visste jag att jag inte behövde göra det på en månad).
Jag höll mycket inom mig men ibland grät jag och sa hur jobbugt det var och därav höll ju han tillbaka.
Detta blev långt,men det är även viktigt att dela med sig,man behöver inte vara onormal.
Det tar tid, jag är så glad idag för allt har släppt, trodde aldrig jag skulle få tillbaka lusten igen.
Stå på dig Topaz, du har ju fött barn, han älskar dig och kan han inte förstå dig så har du all rätt i världen att bli arg.
Kram på dig!