ViktNeråt-05, Del 2

Jag har börjat ifrågasätta idealen. Var på nationalmuseums utställning om kroppen igår och skådade bland annat en del av Rubens och hans elevers verk. Varför får inte vi se ut så? Det är givetvis inte hälsosamt att vara fet, men varför får man inte ens vara sunt mullig? Jag har dessutom ganska långt upp till Rubens kvinnor. Varför ska jag då leva för att gå ner i vikt? Jag har nu faktiskt helt lagt ner fokuseringen på vikten, äger ju varken våg elelr måttband så det är inte så svårt. Jag ökar min träningsdos hela tiden, äter det jag vill men är rätt snål så det blir mycket mager och sund mat ändå. Jag har upptäckt att jag blivit fastare och uppenbarligen smalare eftersom byxorna börjar ramla ner. Jag mår för första gången på länge bra. Jag har aldrig varit så fokuserad på mat som de senaste månaderna, och det har bara gett mig dåligt samvete och social rädsla. Jag är inte trådsmal, men jag kanske inte måste vara det heller. Jag tränar jättemycket och har nu istället börjat se framsteg i att orka med tuffare och tuffare pass. Jag tränar 4 pass i veckan, cyklar 15 km om dagen och promenerar när jag hinner.

Usch, nu kommer jag här och förstör er motivation. Det är egentligen inte vad jag vill. Jag hoppas bara att ni inte fixerar er lika mycket vid mat som jag har gjort. Fundera på för vems skull ni går ner i vikt. Är det inte för er egen är det lätt att tappa motivationen. För mig funkar det inte att bara äta nyttigare, det är träning som måste till, då kan man äta mer och blir sugen på riktig mat, inte skräp. När allt bara är förbud och matrestriktioner är det lätt att går runt bara känna skuld. Min sambo fick mig att inse att jag börjat bete mig som en motor, jag äter för att få motorn att gå, det behöver inte smaka bra utan det viktigaste är att motorn får så mycket den behöver för att gå en viss sträcka; varken mer eller mindre. jag vill inte leva så längre.

Jag köpte mig nyligen ett par fina röda träningsskor, aldrig har det varit så roligt att gå till gymmet, det är ju så kul att använda mina nya skor.

Ge inte upp, det är jättebra att ha mål, att leva sundare, men det får inte bli en fixering! Lycka till!

Blivande fru J:
Du har rätt i att det blir en fixering. O själv går jag runt med ett ständigt dåligt samvete för att jag inte klarar av att hålla "min diet". Tänker hela tiden att imorgon då jädrar: Men nu har jag tänkt det så många ggr att jag helt o hållet tappat tron på att jag nånsin kommer att klara av o gå ner de där 6-7 ynka kg. Skulle ha gått ner dem till min 40-årsdag, men nix gick inte. Nu till måndag då jag ska göra en bröstop faktiskt, men icke..... Nästa mål är till midsommar, men jag har tappat tron för att jag ska gå ner dem nu. Inte bra för självkänslan. Försöker tänka att jag inte är den enda som inte klarar det, men då ska man nog inte läsa i denna tråden förstås. Har även försökt med att jag ju faktistk inte är tjock utan bra som jag är.... men går inte att lura sig själv där tyvärr. Däremot har jag inte samma trådsmala ideal som jag haft innan, då jag tyckte jag var tjock när jag vägde 54 (är 165 cm). Det har jag släppt. Nu hade jag nöjt mig gå ner från 61-55. Undrar om jag någonsin kommer att hitta motivationen för att klara det.

KikanF,

Är du 165 och väger 61? Du ska vara stolt för dig! Jag tycker det låter som en bra kombination bortsett från att du har fyllt 40. Det viktigaste är att man mår bra. Och men tanke på din vikt & längd så är jag övertygad om att du ser bra också
Kram Carma

Tack Carma, men det där med "bortsett från att jag fyllt 40" förstod jag inte riktigt ?
Men jag får väl tänka på det grannen sa till mig häromdagen, att med tanke på att jag fött 3 barn så var jag smal o fin. Om andra ser mig så kanske jag själv ska försöka med det också.
Ska ändå i vilket fall börja träna den 1/6. I allefall nederdelen, får nog vänta med brösten som jag ska op. imorgon. O då är lillan 1½ år o gammal nog att lämna på barnstugan på gymet= SATS! Har saknat min träning mkt.

KickanF: jag tycker inte dina mått verkar i överkant. Träning är bra för kroppen så fortsätt du med det, men fixera dig inte alltför mycket på att äta sunt och gå på dieter. Barn påverkas ofta av föräldrar och bantar du så får de lätt en avig inställning till mat. Säg att du tränar för att bli stark och frisk, nämn inte att du tycker du är tjock eller vill gå ner i vikt, för det är du inte. Lycka till!

Fru Larsson:
Oj, vilket liv det blev. Ingen späkning här inte. Jag håller helt med dig. Jag menade faktiskt tvärtom, att de flesta verkade ha valt så jobbiga sätt - äta mindre än man vill, dieter med långa namn och enorma krav på självdiciplin etc. Jag är fåfäng och hälsomedveten nog för att inte vilja bli alltför stor, men jag tror att det är otroligt viktigt både för utseende och hälsa att ha roligt under tiden. Det var så jag menade - om det fanns några tips FÖRUTOM självspäkning.

Blivande fru J:
Jag tycker att ditt inlägg var fint och sant. You go girl!

KickanF
Jag menade bara att du får tänka på att du är 40 och inte 14 och sänk dina krav på att vara perfekt. Man blir inte sämre fru/mamma vad det nu är bara för att man har 1 eller 2 bilringar runt magen Utan man blir kanske gladare mamma tom om slutar vara kroppsfixerad. Det viktigaste är som jag sa att man mår bra. Och har du tom 3 barn så ska du vara glad för hur du ser ut.
Jag menar bara rent allmänt.

Vill du ha större eller mindre bröst det har jag inte förstått.

Plastgroda: Tack! :) Alla har säkert inte lika lätt att falla i matfixering som jag, men jag vill ändå dela med mig av mina erfarenheter och ge några varningens ord. Sen finns det säkert de som är tvärtom, faller i träningsfixering och då kanske man får lösa problemet på annat sätt. Det viktigaste är att vi inte glömmer bort oss själva bara!

Hej alla!
Det var ettag sedan... Har varit upptagen med födelsedagar, möhippa, weekendresa, fester, jobb och en liten tripp till landet... Phu, undra på att man känner sig stressad! Min viktkurva är nog inte så rolig numer, ska förstås väga mig imorogn men det är inget jag ser fra emot...

Blivande fu J; ditt inlägg kändes otroligt sant! Har själv varit mkt fixeriad och räknat kalorier på ett vad jag idag anser sjukligt sätt. Det är ju helt klart så att man mår bättre av att räna och unna sig lagom men det är ju inte alltid så lätt...det där med lagom alltså...

Tänk att imorgon är det måndag! Ny vecka och nya utmaningar! Fick en MP3 spelare av min käre sambo när jag fyllde år - helt suverän för snabba promenader! Det rekommenderar jag starkt, det har aldrig varit så kul att gå ut o gå som nu.

Pepp!!! Bikini!!! Morot!!!! Kram på er!

Tja, fasar smått för morgondagen.
Av 7 dagar som det bekant är på en vecka så har jag varit duktig 4 å frossat 3, motionerat 2. Vad tror ni resultatet av detta blir? Förhoppningsvis +-0.

Jag försöker å vill gå ner i vikt för min egen skull. Har alldeles för mycket kläder jag inte kommer i för tillfället.
Sen mår jag mycket bättre när jag äter bra å rör på mig. Har väldiga problem med min mage när jag äter godis, pizza, läsk å sånt. Inge bra alls...

Fixering vid kalorier e ju inte bra med visst tusan är det lätt att man hamnar där. Har jag gjort varje gång jag har bantat, slutar med att jag är rädd att äta för mycket så jag äter helt enkelt för lite å stannar därför av i vitminskingen = misslyckande = börja äta igen.
Därför är viktklubben super för mig, har stenkoll å vet precis vad jag har ätit å vad jag kan unna mig inom ramarna. Perfekt!

Huvudsaken är att man vet själv varför man gör det å om det är värt det, om man tycker att man offrar en massa eller som jag faktiskt mår bra av det även om det kanske inte alltid e så skoj. Å visst är det godare med godis än morötter, e ju bara att konstatera!