I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Ninnis - klart du är en bra mamma! Känner igen känslan efter de tre senaste nätterna med nattsudd, snaaaaark! Blommis - har dy bra koll på hortensior? Vi har en som behöver tuktas sp man kan komma förbi den, står bredvid en gång, men jag vet inte hur jag klipper den.... Ingis - magsjuka ojojoj Klockis-gött med mat i frysen Puh, sitter just nu och svettas i uterummet gahh vad varmt

Jag skulle med gympat idag men försov mig så det blev babycafet istället

Dagens plan kom på undantag strax innan klockan ringde i morse - vaknade med huvudvärken från hades!
Var upp och vimsade lite innan yngsta gick till skolbussen, tog en alvedon och sov till runt 10, tog en alvedon till och sov till strax efter 13...
Hade precis avancerat ut till askkoppen när yngsta kom hem.

Vi är kattvakter i några dar så Yngsta bestämde att vi skulle promenera dit i det soliga med blåsiga vädret! Urmysigt och blåste bort sista resterna av huvudvärken :)
20 minuter senare fick vi älga hem i snålblåst och ösregn... April visar sig från sin bästa sida!

Små björntassar är ingenting jag heller längtar efter att se! Har den största respekt för såväl björn som vildsvin (är dessutom rädd för kor men det är väl en annan femma ).
Däremot fick vi idag en bröllopsinbjudan från bästaste vännen så i augusti får vi besöka vargtrakter och DET ser jag fram emot . (ja, jag ser alltså fram emot både bröllopet och möjligheten att få se vargspår!)

Nähä, en skvätt sent eftermiddagkaffe någon?

Gah vi sitter här med isnkolning, jobb, hund, hus o vardagsysslor. Full tupp o jag hinner inte läsa allt ni skriver. Imorgon börjat mitt jobb iaf. Jippi!!

Ninns jag känner igen As beteende . När E var i den åldern (o A nyfödd) så firräade hon nätterna med att vara vaken3-4 h. Vi höll på att bli galna.

God morgon!

Ja, jag håller också med Blomman ang detta. Men jag vet inte riktigt vilket råd du menar? Jag vill också att T ska sjunga för att det gör henne glad och att hon tycker det är roligt. Och det gör hon. Samtidigt verkar det som att hon vill nå ut med sitt sjungade till fler, så att hon kan få göra det oftare. Det ser jag inte heller något fel med. Och som de flesta i hennes ålder som har ett intresse, det må vara sång, dans, fotboll, ridning, så har hon en dröm och vill väl nåt något sorts resultat antar jag, samt att hon vill utvecklas. Hon är utpräglad tävlingsmänniska. I hennes önskan om att "bli upptäckt" tror jag dock att det även ligger något sorts självbekräftelsebehov. Det kan jag finna lite oroande Hur kommer man till rätta med det? Det har vi väl alla mer eller mindre? Det är ju alltid trevligt att få veta om andra gillar det man gör. Då känns det ju ännu roligare Det är väl inte så konstigt kan jag tycka. Feedback liksom. Men det får inte ta överhand, det får inte bli osunt liksom... Här uppskattar jag er input.

Jag uppmuntar henne att lägga fokus på det roliga och lustfyllda i sitt utövande av fritidsaktiviteter, och fokusera mindre på själva tävlingsmomentet och att få andras bekräftelse, men det är svårt att styra hur HON ska känna tycker jag. Jag försöker i mina pratstunder med henne att inte fästa så stor vikt vid just resultaten, om de vann sin fotbollsmatch eller ej, hur många mål det blev, osv osv. Utan mer fråga om hon hade kul, hur det kändes för henne, hur samarbetet på plan fungerade, om hon känner sig nöjd själv, tja mer så. Jag vet inte om det är rätt eller fel. Vad gäller gäller musciserandet så brukar jag inte prata så mycket om hon sjunger/spelar bra eller dåligt, utan mer säga saker som "det är så roligt att se och lyssna på dig för jag ser att DU har roligt och är glad när du sjunger/spelar".

Lanovia; spännande dag idag!!! Lycka till på nya jobbet Väntar på rapport.

Blomman; små björnspår *håren reser sig i nacken* Ja, vete fåglarna vad man skulle göra?! Det klassiska som man förmodligen INTE ska göra, men ändå gör rent instinktivt: Lägga benen på ryggen och springa!!

Ninnis, du är INTE en dålig mamma!! Blommis skrev väldigt klokt och jag kan bara instämma. Barnen testar, testar, testar och det är helt naturligt att man ibland tappar koncepterna. Vi är inga robotar, vi är människor av kött och blod. Faktum är att det finns nog inga som kan göra en så glad och lycklig men också så j-a asförbannad som ens egna barn...

Var hem till mina päron igår. Det är jobbigt. Det gör ont att se hur de mår... Mamma är inte alls i bra form och pappa kämpar envist på med henne. Jag åkte därifrån med gråten i halsen och har inte sovit speciellt bra inatt.

Nä, nu kallar plikten! Kramar till alla trådisar Önskar er en bra dag.