I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Jättekonstigt att han inte sprang på bandet! Gör om gör rätt tycker jag!
Vila aktivt (dvs inte ligga, utan vila med snäll rörelse o stöd för knät) och sedan få gjort nya sulor helt enkelt. funkar inte de, så ska han ha andra skor.
Han ska vara trevlig men bestämd så de inte blir sura, men inte kan kollra bort honom.

Jag tycker röd tigerbalsam är välgörande när knäna är som värst också. Och kanske ska han ta sig en kur med antiinflammatoriskt som ipren också, för att mota det som nu skriker därinne.

Själv sliter jag som ett as med min träning-och går ändå knappt ner. Jag veeeet "muskler väger mer än fett" och så, men allvarligt, det borde ränta lite mer än så här.
Iofs tror jag också att hade jag druckit soppor, dvs bantat, istället, hade jag säkert rasat. Och i förlängningen borde rejäla lår-och rumpmuskler göra att viktnedgången framgent blir större, när muskelmassan kräver sin energi.
Men sett till min insats och tidigare resultat, så borde jag vid det här laget ha gått ner åtminstone två kg mer än jag gjort.
Fastm då var det ju det där med hypofysen och hormonerna och att det kanske kan hänga ihop... 

Och min krångliga mage...Jag är riktigt orolig över den framöver, för det står i pappren inför op att opiaterna man får kan ge förstoppning så man brukar få laxermedel. Jag HAR ju redan problem och måste a tabletter av och till för att få ut allt. Det är som att magen klarar sig själv ett par dagar, sedan börjar den "samla", varpå jag tillslut väger 1,5 kg mer än jag egentligen gör, måste laxera och sedan blir normal igen. det är helt outhärdligt och helt klart nästa grej som måste tas ordentligt tag i.
Sonen klagar också mycket över magont, så jag funderar på att ta oss båda till gemensamt läkarbesök eller så. Så här kan jag inte ha det!

Jaja, jag får fortsätta säga "det är bra för mig på alla andra sätt även om jag inte går ner i vikt" och fortsätta göra jobbet helt enkelt. Men det hade varit peppande att se skillnad även på vågen. Min ben ser jag skillnad på iaf. Träningsoverallsbrallorna jag fick i januari sitter helt bagy nu. De fladdrar i vinden!

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH vad skönt! Nu har mina pengar kommit retroaktivt från F-kassan och jag har dunkat in alla räkningarna i ett svep och har ändå en liten slant kvar till mat och förnödenheter! Fy fasiken vad skönt! Man går baske mig ner stentunga kilon rakt av bara av det! *lätt som en fäder*

HURRA för att jag slipper åka upp till op med obetalda räkningar! Jag är verkligen tacksam över det! Nu kan vi tom gå ut och äta lite mat på valborgsmässoafton, och kanske ha lite trevligt en stund, mitt i hela den här overkliga situationen. Det kan vi behöva!!!

En snabbis bara: blomman, jag borde rocka mer, för det är både effektivt och kul, men jag sitter fast i den jäkla soffan när jag kommer hem från jobbet. Är så trött och sliten att jag tänker att jag har sprungit nog för idag.... Men min mage ropar efter den.
Kram på er. Måste jobba jobba jobba!

Ja, HURRRRRRRAAAAAAAAAAAA!!!! Yessss, vad GÖTT Blomman

Men mindre roligt med din mage Det är fruktansvärt att vara förstoppad. Jag var det båda graviditeterna. Det är hemskt, hemskt, hemskt. Min mor har haft samma problem och hon har blivit så sjuk så hon blivit inlagd flera gånger.

Det där med muskler och vikt, jag har precis funderat på samma. För mig har det "tagit fast" nu, jag går inte ner mer. Jag vill ner 4 kg till. Men samtidigt när jag kollar på kroppen och kläderna så känner jag mig inte lika mullig och fluffig som jag gjorde förut när jag vägde samma som jag gör nu (men var helt otränad). Har det att göra med att jag är liiiite mer tränad nu? Kanske har jag fått lite muskler iaf... Så rent visuellt och känslan runt lår och mage är att jag är smalare nu än då... om ni fattar hur jag menar?

Så jag försöker att inte stirra så mycket på vågen, utan bara fortsätta med min målsättning; röra mig 3 ggr/veckan.

Det blir oftast ett FYS-pass, ett gympass (lättare) och en till aktivitet (skidor, jogga, promenad).

Flamman: jag hade tänkt skriva några råd ang M:s sulor, men jag ser att Blommis har fått med allt jag tänkt säga. Utom att jag skulle avvakta med sulor av "team olmed"-typ ett tag, tills det visar sig att det behövs, om det behövs. Jag upprepar delen om att man måste vänja sig försiktigt och håller med om att han ska gå tillbaka och prata med dem på affären.  

*springer iväg för att förhindra vattenskade-risk* Det märks att febern har försvunnit nu... Hoppas att det fortsätter så.

Blommis: så fantastiskt skönt att kunna pricka av räkningar på sin att-göra-lista!

*hatar förstoppning*

Det här är första förkylningsomgången som vi medicinerar Fälga för att förebygga att hon blir trögandad. Det verkar fungera, för hittills har vi inte behövt åka in. Inte för trögandning i alla fall...:-/