Gomorron! Dimma och glashalka under dagisruschen i morse. Dottern kittade sig själv, i nyinköpt röd Hello Kitty-tröja och blårandiga tights, hmm. Själv var jag lika omatchad, i juicy couture-byxor och jacka som var i olika färger (inte lätt när man har sex olika ställ i garderoben och klär på sig i mörker och en symfoni av barnskrik).
Hade en härlig eftermiddag igår, mamma och pappa var här och passade dottern så jag och lillebror åkte in till stan. Han sov som en stock i tre timmar i sin fina, vita Babybjörn så jag gick där i lugn och ro och sniffade på Voluspa-doftljus, dregglade över den nyaste Mulberry oversize Alexa-väskan (perfekt skötväska! Måste ha!) och shoppade lite. Det var inga märkvärdigheter, turkosa strumpbyxor (philippe matignon bidde det denna gång), lite nagelvårdsgrejer, och ett par Paul Smith-strumpor i present till mannen. Hets-ammade i ett undanskymt hörn av Espresso House innan vi åkte tillbaka hem där middagen stod serverad. Och efteråt - tror inte mitt kök har varit så skinande blankt sedan föräldrarna var här förra gången.
Känns alltid lika härligt att få känna sig som, tja, sig själv. Eller snarare - något av mina för tillfället skrinlagda jag.
Idag ska jag inte göra så mycket, är planen. Bläddra i någon av mina nyinköpta tidningar, träna lite på yogamattan härhemma och läsa lite böcker med monstret. Sova, om jag har tillräckligt med ro i kroppen.
Zua och Izunia: Wow, vad kan jag säga... dröm-mammorna, ju! Njut!! Själv håller jag till godo med en mamma som gått från... inte särskilt bra mamma (stundtals katastrofal, faktiskt) till helt okej mamma och väldigt bra mormor. Uppskattar att hon anstränger sig så mycket. Och satsar på att undvika att upprepa hennes misstag, så gott det nu går.
Inte undra på att lillkillen sover gott om han började gå så tidigt! Måste vara fullt upp att se till att han inte står på näsan. Min dotter väntade ju ända till 13 månader, och hon har fortsatt vara väldigt stillsam sedan dess. Lat, rentav. Blev överraskad när dom var helt lyriska på dagis över hur duktig hon är på gympan, hur god kroppskontroll hon har och framför allt - hur envis hon är! För när hon är med mig vill hon gärna bli buren och springer typ aldrig. Skönt och praktiskt, faktiskt.
Trappor - avskyr dem! Bor inte i någon vindsvåning men tre trappor utan hiss och bortrest man och två barn räcker för mig. Eugh. Lägg ihop med ovanstående info om dotterns lathet så kan du ju tänka dig att det blir en del kånkande. Lyckades bo på tre trappor utan hiss även i Shanghai, men där hade vi åtminstone hemleverans av mat. Fast vår nya lägenhet, som vi förhoppningsvis ska hyra, ligger "bara" på två trappor utan hiss. Och sen förflyttar vi oss ännu längre ner, till marknivå... fast gud vet när. Nej, vi har fortfarande inte satt igång. Ingen kommentar.
Öppna förskolan är jag en sucker för. Gillar verkligen det där med att sitta i en ring och sjunga sånger, plus att den som är här i området är så himla, himla bra! Vacker lokal med gigantisk takhöjd, suveränt leksaksutbud och jättemånga mammor och en hel del pappor. Inte ovanligt med ett 50-tal mammor så sannolikheten är stor att man träffar nån man klickar med. Men som sagt, jag gillar ju själva grejen också. Fortsätter trots detta att umgås med mina gamla vänner under luncher fikor och middagar... vilket kräver tid och energi som jag inte alltid har när jag är mestadels ensam med två små. Å andra sidan FÅR man ju energi av att ha roligt så ofta går det på ett ut. Det där tycks du själv ha upptäckt sedan länge :) Grattis hur som helst till nöjd och glad och duktig son, även om du naturligtvis själv har en väldigt stor del i det där.
Izunia: Det blir nog snart lättare med dottern, när hon blir tillräckligt stor för att kunna lyssna på dig och förstå VARFÖR hon inte får springa iväg. Typ "bilarna är farliga, därför måste du hålla mig i handen". Min lilla går numera limmad intill min sida när vi går längs gatan, puh. Tänker på vännerna i Shanghai...
Hur mår ni andra? Kram, G