• Brudzilla

    Vill inte längre

    Jag orkar inte med mer smärta...
    Känner mig helt ensam utan stöd någonstans.
    Jag har hanterat så många hemskheter i mitt liv men den här gången känner jag att energin är totalt borta.
    Min kropp är så sjuk och mitt hjärta så trött.
    Som vanligt när jag sökte stöd hos den som bör stödja och älska en, min mamma, så gör hon det som är sämst för mig men bäst för henne.
    Trodde att hon skulle förstp den här gången och nu känner jag mig lika lurad och bedrövad som jag alltid gjort.

    Jag fick i måndags veta att jag är gravid.
    Jag är i det sämsta läget möjligt för att ta hand om ett barn.
    Kan/orkar ju inte ens ta hand om mig själv.
    Bokade en tid för abort.
    Jag har aldrig varit gravid förut och har alltid varit försiktig.
    Är själv adopterad och med den kunskap jag har KAN jag inte sätta ett barn till livet utan att veta att jag kan och har möjlighet att ta hand om det och ge det de bästa jag har förmågan att ge.

    Min mamma kallade mig självisk.
    Trots att det är precis det jag inte vill vara.
    Jag orkar inte mer smärta...
    Vill inte leva själv längre.
    Skulle aldrig ta mitt eget liv, det är inte min uppgift.
    Men inte heller vill jag vara kvar här längre.
    Konstigt...BT var det enda stället jag kände att jag kunde säga vad jag känner.
    Önskar just nu stöd mer än npgot annat...för jag har inget.

    kram
    Brudzilla

  • Svar på tråden Vill inte längre
  • madelyn

    Stor kram till dig Brudzilla!

  • Blacklizzard

    Vet inte vad jag ska skriva men känner att jag måste tala om att du finns i mina tankar.....

    Jag blir så ledsen när jag läser hur du har det. Hoppas verkligen att det ordnar sig för dig.

    Många kramar från mig till dig

  • Jennifer E

    Klart du finns kvar i tankarna! Usch, inte mer elände nu... Hoppas det är hyfsat lätt åtgärdat iaf.

    Tänker på dig, ofta!

    *BAMSEKRAM*

  • titioo

    Jag är så lessen att du mår sämre igen!

    Hoppas att det snart vänder uppåt. Du är säkert extra trött efter att ha förlorat så mycket blod.
    tänker på dig.

    Kram, T

  • Miniängeln

    krya på dig! stooor kram!!!

  • stallkatten

    Stoooor kram till dig!!!

  • July

    Hej, hur är det med dig nu Brudzilla?

    Så tråkigt att du fortfarande mår så dåligt och att du fått gå utan samtalskontakt så länge nu när du behöver det som mest! Helt otroligt tycker jag!

    Det är inte konstigt att du mår dåligt om du förlorat så mycket blod också. När kroppen mår dåligt är det inte konstigt om inte huvudet och själen orkar piggna till heller. Sen har du haft oturen att mitt i allt detta jobbiga också råka ut för en egoistisk slyngel som inte precis gör någon gladare. Vill att du ska veta att vi tycker om dig och önskar vi kunde krama om dig och finnas där för dig.

    När du orkar så berätta hur det gått med allting, börjar det vända uppåt? Jag skickar massor med kramar och några leenden också som kanske kan värma i höstrusket :) :) :). kraaaaaam!

  • Jennifer E

    Ja, gumman, hur går det med allt? Har varit så vimsig att jag ej tänkt på att putta upp tråden och fråga dig men jag har tänkt på dig ibalnd ändå!

    Skriv en kort rad om du orkar!

  • Brudzilla

    Hej! Smög in här och la mig en tråd faktisk! Idag är väl en mer positiv dag då jag har lite mer energi men jag har ,efter smäll på fingrarna från doktorn, inse att jag drabbats av en depression av allt som hänt. Ville väl inte acceptera det först men har inget val. Jag fungerar ju inte som normalt med aptiten, sömnen, minnesluckor och ibland total apati. F-n!
    Har inte bearbetat aborten alls ännu känns det som, känns som det hänt nån annan...och inte heller det hastiga uppbrottet med pojkvännen. VET INTE HUR!
    Hur gör man? Kan inte gråta...direkt längre. Det enda som känns helt omöjligt är tanken på att jag skulle våga lita på någon tillräckligt för att gå till sängs...omöjligt.
    Ska till gyn nästa veckan och även få träffa deras "abortkurator"

    Tack för att ni följer mig!!! skönt att veta att ni finns därute, nånstans.
    Pratar inte med min väninna så mycket om aborten...vet inte vad jag ska säga och hon har rätt mycket i sitt liv hon med just nu.
    Glad att ni "håller koll" på mig eftersom jag har minnesluckor hela tiden.

    Tack och massor av kramar!!!!

  • July

    Bra att du "tar itu" med depressionen. Allt det andra kommer med tiden, när du väl mår bättre igen så kan du steg för steg komma över allt det hemska du varit med om de senaste månaderna. Du kommer ju ihåg oss här på BT trots minnesluckor och det är ju bra ;). Vi finns här för dig, se till att ta hand om dig, gumman.
    Kram!

  • Miniängeln

    Det e väl helt naturligt att du fått en depression efter allt du har fått gå igenom. Låt den ta en tid, det är helandeprocess för ditt psyke precis som kroppen behövde tid på sig att läka.

    (Men om depressionen tar över hela ditt liv och du inte kommer upp ur sängen så bör du ta kontakt med doktorn ögona-bums!)

    Var sann mot dina känslor, streta inte emot. Känner du dig tom, var tom. Känner du dig ledsen var bara det. Känner du dig arg -riv lägenheten!

    Se till att gå promenader mitt på dagen och få dagsljus, gärna ute i skogen/naturen -det är vilsamt för själen. Orkar du jogga så är det också väldigt bra för psyket och hälsan.

    Att du känner att du inte kan prata om det här med någon är mycket tråkigt, du behöver ventilera dina tankar och känslor. Har du inte någon kontakt med någon kurator längre? Skaffa det! Kurator via vårdcentralen, privat psykolog.. Hitta någon att prata med! Det är superviktigt! Vi på BT finns här för dig men vi räcker inte, du behöver PRATA.

    Lycka till, jag tror på dig!

  • Blacklizzard

    Nu är det alldeles för länge sedan vi hörde nått från dig. Snälla skriv ett par rader så vi vet att du är oki.

    Kram till dig från mig

  • Miniängeln

    Om du tycker mörkret i världen är svår - tänd ett ljus!

    *tänker på dig*

    KRAM!

  • Brudzilla

    Oj...har varit helt absorberad av att försöka må bra och har ju inte världens bästa minne...alls.*känner mig som jag just vaknat till liv och allt har ändrats*

    Tack alla ni som skrivit!!!!
    Jag mår bättre nu,min nya terapeut är guld värd och sömnen är tillbaka om något rubbad. Äta övar jag mig på men det har blivit ett par rundor till skogen hos mamma för att komma tillbaka till"det normala".
    Att kunna ha s*x eller nåt i den bemärkningen är inget jag kan föreställa mig ännu,tyvärr.
    Har ingen direkt muskelkontakt ännu i det området...men jag hoppas,hoppas kunna få det i framtiden.

    Är numera väninna med mitt ex´s fd. fru! Det ni...ibland kommer hjälp från mycket oväntade håll.
    Utan ert stöd vet jag inte var jag varit idag och jag är SÅ tacksam...

    Något förvirrad bara eftersom det verkar ha varit kaos på BT(????) medan jag tagit hand om mitt kaos...vad 17 har hänt och alla ni BT-beroende som varit så ovärdeliga för mig...finns ni kvar?
    Avstängningar hit och dit, fattar INGENTING...

    kramar till er ALLA!
    Brudzilla

  • Blacklizzard

    Jag finns kvar iallafall och jag blev jätteglad när jag såg att du hade varit här och klottrat. Va skönt att du mår bättre.

    Många kramar från Johanna

  • CyberPet

    Kan bara hålla med. Kul att se att du är på väg ut ur den där mörka tunneln. Välkommen tillbaka! :)

    Petra

Svar på tråden Vill inte längre