Vill inte längre
Jag orkar inte med mer smärta...
Känner mig helt ensam utan stöd någonstans.
Jag har hanterat så många hemskheter i mitt liv men den här gången känner jag att energin är totalt borta.
Min kropp är så sjuk och mitt hjärta så trött.
Som vanligt när jag sökte stöd hos den som bör stödja och älska en, min mamma, så gör hon det som är sämst för mig men bäst för henne.
Trodde att hon skulle förstp den här gången och nu känner jag mig lika lurad och bedrövad som jag alltid gjort.
Jag fick i måndags veta att jag är gravid.
Jag är i det sämsta läget möjligt för att ta hand om ett barn.
Kan/orkar ju inte ens ta hand om mig själv.
Bokade en tid för abort.
Jag har aldrig varit gravid förut och har alltid varit försiktig.
Är själv adopterad och med den kunskap jag har KAN jag inte sätta ett barn till livet utan att veta att jag kan och har möjlighet att ta hand om det och ge det de bästa jag har förmågan att ge.
Min mamma kallade mig självisk.
Trots att det är precis det jag inte vill vara.
Jag orkar inte mer smärta...
Vill inte leva själv längre.
Skulle aldrig ta mitt eget liv, det är inte min uppgift.
Men inte heller vill jag vara kvar här längre.
Konstigt...BT var det enda stället jag kände att jag kunde säga vad jag känner.
Önskar just nu stöd mer än npgot annat...för jag har inget.
kram
Brudzilla
