Vill inte längre

Sök kurator hjälp!!

Prata med en nära vän eller pojkvän! Du är inte ensam.

Undvik din mamma, om hon inte är bra för dig, tills dess du känner dig starkare.

Tänker på dig, för att ta beslutet att göra abort måste man vara stark.

Hej Brudzilla!

Abort är ofta en känslig fråga. Om du är adopterad kanske din mamma reagerar så starkt just för att hon inte kunnat (?) få barn på naturlig väg. Det är naturligtvis fel av henne att kalla dig självisk, men kanske hon behöver tid på sig för att sätta sig in i din situation och se på den ur din synvinkel.

Hur är det med din pojkvän? Kan du få stöd av honom? Eller en riktigt god vän?
Om det är svårt att prata om saken med din mamma, låt diskussionen med henne svalna ett tag, och sök stöd hos ngn annan närstående så länge!

Ta väl hand om dig själv!
Bara du vet vad som är rätt för dig och ditt liv!
Många kramar/T

Att göra abort för att kroppen inte orkar är inte fel. Känslomässigt är det förstås jobbigt, men det är också en tröst att veta att omständigheterna gör att det bara inte går att vara gravid.

Jag förstår att det är jobbigt för dig och när du som mest behöver stöd så får du inget. Men det finns folk som bryr sig, även helt okända.

Är själv inte adopterad men har varit med ett tag och kan tänka mig vad du går igenom just nu. Maila om du behöver någon att ösa ur dig inför: petrah@mac.com

Kramar,
Petra

Ibland måste man tänka på sig själv i första hand.
Jag vet inte vad jag ska säga som inte låter klämkäckt och tillgjort, men när det är motigt kan det hjälpa med visualisering. Dvs, tänk på dig själv om några år - hur vill du att ditt liv ska se ut då? Antagligen är din situation helt annorlunda då, precis som den är annorlunda nu mot några år tillbaka...
Det kan hjälpa till att ge perspektiv på saker.
Vad jag menar är att det som verkade jobbigt för 5 år sen, känns som en mycket liten del av ditt liv idag..?
Inte för att en abort är någon struntsak, den är ditt val och ingen annans.
Men det finns väl en person till som borde engagera sig i ditt beslut..?

Tycker INTE det är själviskt om du vill göra abort. Om du inte känner att du säkert kan ta hand om ett barn idag, är det väl inte heller juste mot barnet att föda det och sen inte finnas där så som du skulle vilja? Nej, den ENDA som kan ta beslutet mellan abort och inte är du själv. Låt ingen annan göra det åt dig.

Har du ingen kompis att prata med, så försök få tid hos en kurator om du inte redan gjort det.

STOR KRAM!

mammor kan säga/tycka de konstigaste saker ibland. Bry dig inte om henne just nu. Följ ditt eget hjärta och vad din inre röst säger dig att du mår bäst av.

Och om du har svårt att höra din inre röst pga så mkt kaos och tankar så sök någon att tala med. Kurator, själavårdare..

STOR TRÖSTKRAM!! Jag tycker om dig Brudzilla och jag vet att du är en förnuftig människa. Du kommer hitta den bästa vägen/lösningen för dig, jag vet det.

Jag tycker det var väldigt förnuftigt av dig att boka en tid!!! Du tänker helt rätt!! Orkar man inte med sig själv för tillfället så kommer deffinitivt inte en bebis göra det lättare!!

Stå på dig och lyssna till resten av tjejerna här med - Håll dig borta från din mamma ett tag och försök prata med en nära kompis istället.

Lycka till gumman!!!

Kram!!

Usch, vad trakigt att din mamma inte klarade av att stodja och stotta dig just nu nar du verkligen behover det mer an nagonsin. Och dessutom kallar dig sjalvisk - tycker tvartom att du ar valdigt sansad och fornuftig som inser dina begransningar och handlar utifran vad som ar bast inte bara for dig utan aven det eventuella barnet.

Kan bara skicka en lang, stor, varm kram och hoppas att du tar dig igenom det har, en dag i taget, och sa smaningom borjar ma battre. Och hall dig borta fran din mamma, hon ar helt klart inte en person som kan hjalpa dig just nu.
Har du nagon annan nara van som kan stotta, kanske tom. folja med till kliniken? Pojkvan?

Att göra en abort tycker jag absolut inte är själviskt. Inte när man mår som du och har en tro/insikt om att man inte kan ta hand om barnet. Jag har själv aldrig gjort abort, men kan inte tänka mig att det finns någon som gör det lättvindigt. Det är bara du som kan ta beslutet och om du anser att det är det enda rätta, så är det det!! Men jag hoppas att du försöker gå til en kurator för att få hjälp att må bra. Tror att du kanske skall undvika din mamma ett litet tag och sen försöka sitta ner och prata med henne och få henne att förstå hur du mår. Förhoppningsvis kan hon då få mer förståelse och stötta dig. Kanske kan hon också förklara varför hon reagerade som hon gjorde, och ni kan reda ut allt. Lycka till och ge inte upp!!

Hej
Åh, stackars dig! Detta är verkligen ingen lätt situation. Jag tror också att du borde prata med en kurator eller liknande... Kom ihåg att du är enormt värdfull! Ditt liv har en mening och en betydelse.

Jag tror också att du måste våga ställa frågan om en abort verkligen är den rätta utvägen? Tror du att det kommer göra dig lugnare och lyckligare... Tror du att det är det bästa för barnet?

Jag vill inte ifrågasätta att du vet vad som är bäst för dig... men ibland är det som om många tror att abort är en lätt väg ut... Ett sätt att bli av med "problemet" för gott. Men jag tror att du måste se att problemet egentligen ligger någon annan stans. Jag tror att det är ett enormt stort och viktigt beslut att fatta, och det är viktigt att du gör rätt. Du kan aldrig få tillbaks det barn du kunde fött men valde att abortera.

Men jag tycker absolut som de andra, att det är helt och hållet ditt (och pappans?) beslut och inte din mammas. Om hon inte kan stödja dig i det som är svårt så ska du inte lyssna på henne i detta, tycker jag.

Många stora kramar!