Vill inte längre

TACK all ni underbara människor som skänker mig ert stöd!
Tänk att människor som inte ens känner mig är villiga att ge något så viktigt, och i dagens värld så sällsynt, som medmänsklig kärlek.
Tack vare er finns ett litet svagt ljus i mitt mörker...
Jag tog rådet att ta kontakt med en kurator(visste inte ens att man kunde få den hjälpen,har ju aldig varit i den här situationen förut...) och fick en tid idag.
som ni säger, jag tänker inte prata med min mamma mer och inte alls på ett bra tag.

titiio- min mamma kan få barn på naturlig väg. Hon valde dock att adoptera för att hon ville ha barn men ingen man. Resultat: Jag har ingen pappa...bara en man som jag trott var det ända tills den dagen hon ville flytta, då bad han mig flytta med eftersom han jag ju inte var hans dotter...och så kallar hon mig självisk...suck.

CyberPet- Tack! Jag hör av mig när jag vågar...

Miniängel - Tack för att du "kande igen" mig och vet att jag aldrig skulle göra något drastiskt eller ogenomtänkt.

*bruden* - tackar för ditt stöd men lite ont gjorde det att bli påmind om att jag aldrig kan ta tillbaka något...men detta är ett fritt forum och jag respekterar att du har rätt att säga din åsikt.
Tro mig,jag tar inte lätt på detta och gör mig inte bara "av " med problemet.
Jag vet att jag kommer att få leva med beslutet resten av mitt liv.
Dock har jag inte möjligheterna att ta hand om ett barn. Min kropp är så svag att jag utsätter barnet för en fara bara genom graviditeten...
Tack för att du oavsätt skänker mig stöd...

En tanke slog mig när jag läste vad ni skrivit - jag vill inte gå igenom sjukhusbeöket/ingreppet själv!! är så rädd! Min pojkvän verkar tyvärr inte vara förmögen att ge det stöd jag behöver och jag vill inte ha hans "medlidande".
Vår relation är i en rejäl gungning sen semestern och hans kommentar på datumet för aborten var" det är samma dag som min dotter börjar skolan..."
Jag vill inte vara ett problem för någon...

så ledsen...

Jag tycker absolut inte att du ska gå igenom aborten själv- jag har gjort det och det var superjobbigt!
Har du ingen bra väninna, eller din mamma som kan följa med dig?
Att din pojkvän inte följer med gör mig så otroligt arg- han är ju lika mycket delaktig i er abort som du! Eller han borde vara iaf!!! Jag blir arg- för att mitt ex inte brydde sig ett skit om vår abort heller.. därför är han EX idag!
En jättestor kram- och säg till om du vill maila! Jag vet vad du går igenom och hur fruktansvärt jobbigt det är!
Kram igen!

*kramar om*

Vet inte exakt vad du går igenom men jag har varit i en liknande sits. Tack och lov hade jag min nuvarande sambo som stöd. Vet att det är jättejobbigt att ta ett sådant beslut. Men om man känner att det är det enda man kan göra så är det rätt.
Nu mer är jag stolt tvåbarnsmor och snart min sambos fru.

Vill du så kan du maila....även om vi inte känner varandra så kanske jag kan ge dig lite stöd
Ta hand om dig...
blacklizzard@hotmail.com

har inte din pojkvän en mamma till sin dotter?

Du behöver stöd och hjälp under dagen. Kalla det medlidande om du vill, men jag kallar det medmänsklighet.

Om inte han kan ställa upp, kan du inte be någon nära vän att vara där för dig?

Gumman! Jag känner igen mig i en del av det du skriver, mådde så för några år sedan men sakta, sakta så vände det och idag är jag "som vanligt" igen.

Gällande aborten så tycker jag som de flesta andra här att du inte är ett dugg självisk, snarare tvärtom. Du har tagit ett genomtänkt, moget och väldigt svårt beslut! Jag tycker att det låter som om du har valt att göra det som är bäst i den situationen du är i.

Din mamma och din kille blir jag lite ledsen av att läsa om och dina känslor måste vara ganska mkt starkare än så. Naturligtvis är det för jävligt rent ut sagt att de inte finns där när du behöver dem så mkt. Om du inte pratat med ngn kompis eller annan person du älskar/känner dig trygg med än så gör det nu! Du ska inte behöva fixa allt det här helt ensam!

Det är säkert möjligt att professionell hjälp skulle vara bra, åtminstone en kort tid tills du känner att du är på fötter igen. Försök att hitta ngn klok människa i din närhet som du kan diskutera allt det här med så kommer ni nog på ngt vettigt till slut!

Och oss på BT har du ju alltid!

STOR KRAM/Jennifer

Komprecis hem från kuratorn,underbar kvinna. Bröt ihop fullständig eftersom det gick upp för mig att de antagligen måste göra en 2stegs abort. Har en hsitoria av sexuella övergepp och tanken att de ska "ner där" gav mig panik.
Kände även att de inte är rättvist att jag ska klara detta utan min pojkvän, vi var ju liksom två...har undvikit honom för att jag misstänkt att han inte riktigt kan hanskas med situationen. Men tillslut ringde jag upp honom.
Han gjorde slut.
Han orkar inte mer just nu.
Är fortfarande i chock och plötsligt känns livet ännu svårare.
Kan inte förstå...nåt..alls.
Bar att hela mitt väsen gör så ont, så jävla ont.

BT- vänner, ni betyder just nu mer än ni kan ana...
kram...

Blacklizzard- kanske du kan hjälpa mig...just nu är jag något avtrubbad av den stora tabletten de gav mig men jag hör av mig.

Jag finns här när/om du vill....

Brudzilla,

Kanske låter makabert i denna stund, men det man inte dör av stärker en.

Jag finns här om du vill prata/skriva... maila om du vill:
o_coco_o@hotmail.com

Jag känner med dig, och mitt hjärta sörjer när jag läser hur dåligt du mår. Snälla gör inget dumt

Angående aborten så har du mitt fulla stöd. Att vissa ens kan ha mage att yttra sig om annat i den situation som du är i... dom borde skämmas! Du gör helt rätt och du verkar ha tänkt igenom beslutet väl. Det kommer att gå bra den dagen det är dags. Håller tummarna för dig.

Kom ihåg, du är inte ensam. Vi finns här för dig vännen.

Jättekram på dig!

Du får låna en av mina vakande änglar, hon är hos dig redan nu.

Här får du texten till en av mina favoritlåtar av Carole King.

-You've got a friend-

When you're down and troubled
And you need some loving care
And nothing, nothing is going right
Close your eyes and think of me
And soon i will be there
To brighten up even your darkest night

You just call out my name
And you know wherever I am
I'll come running to see you again
Winter, spring, summer or fall
All you have to do is call
And I'll be there
You've got a friend

If the sky above you
Grows dark and full of clouds
And that old north wind begins to blow
Keep your head together
And call my name out loud
Soon you'll hear me knocking at your door

You just call out my name
And you know wherever I am
I'll come running to see you again
Winter, spring, summer or fall
All you have to do is call
And I'll be there
Ain't it good to know that you've got a friend

When people can be so cold
They'll hurt you and desert you
And take your soul if you let them
Oh, but don't you let them

You just call out my name
And you know wherever I am
I'll come running to see you again
Winter, spring, summer or fall
All you have to do is call
And I'll be there
You've got a friend

Tillåt dig sörja men se till att omge dig av människor du litar på och prata, prata, prata med dem och med oss. En viktig sak är att du inte får isolera dig. Om du inte orkar gå utanför dörren på en hel helg så gör det ingenting men se till att en kompis kommer hem och är med dig en längre stund iaf. Du SKA inte vara ensam alltför mycket även om det är det man gärna vill i ett sånt här läge.

Gråt, skrik och var precis så besviken du vill den första tiden. Släpp ut allt, kapsla inte in all skit men ta hjälp så du inte "fastnar" i den första tidens tillstånd.

Vart bor du? Har du många vänner på nära håll som kan "turas om" att stödja dig på olika sätt?

Jag tänker inte uttala mig alltför hårt om honom men det är risigt att han lämnar dig med motiveringen att han inte orkar när du måste orka dig igenom aborten och det med hans svek ovanpå.

Skriv här om det är ngt, vi är här nästan dygnet runt som sagt. Du kommer att klara det här hur mörkt det än är just nu, det tror jag bestämt! Vi hjälper dig så gott vi kan! Massor av kramar/J

Brudzilla, bara så du vet. Jag har gjort en abort för att jag skulle riskera både min egen hälsa och barnets. Det fanns inget val och jag har aldrig ångrat det eller känt det som en stor sorg. Det viktigaste är att du tar hand om dig själv!

Finns det någon annan som kan vara ditt stöd under ingreppet? Jag var ensam, men hade stöd från min mamma, under själva ingreppet. Personalen var otroligt förstående när de fick klart för sig varför jag gjorde abort. Jag var vaken under ingreppet och fick bedövning. De trodde jag var knäpp som var vaken, men jag ville bearbeta det hela medan det hände och fick jättebra stöd av personalen. Så var inte rädd för att berätta varför du måste göra abort. Många som inte kan få barn förstår inte varför man måste ta abort. Det är inget lätt val som många tycks tro.

Som sagt, min brevlåda står öppen om du behöver snacka. Har du AIM finns jag även där på cyberpetrah.

Kramar,
Petra