Vill inte längre

Jag kan inte föreställa mig hur du har det (har aldrig varit gravid eller stått inför tanken att ta abort) men Du finns i mina tankar och när jag ber finns du med i min bön.

Jag minns när jag var nere i en djup depression och berättade för mamma hur dåligt jag mådde och att jag hade gjort suicidförsök (fint ord för nåt så hemskt!) så gav hon mig ett svar som jag än idag inte fattar. M.a.o. mammor är underbara men ibland kan de tänka/resonera underligt så man inte fattar hur de tänker.

Det viktiga just nu är att du lyssnar på dig själv och finner vägledning genom dina böner. Strunta i att din mamma inte kan förstå och inte kan stötta dig så som du hade önskat. Fokusera den lilla energi du har på DIG SJÄLV och på att komma igenom den här tuffa biten i ditt liv så ska du se att ditt liv kommer få en vändning till det bättre igen. Du kommer klara det här. Du är stark -även när du är svag.

Många varma kramar!
/Din miniängel

Brudzilla

Tänker på dig.....

Brudzilla, vad skönt att du orkade skriva lite iaf. Jag har varit borta under helgen och tänkte på dig flera gånger, när jag kom hem hoppades jag att du skulle ha skrivit men jag hann kolla innan du skrev så nu blev jag verkligen lite lättad!

Hoppas verkligen att du har någon som stöd, har du det? Oss har du ju som sagt men någon som kan vara där även fysiskt? Bra att du har pratat med din mamma, alltid är det något även om hon kanske inte kan vara det stöd du behöver just nu. Bra också att du fått tabletter. Man ska ju absolut inte knapra sådana jämt men ibland kan de hjälpa en på rätt köl igen och det är det ju värt!

Skriv här igen när du orkar men känn absolut ingen press på att du måste skriva. Vill du så kan du bara skriva någon rad, det behöver ju inte vara långt. Jag och många andra finns här för dig ändå!

Är omtumlad efter att ha läst hela 3 sidor. Vilka underbara människor det finns här inne.

Brudzilla:
Jag känner med dig. Har själv varit väldigt deprimerad (dock ej av samma anledning) och jag fick rådet att sjukskriva mig och ta "lyckotabletter". Jag vägrade dock och kämpade mig ur det. Det kanske tog längre tid än vad det skulle gjort om jag hade fått hjälp. Men fortsätt gärna med kuratorn. Ångrar att jag inte gick och pratade med någon.

Aborten skall du genomföra om det är det enda som känns rätt för dig. Det är inte rättvist för ett barn att komma oönskat till världen. Jag hoppas att du har någon vän som stöttar dig. Sköt om dig.

Många kramar till dig /D

Skönt att du håller oss underrättade, även om det är superjobbigt för dig just nu. När man är sjuk är det nog många problem man måste handskas med och när bägaren rinner över och det kommer till en massa saker så orkar man inte längre. Jag förstår precis hur du mår!

Men ta en sak i taget, det är det enda bra råd jag kan ge dig. Ta itu med ex-pojkvännen och din mamma senare, nu ska du koncentrera dig på DIG och det problem du står inför med din hälsa och en abort. Prata med dina läkare, prata med en psykolog så att allt känns rätt och att ditt beslut är riktigt och rätt för dig, oavsett vad det blir. Om du sen tar abort, så finns vi här, dina väninnor i cyberrymden som tröstar och står vid din sida.

När du sen fått lite ork tillbaka kan vi ta itu med mamma och pojkvännen. De ska nog få sina fiskar varma till slut. Men en sak i taget och *DU* är viktigast just nu!!!

*kramar*

Petra

Du har fått så bra råd så jag har inget mer att säga. Hoppas verkligen allt ordnar sig.

Hur har du det?
Finns det nån vän du kan ringa åt och bara prata?

bamsekram, T

Brudzilla, vi tanker pa dig. Vill bara skicka annu en kram.

Brudzilla,
Jag hoppas du fattar ett beslut som passar dej! Tänk inte på andra, det är ditt liv! Alla andra har varit så gulliga i denna tråd så allt jag har att säga är :
BAMSEKRAMAR!

Hör av dig när du orkar och kan. Tänker på dig!