Vill inte längre

*flyttar upp*

Jag önskar att jag kunde få er att förstår HUR mycket alla er inlägg betyder för mig...från botten av min själ kan jag bara säga tack och hoppas att människorna i era liv förstår hur lyckligt lottade de är som har sån vänner som ni...
Jag läser allt ni skriver och ni styrker mig mer än jag tror att ni är medvetna om.
Aldrig i mitt liv hade jag kunna förställa mig att okända människor på ett forum för bröllop skulle kunna komma att betyda så mycket för mig...jag är så tacksam och hoppas att jag någon dag kunde gengälda er för det ni ger mig.

Varje morgon vaknar jag och sekunderna innan jag inser vad som just nu är min verkligehet ,är jag samma glada jag. Sen kommer jag ihåg och kännner hur kroppen värker.
Jag har pratat med kuratorn på Danderydssjukhus och hon är verklig fantastiskt. Hon ordnade to m så att jag fick "min" gynekolog att ta hand om mig,trots att det var hans första dag tillbaka från semestern. Han har dessutom lovat att det är han själv(han är överläkare och professor på kvinnokliken) som gör ingreppet. Grät mig igen hela undersökninge härom dagen...att se de andra tjejerna som hade sina pojkvänner med sig gjorde så fruktansvärt ont...

Den 30 augusti är det dags.
Jag är livrädd.
Men jag vet att fattat rätt beslut efter att ha pratat med doktorerna och kuratorn.
Jag kommer med största sannolikhet att kunna få barn i framtiden, vilket jag är tacksam för.
Jag har en vän som kommer att vara med mig, min enda vän nu.Mamma har sagt att hon följer med men jag litar inte på hennes förmåga att kunna vara det stöd jag verkligen behöver men är tacksam att hon försöker.
Mitt ex-han fortsätter enbart att göra allt fel. Orkar inte ens prata med honom och han har inte gjort en enda ansträngning till att ens träffa mig för att se hur jag mår.
Det känns att kroppen ändras för var dag som går. Ibland gör brösten så ont att jag inte kan sova...och med alla hormoner i kaos vet jag knappt vad som är fram eller bak på saker.
Igår var en så svart dag..läste era inlägg men hade inte ork att svara.
Jag lyssnar till era ord försöker ta hand om mig själv, tvingar mig själv att försöka se på alla de små ting i världen som är fantastiska.
Att jag har tak över huvudet, slipper svälta och att jag har cybervänner.
Jag är SÅ glad att ni fort sätter att skriva trots att så många trådar här på forumet dyker upp varje dag.
Jag är lyckligt lottad som har er för aldrig har jag upplevt en ensamhet som jag gör nu.
Och aldrig har jag varit i så stort behov av kramar.

Tack för att ni finns- allihopa!!
Skriver igen igen när styrkan finns...

*kramar er alla*
Brudzilla

Älskade du......

Jag önskar att jag kunde hjälpa dig på nått sätt. Vet ju vad du ska gå igenom....
Var glad att du har en vän som följer med dig, det är inget du ska å igenom själv.

Vad skönt att det är en doktor du litar på som gör ingreppet. Det hjälper att man har folk man litar på omkring sig.

Tillåt dig att gråta och sörja. Men som alla andra säger. Tänk på dig själv. Sätt dig själv först. Och tänk på att vi finns här och bryr oss om dig.

*styrke kram*

Vännen!

Skönt att höra av dig! Vi är alla med dig i tankarna, och hoppas att det hjälper lite grann. Att du har en vän som kan vara med dig är ju jättebra!

Var snäll mot dig själv på alla sätt. Känn efter vad du blir gladare och känner dig tryggare av, och gör sånt!
Som så många andra har sagt: prata, prata, prata. Allt mörkt man håller inom sig växer bara större och större.
Jag vet hur det är.
Sköt om dig själv!

Många stora kramar, T

Vad glad jag blir å läsa ditt svar igen!

Mitt i allt det mörka och tunga du skriver kan jag se ett ljus. Du har bra folk omkring dig, kuratorn, gynekologen, din vän och oss. Du kommer klara det här.

Det är bra att du gråter, att du vågar visa dig liten och skör. Var sann mot dig själv och dina känslor.

Jag har ingen aning vad du går igenom men jag finns här för dig.

STOR VARM BAMSEKRAM!
/Din miniängel

Brudzilla,

Vad skönt att höra att du har fått prata med en bra kurator och att du blir omhändertagen av en doktor du känner!
Skönt att höra ifrån dig oxå- jag har tänkt massor på dig och undrat hur du har det.
Lider verkligen med dig.
Men du kommer ta dig igenom detta!
Massa styrkekramar!

Vad skönt att läsa! Bra att du fått en tid, snart har du fixat den biten iaf och det kommer att gå bra. Framförallt så var det skönt att läsa att du har en bra vän som stöd, jag har undrat så många gånger om det finns någon där hos dig.

Som jag sagt förut och som många andra sagt; du kommer att komma hel ut ur det här. Antagligen stärker det dig också.

Och med risk för upprepning nu igen; vi finns här allihopa tills den dagen! (Och efter också)

STOR KRAM!

Vad skönt att läsa! Bra att du fått en tid, snart har du fixat den biten iaf och det kommer att gå bra. Framförallt så var det skönt att läsa att du har en bra vän som stöd, jag har undrat så många gånger om det finns någon där hos dig.

Som jag sagt förut och som många andra sagt; du kommer att komma hel ut ur det här. Antagligen stärker det dig också.

Och med risk för upprepning nu igen; vi finns här allihopa tills den dagen! (Och efter också)

STOR KRAM!

Hej! Har inte varit inne på några dagar, men jag vill bara säga lycka till! Och vilka bra tips alla har kommit med här inne! :)

Har du försökt och meditera? Det låter lite flummigt kanske, men det har hjälpt mig. Att bara sitta och inte tänka på något annat och bara låta känslorna flöda.

Om du vill prata av dig så kan du höra av dig på jacequelinesoffanias@hotmail.com
Och kom ihåg att vi på BT finns här för dig, även när det är som mörkast!

Massor med STORA kramar
/J

Hej!

Det finns ett ordspråk som är ungefär så här: "Ur det onda kommer det alltid något gott" Och i denna situationen gör det kanske det. Det har ju visat vilken skitstövel din ex-pojkvän egentligen är. tänk om ni hade behållt barnet och så hade han visat denna sidan senare.

Det kanske kommer ta tid men jag tror att du fixar detta. Jag tror att du har en stark vilja och jag tror att du kommer att hitta den snart.

Håller tummarna för dig!