JustMeAndMyLove skrev 2011-02-04 22:48:17 följande:
Försök nr 2 (den hamnade i fel tråd):
Nu har jag debatterat hettsigt på AB ett tag så jag tänkte kanske att jag kunde få utnyttja denna tråd till att fortsätta med det medan jag ändå är uppvärmd ;)
(Skämt å sido)
Jag är lite av en rättvise-mupp. Man blir lätt så när man har 5 syskon.
Och jag har länge funderat på det här med traditioner kring giftermål och deras symbolik.
Rätta mig om jag har fel nu! För jag har inte läst hela den här tråden!
Att brudöverlämning är nått jag tar avstånd från vet ni kanske. Men då känner jag ändå att det är lite orättvist att just brudöverlämningen får ta en sån himla stor plats när det diskuteras symbolik och traditioner.
För är inte det en gammal svensk tradition att man har brudtärnor?
Någon nämnde att brudtärnorna inte enbart var "bete" för ev. kidnappare som var ute efter bruden utan också att de måste vara ogifta så de i en nödsituation kunde ersätta bruden om hon nu... försvann? eller dog?
Inte vet jag.
Om det nu är så, så är ju brudtärnan en mycket vidrigare tradition än brudöverlämningen!
Hon står ju där som en stark symbol över att du är utbytbar, att mannen MÅSTE ha en brud och att det egentligen inte spelar så där jättestor roll vem bruden i slutändan blir.
Som sagt, kan var helt fel! Men om det är så tycker jag man är lite orättvis. ;)
Tja, den här etikettsboken sträcker sig bara 60 år bakåt i tiden så det vet jag inte.
Däremot så är det inte lika tydligt vad en tärna skulle betyda om man som icke insatt skulle betrakta det hela utifrån. Symboliken att tärnorna skulle gifta sig med brudgummen är inte starkare än att marskalkarna skulle gifta sig med bruden vilket antagligen var meningen i så fall. Att de skulle ta brudgummens plats - eller?
Man använder ju tärnor och marskalkar i samma utsträckning och numera ha man även börjat strunta i könet och ha den man känner sig närmast som tärna eller marskalk. Så det får man räkna som en ganska långt gången jämlikhetsprocess där folk dessutom börjar tänka utanför ramarna och kan ha en kvinnlig marskalk eller en manlig tärna.
Det man lätt kan läsa ut mellan raderna i den här gamla boken var att man valde sina tärnor och marskalkar lite efter vilka man tyckte skulle passa bra ihop som par på riktigt. Bra om de var ogifta med andra ord!
Marskalkarna hämtade "sin" tärna i hemmet och lämnade över tärnbuketten. Tärnan i sin tur lämnade över en marskalkkrans till honom, (så det var lika utbyte där).