Så gifter du dig enligt etiketten!

"Man kan gå både till vänster och till höger om en dam

Därefter störta Drullén och Laura vidare i sällskap med varandra, eftersom de ha samma väg. De gå på gatans högra trottoar, Drullén till höger om Laura. När de möta någon, vet Drullén mycket väl att han skall gå åt vänster, och för att komma förbi, knuffar han ner Laura i rännstenen. Det hade han inte behövt göra, om han gått som etiketten föreskriver.

I allmänhet går man till vänster om en dam. Blir det för trångt, när man möter någon, så blir det Drullén, som måste stiga ned i rännstenen ett litet slag. Men om de nu gått på gatans vänstra trottoar? Då hade ju Drullén, om han gått till vänster om Laura, i alla fall fått knuffa ned henne i rännstenen, när de mött någon? Ingalunda. Man går till vänster om en dam, men med följande undantag: Numera har man även i Sverige antagit seden att en herre i damsällskap bör gå närmast rännstenen - detta för att skydda damen för stänk från åkdonen o. s. v."

Den är så härligt full av pekpinnar, den här boken så det är inte klokt!

"Hur hälsar man på gatan?

Efter ytterligare några steg lyfter en herre hälsande på hatten för Laura. Laura, som känner herrn i fråga, besvarar hans hälsning mycket korrekt genom att lätt böja på huvudet. Att hon har en aning av ett igenkännande småleende på läpparna stör inte heller. Däremot stör det, att Drullén inte lyfter på hatten. Drullén menar, att eftersom han inte känner karlen, behöver han inte heller hälsa. Han tänker inte på att den främmande herrn kanske får uppfattningen, att Drullén helst skulle sett att bekanskapen inte existerat. Laura å sin sida tror detsamma. Alltså borde Drullén hälsat."

Nej huva för män som inte lyfter på hatten för andra bekantskaper!

Detta borde jag ju visa min blivande så han vet hur jag förväntar mig bli behandlad från och med nu.

Fast förvisso är det orättvist att det alltid är herrarna som ska "offra" sig för att damen inte ska bli smutsig, blöt eller frusen. Har inte kvinnan från den tiden vett om att ta hand om sig själv?

"Man hälsar alltid när ens sällskap hälsar

Herre såväl som dam hälsar alltid, när den som man går i sällskap med blir hälsad, oavsett om man själv känner personen eller inte. Möter man en bekant, till vilken man eljest nickar vänskapligt, och denne eller man själv är i sällskap med en annan person, hälsar man i stor stil. Hälsningen gäller främlingen, men utföres som avsåg den vännen. När Drullén och Svensson mötas på gatan, så säga de bara tjänare till varandra. Men om Svensson kommer i sällskap med en person, som Drullén inte känner, så skall Svensson hälsa på Drullén genom att enligt all etikett lyfta på hatten. Drullén hälsar naturligtvis tillbaka på samma sätt och blir mäkta imponerad, när han senare får veta att Svenssons sällskap var friherre Silfersvärd. Men den Svensson, som vår Drullén är bekant med, har inte så fina bekanta. När vårt par därför i nästa gathörn möter honom tillsammans med en för dem obekant person, så säger Svensson helt enkelt tjänare och hejdar Drullén för att meddela det senaste tipsresultatet. Laura vet inte om hon skall stanna eller gå vidare, men Svenssons bekanting ger sig iväg. Efter ett brådstörtat: hej! rusar Svensson efter sitt sällskap."

Såg i en annan tråd...

Finns det regler för hur man beter sig under dans-momentet av bröllopet och vilken ordning man dansar med gästerna?

Inte mer än:

"Första dansen dansas av brudgummen med brud samt av marskalkar med var sin tärna. Vid de följande danserna föra marskalkarna i tur och ordning bruden och brudgummen tärnorna."

Marskalkar och tärnor först med andra ord.
En oskriven regel som verkar vanlig är att bruden och brudgummen bara dansar en dans med varje person, inte två som man ju brukar annars, och det är ju för att de ska hinna dansa med alla. Om brudens far kommer för att bjuda upp så får alla andra vackert vänta också, vad jag har sett så brukar man lämna förtur till honom. (Det hör till god ton, annars får man betraktas som en drummel - nä nu hittar jag på )

Jag bara älskar ordet drummel och dess återupprättelse i den här tråden!

Ett sista inlägg om Drullén och Laura:

"Får man prata på gatan?

Tycker någon att detta är ordning och reda? Medan Drullén och Svensson stå och prata med varandra , kommer folk inte förbi dem, och Laura, som väntar, hindrar också trafiken. Och när Svensson tar adjö, har han tappat bort sin bekanting.

Nej, så går det inte till. Man hejdar aldrig en person, som på gatan har sällskap med en annan, det verkar påfluget. Gör man det, så måste det vara något alldeles nödvändigt, man har att säga, och man blir inte stående utan följer den andre i hans vägriktning och vänder tillbaka, när man sagt vad man skall. Dessförinnan har man bett sitt eget sällskap ursäkta ett ögonblick, såvida det inte är en dam, ty henne får man inte alls lämna. Sällskapet kan antingen fortsätta eller vänta avsides. På det sättet går allt i lås utan att det gnisslar.

Men vi överlämna Laura, Drullén och Svensson åt sina öden och tala i stället något om hälsning på gatan, när man uppför sig korrekt."

Sedan följer resten av kapitlet med handskakningar, handskar av eller på, lyfta på hatt, hälsar man flera gånger samma dag på samma person, o.s.v. Jag letar upp något roligare till nästa gång.