äntligen fredag...!

Sitter här och funderar över detta fenomen att vara kvinna. Här har jag skrivit en lista på saker som borde göras inom en snar framtid. Saker som dammsuga, tvätta fönster, bädda rent m.m.
Idag har jag ägnat morgonen åt att plocka fram och undan frukosten, diskat, förberett maten, vattnat blommorna, plockat ihop återvinningen, startat en tvättmaskin med jobbarkläder för morgondagen. Kl är nu snart 12 och jag har inte ens fått börja med min lista. Varför finns det alltid så mycket annat man måste göra????....*suckar och återgår till kvinnogörat*

Hehe, Janos jag har också en massa saker att göra.... men inget har blivit gjort ändå

däremot har jag klarat av att ha årets gräl/diskussion med min pappa den senaste timmen Jag visste att den skulle komma, för det är aldeles för mycket saker som upprör och stressar honom nu. Han väntar på pensionsutredning och det ska utredas mellan tre länder... och så börjar han undra om det blir något överhuvudtaget... fast han innerst inne vet att allt kommer bli bra... och så mitt i alltihop så ska jag gifta mig... en massa människor ringer honom och vill få info istället för att ringa mig o sambon.... och pappa bara strular till det hela istället för att hjälpa. Lovar bort sängplatser hemma hos oss osv. till detta hör att min pappa har väldigt trasiga nerver... så han klarar inte ens små nivåer av stress utan att gå i väggen. Det resulterar i att vi alltid har minst ett jättegräl varje halvår... Så just nu så ska pappa inte komma till mitt bröllop !

Men gud så tråkigt Hilde! Hoppas att det ordnar sig med din pappa

Måste få berätta att jag har vääääärldens bästa fästman. Vi har våra föräldrar boendes på långt avstånd (32-90 mil bort), vilket resulterar att allt vi vill ha gjort, får vi göra själv. Vi hör talas om vänner till oss, som åker till mamma och får mat, pappa var och fixade bilen, föräldrarna var och skötte trädgården m.m.

Det han är så underbar med, är att han brukar åka och handla utemat, så att jag ska få slippa tänka på den biten och istället göra något annat. Idag muttrade jag lite försiktigt att jag inte hunnit så mycket på min lista, utan att vardagssysslorna tar överhand. Då frågar mitt älskade hjärta:
-Har du planerat mat för kvällen?
-Ja, sa jag. Det blir fläskfile och potatis i ugn
-Annars hade jag kunnat hämta mat, så att du fick göra något annat och slippa tänka på maten en stund.

Visst är han underbar!!! Det är väl därför jag älskar honom

Frågan är varför män inte kan se sådant INNAN man har hunnit planera middagen och plockat ur den ur frysen. Varför ska kvinnan behöva muttra om sådana saker innan det händer något? Ja, jag är sur på min M2B just nu - det händer lite för lite just nu för att jag ska vara tillfreds.

Vad är det du vill ska göras Jonnes brud? Något ni kan hjälpas åt med kanske???

Nej, det är saker som liksom tillhör "hans avdelning", sådant som han har lovat göra (för ungefär två månader sedan ). Jag ska strax börja med middagen och måste dessutom jobba lite. Har ganska mycket att göra just nu på jobbet och en deadline till på onsdag.

Här hemma har vi inga sånna avdelningar. Vi gör det vi kan och vill. Och ibland måste man hjälpas åt helt enkelt

stackars Hilde det låter jobbigt, både för honom och för dig. Vilket är värst, att han stressar upp sig och strular tillsaker eller att han inte vill komma??

ja, de e svårt med vardag som tar över och att dela sysslor någorlunda jämt, och att sen se att den andre gör saker (fast kanske inte just de saker man själv skulle gjort).

"Hjälpas åt" - ja, det tycker jag också. Men när det gäller kartonger som står i vägen och som innehåller min M2B:s privta saker, så får han faktiskt ta hand om dem själv. Det handlar dessutom om ett löfte att få bort dem och kanske är det det som svider mest, att han inte har gjort det han har lovat.