• smultronet

    Hatar at vara tjockis.

    Hatar att vara en riktig tjockis!!
    Varför lät jag jag mig bli såhär, jag som hade blivit så fin. Jag vägde mig som mest 77kg till mina 1,65cm, sen ville jag gå ner i vikt, min mamma hade börjat med en pulver diet, hon hade mycket övervikt.
    Då när jag såg reultat på henne, så ville jag med prova, det var inte kul, och det smakade verkligen inte gott, men jag gick ner 10kg på 2 veckor, *hurra* jag var verkligen fin då.
    Sen Efter någon månad började jag äta onyttigt, och gick inte upp något, sen fotsatte jag äta, sen sa det pang, och nu 1 år senare väger jag mellan 96-100kg.
    har fått gropar på bena, har fått fula röda sträck på magen under armarna, ser för jävlig ut, har försökt gå ner till antal massa högtider, typ först skulle jag gå ner till sommaren, det gick inte sen till midsommar icke sa nickr, sen en fest, nope, sen till min mammas bröllop, jag var tärna, nix, sen nu till ett julbord nope nej nix, gått ner typ 2-3kg men inte kommer jag i några vackra kläder, jag mår så illa över detta.
    jag har inget jobb, är delvis deppremerad utav det, men ennu mer utav att vara instängd i en kropp jag inte vill vara i.
    Det här är det hemska jag varit med om.

    //Olycklig!

  • Svar på tråden Hatar at vara tjockis.
  • blivande fru J

    "pizzan var min sista måltid." Du tänker väl inte göra något dumt?

    Ring din vårdcentral imorogn och se till att få prata med någon, både psykolog och dietist verkar aktuella i ditt fall.
    Det verkar inte som våra peppningstips hjälper, istället för att följa dem gör du ju precis det motsatta. Du och jag är lika gamla, kan jag gå ner i vikt så kan du, och ämnesomsättningen är annorlunda nu än när vi blir äldre. Senare i livet blir det mycket svårare att gå ner i vikt och dina extrakilon kan säkert fördubblas. Du MÅSTE börja röra på dig och äta sundare. Se till att ta till dig av vad som säga och få hjälp.

  • bellis

    Ja, och DU verkar ju inte ens ha viljan att förstå att alla här faktiskt försöker HJÄLPA dig... INGEN har hittills skrivit något dumt och omöjligt sätt att få ordning på ätande/träning och vikt. Det är bara att bestämma sig. Faktiskt. Och jadå, DET kan vara väldigt svårt, men det är precis vad du behöver göra.

  • Mrs. Robinson

    Smultronet

    Att du gick upp i vikt av din pulver diet etc ar ovasentligt, vatten under bron, borta.

    Att du sedan har stallt en diagnos pa dig sjalv att du ar "sockerberoende" later ocksa konstigt. OM det nu ar det som ar karnan, da vet du ju! da kan du ju ga och fa hjalp med det.

    Men du maste forsoka forsta hur det later: depression, upp och ner i vikt, borja om pa nytt, unna sig, ga upp mer, depression.

    Det folk sager har verkar rinna av dig som vatten pa en gas, eller sa forstar du inte att folk forsoker hjalpa dig, precis som Bellis sa.

    Personligen tror jag att det beror pa din situation, att du sitter hemma utan jobb och helt enkelt inte vet vart du ska borja.

    Borja med EN sak: fokusera pa nagot annat an din vikt.

  • ia´s

    Well...

    Jag tror faktiskt att Smultronet fattar att vi verkligen försöker hjälpa henne.
    Det är nog därför hon säger "att hon inte ska skriva här på ett tag".
    Hon vet ju själv, att det finns inga ursäkter att inte ta tag i detta.
    Ingen sjukdom som hindrar det el annat.

    Citerar blivande fru J:

    "Du och jag är lika gamla, kan jag gå ner i vikt så kan du, och ämnesomsättningen är annorlunda nu än när vi blir äldre. Senare i livet blir det mycket svårare att gå ner i vikt och dina extrakilon kan säkert fördubblas. Du MÅSTE börja röra på dig och äta sundare. Se till att ta till dig av vad som säga och få hjälp."

    Detta är sååååå sant!!
    Att skjuta på det = kommer att bli mycket mycket svårare.

    Jag var 37 när jag börja och tro inte det var en "dans på rosor", men de gick.
    Jag hade många många motgångar, MEN jag gav aldrig upp å tänkte "att detta går inte" eller "att jag har såååå många kg att tappa, så varför försöka ens".
    Nä, jag tänkte hela tiden....."försöker jag inte, kan jag inte veta om jag kan"!!!

  • mrs.

    God morgon!

    Först och främst lilla du mrs robinson, Jag är inte såå elak och sitter på höga hästar jag är faktiskt en av dem som sitter många ggr med förslag till denna lilla flicka som skriver, här!
    Så personligt påhopp.

    Ja peppning är vad alla behöver!!!!
    Men sanning oxå, jag var med i sb och kämpade och behövde få höra hur det gick för andra men jag gav inte upp mina försök, utom när jag blev sjuk av sb och hamna på sjukhus och övergick till viktväktarna.

    SAnningen är den att förslag efter förslag ramlar in och jag vet att denna person här kan om hon vill. Allt handlar om vilja i en människa, jag hade en kompis som vägde 150kg närmare och är inte mer än kanske 150cm lång, men när hon väl bestämde sig att ta en dag i taget så.... nu är hon på 80kg, hon är viktväktare, jag fick just mail från en annan kompis som vägde 100kg och har varit med i vv sen somras och nu väger hon 65kg.... Allt handlar om vilja.

    Jag som många andra vet att det är svårt, men man kan inte ge upp, man får bara föröka hårdare tills det värsta är över..

    Och man måste försöka, jag är själv bara 25, så jag är inte helt ute i huvudet, men ska man få större chans så ska man försöka som ung.

    Jag tycker fortf att smultronet ska forts. eller helst gå med i viktväktarna för att få kompisar ev promenad/motivations vänner.
    För tydligen är hon inte stark nog i sig själv.

    Men hon kan om hon vill, bara hon inte ger upp.

    Så smultronet,
    Ge inte upp, tag i det hela igen, du är inte ensam om övervikt och det bästa du kan göra är söka dig till hjälp som läkare/vikväktare.
    Du var så glad när något bara händer på vågen.

  • brudimaj

    SMULTRONET:
    Jag märkte att när man slutade fokusera på vad man skulle äta och hur det skulle tillagas, när det skulle ske osv allt runt maten...(och godiset). När man tog vara på sin fritid, gjorde sånt som höll igång en och intresserade sej för annat än maten så funkade det jättebra att äta duktigt!
    Kanske ska du ta tag i och göra om sovrummet, sy nya gardiner och shopa nya krukor till fönstret. Kanske tom måla om - du har ju massor av tid!
    Eller fokusera dej på alla dina fotografier och göra snygga album och pyssla med det. Leta i butiken efter just det du tänkt dej tex. Det tar lite av din fritid som du annars bara skulle lägga fokus på vad det är gott med mat!
    Inhandla grejer till träningen, och gör ett program så du vet vad du ska göra varje gång.
    Alltså lägg fokus på nåt som kräver lite tankeverkasamhet på annat håll...

  • smultronet

    Av det jag sett hittills på tv3:s reportages,
    så tjejen som gick ner med viktväktarna och blev jättefin, hon hade ju provat pulverdiet och gick ner -8kg på 2 veckor, sen gick hon upp +13kg sen på 2 veckor. genom att börja äta, det e mycket vatten som försvinner, som sedan kroppen vill ha tillbaka när man börjar äta.

  • Ananas

    Den rekommenderade viktnedgången man ska ha för att sedan kunna hålla vikten är 1/2-1 kg per vecka ungefär. Om man rasar i vikt som ditt exempel ovan har gjort är det lättare att man studsar tillbaka.

    Självklart kan man inte gå tillbaka till att äta som förut när man gått ner i vikt. Det är en beständig förändring av vanor som gäller, både angående mat o motion.

    Ta ett steg i taget så fixar du det här! Försök ändra en sak i taget, kanske börja med att ta halva tallriken grönsaker och sedan något annat. Att göra allt på en gång kan bli för mycket.

    Jag hade svårt för att se hur stor en normal portion ska vara. Våra tallrikar är dessutom väldigt stora så en normal portion ser väldigt liten ut. Använd en våg ett tag för att se hur mycket du ska ta tills du lär dig! :)

    Lycka till o upp med hakan!

  • smultronet

    det jag skrev nyss var att man går upp i vikt (dom flesta) efter en pulverdiet.(som jag).

    Hej Ananas!

    Jag äter halva talriken med grönsaker/sallad.
    fast vi har med stora talrikar så det blir svårt.

    Jag vill gå ner gärna 1kg i veckan.

    kram!

  • Meddelande borttaget
Svar på tråden Hatar at vara tjockis.