BT-Veteraner

Chicita:
Nej det där med smärta överallt är inte helt lätt. Det låter ju som om du redan försökt komma till rätta med problemet. Du kanske skulle klaga som om "någon som förstår" redan ställt rätt fråga? "Nu gör det ondare än på förra stället du klämde." Men glöm inte att se lagom lidande ut från början.

Rätt använt har morfin oförtjänt dåligt rykte och god smärtlindring är ett bra komplement till sjukgymnastik. Det finns svaga långverkande (= jämnare effekt och mindre biverkningar). Om man avpassar dosen så att man blir av med smärtan men inte får någon kick alls så är det inte vanebildande, mentalt sett.
När smärtorna sedan minskar, minskar man dosen motsvarande, och då blir nedtrappningen inget problem.
Träningen kommer förhoppningsvis att få ned smärtorna en del. Morfinet kan samtidigt hjälpa till att "bryta genom vallen" så att ditt upptrissade smärtsystem övertygas att lugna sig lite. Sedan kan man trappa ned i lugn och ro och förhoppningsvis få en underhållsdos som är mycket mindre än den man började med.

Emla innehåller en nära släkting till Xylocain. Man tar den smidigaste distributionsformen. Sköterskan verkar vara påläst/självständig nog att anpassa stygntagningen och smärtlindringen.

Såvitt jag vet är ingen helt resistent mot ALLA smärtstillande/narkosmedel. Tom du somnar ju efter en extrados narkosmedel. Svårt däremot att veta vilka substanser/mängder du blir hjälp av. Speciellt när du träffar ytterligare en ny stressad läkare på akuten. Hoppas de så småningom kommer fram till något som fungerar i din utredning.

Skönt att du har en bättre vårdcentral nuförtiden!

Aniara4: Jag har också gått till akuten för urinvägsinfektion. Precis efter att stans sista apotek hade stängt (skriver ju egna recept) blev jag vansinnigt kissnödig - konstant. Efter en lång halvtimme i kö övertalade jag "kassa"sköterskan att ge mig några tabletter så att jag klarade mig till nästa morgon. Att sjukdomen i sig är tämligen ofarlig betyder ju inte nödvändigtvis att det är så lätt att vänta till imorgon.

Det förra inlägget skrev jag på under korta stunder under två dagar. Fick inte med de senaste inläggen.

Aniara4: Skrynklig av vätskebrist. Det var då för väl att du äntligen pallrade dig till sjukhuset. Tycker synd om dina misshandlade vener bara. De är ju hopplösa att sticka i när det inte finns någon vätska kvar i dem. När man börjar bli uttråkad är det oftast dags att åka hem, ja. Ett bra tecken som även läkare använder.
Jag tror (hoppas verkligen) att jag är immun mot vinterkräksjukan. En gång låg i alla fall alla i min familj på åtta personer utslagna av den - utom jag och min lillasyster som dåförtiden hade ett immunförsvar så dåligt att hon kunde dö av en förkylning. Vi två mådde fint.

Egentligen ska man vara glad om man får vänta på akuten. Om en läkare går med raska steg till ditt rum omedelbart efter att du satt din fot innanför dörren så har du antagligen drabbats av något mycket obehagligt.

En gång hade jag en patient som hade mått lite illa från tidig natt och sedan halva förmiddagen - sedan tio dagar. Hon dök upp på min akutmottagning kl 04.
- Varför söker du just nu? (Vanligt svar: Jag stod bara inte ut längre.)
- Du är säkert kunnig men du kanske blir en mer medkännande läkare när du blir äldre i yrket!!!
Jag blidkade henne så småningom genom att noga förklara varje helt normalt labbsvar på proverna vi tagit.

Jag hoppas att vi alla kan hålla oss långt borta från sjukhus ett bra tag till. Utom Chicita då.

Lenblo Jag håller alla tummar för att all (eller i alla fall den mesta) smärtan försvinner nu när dom har avlastat nerven. För det är det som har begränsat mig mest. Att inte kunna gå ut och gå på en vanlig promenad för att inte veta när det ska börja kännas som om jag har brutit foten liksom 
Och doktorn som opererade foten tidigare (1996-1997 3 ggr) sa ju att det hade blivit nervskador men att han inte kunde göra något åt det då. Så det här kanske var en av skadorna som hade hänt *håller tummarna*

Det jobbigaste just nu är att foten inte vill svälla av som den ska.
Jag får inte ens på mig såna där ställbara sandaler och min sjukskrivning går ut i morgon.
Jag kan ju inte jobba barfota på hotellet  
Nåja, det löser sig nog... 

Det blev inget smärstillande. Jag var i tid som jag skulle vara, men jag blev inte inkallad tidigare för att bedöva något.
Så det var en himla tur att det gick att få tag i suturerna.
Jag sa till henne (både nu när hon tog stygnen och förra veckan) att jag inte varit med om någon gång där dom bara har kunnat "ta" stygnen. Utan dom har fått gräva med pincetter och ibland skära upp huden lite för att komma åt suturerna och att det var därför jag ville testa att smärtlinda huden i alla fall. Men men... Nu gick det ju bra. Stygnen på undersidan av foten gjorde j-vligt ont att ta. Men det är ju mest för att det är så retat där...
och så fick hon ju lov att tejpa (med sån där tejp man använder vid skärsår och liknande) igen såret på ovansidan av foten för det var fortfarande så svullet att det stod ut som en anktrut 
Men nu ser det rätt OK ut i alla fall.
Tog kort på foten (med förband) i går morse. Man ser inte riktigt hur blå jag är, men det har hänt mycket sen förra veckan - sist jag såg foten alltså 
Min högra fot är inte blå. Det är en skugga över den...

Och ni som inte är vana vid att se "efter-OP-bilder" så kan jag ju säga att foten ser rätt fin ut för att ha varit instängd i bandage i 2 veckor 
Men den behöver en ordentlig filning bara såren läkt ihop ordentligt...

 

Hehe, ska vi jämföra blåmärken? Mina blåtonade handryggar och handleder har visserligen bleknat avsevärt (förutom en decimeterlång blaffa på insidan av ena handleden och lite på ena foten), men jag har väldigt tjusiga matchande blåbärslila Rorschach-plumpar i vardera armvecket.

Å andra sidan är jag rätt säker på att du har mer ont än jag...

Lenblo: Tack för medkänslan. Jag tycker du låter alldeles tillräckligt medkännande redan! Jag känner till typen, jag har också ett jobb där många vill dumpa missnöje om de inte får precis det de vill på precis det sätt de vill ha det. Oj, så okänslig och inkompetent jag är om man får tro allt jag har fått höra! (Inklusive ett och annat mindre vackert ord.) Lyckligtvis är det desto fler som säger motsatsen, så jag försöker ta till mig det som är konstruktivt (för jag gör också misstag ibland) och har metoder att bemöta det som inte är det. Vissa människor går helt enkelt genom livet med extremt ömma utstickande tår som de nästan skjuter fram för folk att trampa på så att de kan skälla på dem. Det måste vara jobbigt att leva i en värld där alla är okänsliga och elaka och man aldrig får det man har rätt till eller förtjänar.

Övertygad om att Chicita också har träffat på en eller två av dem. Så är det när man jobbar med människor! Man får se alla sidor av mänskligheten.

Haha... ja jag är superglad att dom faktiskt lyckades pricka ett blodkärl efter bara 3 försök (stick-försök alltså) och flera omgångar med "leta ven-leken" 
Jag vet hur det känns att vara nåldyna. Man ser inte särskilt vacker ut efteråt och ont gör det ju faktiskt också 

Jaaa den typen... Jodå, en och annan stöter man väl på 

Jag försökte räkna sticken, tror det blev en 20-25 stycken på två dagar. Vener, kapillärer, artärer, fingrar, fötter - jag skämtar inte, de högg efter allt!

Ja jag vet vad du menar. När jag låg inne för blindtarmen stack dom ju sönder båda armarna (överallt dom testade) Så det hamnade på insidan av foten till slut (vid fotknölen) och det var inte så jättekul när man behövde upp på toan eftersom att slangen till droppet var lite kort 

Chicita: Om man måste tejpa efteråt ska stygnen inte bort. Du verkar verkligen vara den svullnadsbenägna typen. Och kan de verkligen inte kosta på sig lite Emla på den känsliga undersidan av foten? Egentligen borde jag säga åt dig att tjata mer, men jag antar att du i dagsläget behöver välja dina strider. Du kanske ska stanna hemma lite till från jobbet, inte bara för att du inte kommer i ett par skor, utan för att ge foten en bättre chans att svullna av?

Aniara4: Jo, och de med problematisk inställning till livet anrikas på akuten. Annars hörde jag av en snart pensionsmässig överläkare att hans överläkare kört följande metod på kirurgakuten: "En Valium (lugnande) till alla i väntrummet!" När sedan de ångestdrivna hade gått hem tog han hand om resten. Jag har många gånger önskat att jag kunde göra likadant, men Socialstyrelsen skulle nog inte tycka om behandlingsindikationen.

Jag är en sån där lyckligt lottad typ med fina, ytliga vener. Ingen har någonsin behövt sticka mig mer än en gång.

Lillan, nu två månader, sov 7,5 timmar inatt. Thohej! Ska idag hämta dopklänningen som nu ska vara fint handbroderad. Den var visst alldeles för känslig för att fixa på maskin. Och nu skriker hon varpå jag springer!

Lenblo: Ja jag funderade lite på det jag också när hon skulle börja plocka stygnen. Det var aldrig någon tvekan hos henne att stygnen skulle tas (hon verkade glömma vad hon och läkaren pratade om veckan innan när dom sa att det var tveksamt om dom skulle ta stygnen - när det var bestämt).
Undrar om hon hade en dålig dag helt enkelt. Hon var betydligt kortare i tonen när jag var in för att ta stygnen än vad hon var när jag var in för att lägga om såret... Men men...
Nu väntar jag på att VC ska ringa upp i alla fall så jag kan prata med någon där om eventuell fortsatt sjukskrivning.
Jag testade att ta på sandaler hemma och tja om jag modifierar dom lite så att dom blir större än dom egentligen ska vara, så får jag på mig dom med nöd och näppe. Men jag tror inte att det är särskilt bra att ha foten i sån press en hel dag.
Jag tror inte heller att det är särskilt bra att stå ute och vänta på bussen i sandaler i det här vädret... För det är ju enda möjligheten för mig att ta mig till jobbet nämligen  

Jag har inget jobb inbokat förrän i helgen och då tänkte jag faktiskt jobba. Är trött på att vara hemma nu. Men på jobbet får dom acceptera att jag kanske tar av mig och går i bara strumplästen ibland om foten sväller + att jag ska ta med en pall och ställa vid "sitt-datorn" (vi har ett ställe där vi måste stå och jobba - incheckningsdisken. Och ett ställe där man kan sitta och ta emot bokningar via telefon. Men vi måste ju alternera eftersom vi jobbar ensamma). 
Men även om jag inte har något inbokat i helgen och alltså kan vara hemma hela veckan *teoretiskt* så måste jag ju då tacka nej om dom ringer och vill att jag ska jobba - och då får jag inget betalt för den dagen ÖHT... Och det känns ju surt.
Däremot kan jag ju bryta sjukskrivningen och gå och jobba ändå om jag känner mig så bra att jag klarar det  

Chicita: Du får väl be att få låna en ishink att kyla/svullna av foten med också. Tjock socka + plastkasse + sandal har jag sett folk komma till ortopedmottagningen i, i alla fall.