BT-Veteraner

Nu ligger det en bild i mitt galleri på senaste bucklan hon tog!

Var till VC i dag för att lägga om såren och kolla om något stygn gått upp eftersom det bara gjorde mer och mer ont istället för att bli bättre och bättre som det brukar bli efter operation.
En doktor kallades in till distriktan för att kika lite på mitt känselbortfall i tårna och han frågade om han fick kolla journalen från operationen, och det fick han så klart...

Det var visst inte riktigt som jag uppfattat det...

Dom har brutit upp leden (lederna?) på mellanfotsbenen (lilltån och benet bredvid) som går upp mot hälen/underbenet och brutit loss stora bitar med brosk som bildats där och sen lag tillbaka benen som dom ska vara igen. Det innebär ju att det typ glappar lite där nu, så det är inte konstigt att det känns instabilt.
Jag visste ju att dom skulle rensa i leden/lederna. Men jag trodde bara att dom typ skulle skrapa lite med något verktyg där dom kom åt och få bort + släta till brosket.
Distriktan hummade lite när hon såg ärret och sa att dom ju borde ha kostat på sig ett par stygn till.
Just nu ser det ut som när man lägger två tygstycken kant i kant och syr en söm en halv centimeter in från kanten och så drar isär tygstyckena så att tygkanterna står rakt ut ___||____ - så alltså och det är inte vackert 

Under foten så hade jag ju uppfattat att dom skulle putsa till den där benknotan som låg ytligt och eventuellt försöka omfördela lite fettkuddar för att "vaddera" lite.
Men det var inte alls vad dom gjorde.
Dom har frilagt en nerv som har legat i kläm (antagligen sen 1996) och skapat utrymme runt den. Så det är ju inte alls så konstigt att jag har känselbortfall och att det känns väldigt skumt i foten 
Här har jag inte kunnat se hur såret ser ut, men jag hoppas att det är bättre. Hon sa i alla fall inget om det...

Jaja, livet är ett äventyr  

Chicita: Hmmm. Man kan ju tycka att de borde kunna förklara operationerna förståeligt för någon som är så insatt som du. Om de inte ändrade prioriteringarna i sista sekunden eller något. Den där avlastade nerven, gjorde den ont tidigare eller gav den "bara" domningar? Vi hoppas i alla fall på att operationen faktiskt gör dig bättre i slutändan.

Om det ser ut som tygstycken man drar isär har du svullnat ordentligt efter operationen. Det brukar hänga samman med att det gör mer ont. Hoppas det bara är du som har en tendens att svullna och ingen komplikaition (typ infektion) inblandad.

Är du en så'n där person som ser oförskämt pigg ut trots att du har förskräckligt ont? De brukar ha svårt att bli tagna på allvar i sjukvården. Själv undrar jag vem den fräscha personen i spegeln är när jag har influensa.

Soldemor: Så fin hon är! Jag förstår prisskåpet. Skogisen(?) var också vacker, speciellt den praktfulla svansen.

Lenblo: Det kan ha varit den nerven som gett mig smärtan i främre delen av foten i alla år. Så jag hoppas verkligen att det var värt det. 
Jag har suttit med foten i högläge (eller tja i alla fall rakt ut när jag sitter upp) ända sen operationen. När jag går så går jag ju på foten, för det har dom sagt att jag ska. Men jag får försöka avlasta mer och hålla foten ännu mer eleverad och se om svullnaden ger med sig.

Haha.. ja jag brukar kunna skämta med dom på uppvaket till och med  
Jag har kommit in till akuten med såna smärtor att jag inte kan gå rakt - men ändå skämtat och varit pigg. Jag är en sån där obotlig optimist som kan reta gallfeber på andra pga det  
Så om man kommer in med ett leende trots att man är vit om läpparna så brukar dom ha lite svårt att ta en på allvar. Så jag har försökt tänka på det ibland och tillåta mig själv att visa att jag inte mår bra.
Däremot har jag lite svårt att veta när en doktor frågar "gör det här ont"... För ont för mig är oftast mycket värre än det som känns när dom frågar. Det gör ju inte så ont att jag inte står ut, även om det är obehagligt och faktiskt känns rätt ont. Ska jag säga ja då eller är jag bara känslig? För jag är ju rätt smärttålig också... 

Jag frågade distriktan i dag om det gick att lägga på någon Embla-salva innan vi tar stygnen nästa vecka eftersom dom alltid brukar få gräva så mycket när dom ska ta dom, och ibland har dom till och med fått lov att skära lite i huden för att komma åt .
Hon tittade upp och såg ut som ett frågetecken och sa att om jag klarade av att gå på den där foten och inte gjorde mer än att gny lite lätt och gnissla tänder när hon drog loss bandaget och gnuggade med descutansvampen så borde det vara rätt smärtfritt att ta stygnen  

åh, det är för tidigt på morgonen. Trodde på allvar att du satt och pratade med en disktrasa. Haha. 

hehe ta en kopp kaffe (eller tre) och ta det där en gång till så ska du se att det står distrikts-sköterskan, fast den allmäna förkortningen 

Men sånt där kan bli jättekul...
Jag satt en gång och funderade över varför någon berättade att dom hade en tid på WC'n senare på dagen...
Hmm VC'n = Vård Centralen alltså  

Aargh! Jag skriver väl om mitt långa inlägg då.

Chicita: Då förstår jag varför de proriterade nerven framför den ömmande knölen. Men de ska väl ta den också senare eftersom de pratade om den?

Snälla Chicita, gör dig själv en tjänst och visa exakt hur ont du har. Allt som gör ont. Även "normalt" ont. (Inget ont är normalt.) Läkarbesök är inte rätt tillfälle att visa din väl uppövade smärttålighet. Innan läkaren kommer, tänk igenom allt som gör ont med början från tårna och gå uppåt. Välj sedan ut den/de punkter du tycker är viktigast att de blir omsedda idag. Totalgenomgången är ändå viktig för att ditt uttryck ska spegla verkligheten.

Dessutom kan långvarig smärta få smärtsystemet att gå i spinn och signalera även smärta som inte "finns" (wind up-fenomen). Det låter som om utredningen visat att du redan fått ett överkänsligt smärtsystem. Det är liksom lite lättare att få det att lugna sig om man inte har en massa "riktig" smärta som triggar det hela tiden. Så se nu till att visa hur ont du har så de försöker få bort så mycket som nu går att åtgärda. Och justera (upp) medicineringen. (Har du testat långverkande morfin i låg dos än? Nej, trodde väl det. Det finns fortfarande bra grejer kvar. )

Du tror inte att distriktan har gått i samma fälla som alla andra? Att om du inte mer än gnyr litegrann så har du egentligen inte särskilt ont. På min man kan man ta bort födelsemärken på ryggen utan bedövning. Det gör faktiskt inte ont på honom. Det finns ju sådana människor också. Om det gjort ont vid stygntagning tidigare tycker jag du ska se till att få Emla-salva nästa gång. Du får väl förklara att du har tröttnat på att vara så förbaskat härdig och vill ha tillgång till den smärtlindring som ändå finns.

Fast du är ändå inte värst i klassen. Jag har träffat en kvinna som låg döende med näsan blå av syrebrist. Hon skämtade med ronden...

Slut mästrande föreläsning.

Syster Björn.
Och "positivt" betyder vanligtvis något dåligt. Då har man har hittat något.

Jamen jag gör det inte med flit... 
Jag döljer inte att jag har ont och försöker vara "tuff och tålig". Men jag har lite svårt att veta om det är ONT eller bara ömt och det hjälper ju inte att säga "aj" på alla ömma knölar heller.
Så jag brukar börja med att berätta att jag har haft ont sen 1996 så att jag är lite "van" vid att ha ont och att det därför kan vara svårt för mig.
Vissa läkare förstår och går tillbaka och jämför olika punkter. "Gör det ondare här än här?"...
Och då kan jag ofta få fram det mer riktigt liksom.
Några läkare säger "du har ju ont överallt. Så känslig får man inte vara"... Och ytterligare andra säger tvärt om "Är du säker på att det bara är ömt här, och inte gör ont?... Och då börjar man ju känna efter och då stämmer det ju inte för att man går och känner efter och letar efter smärtan också... 

Jag vet inte om dom tar knölen längre fram. Jag får väl känna om den känns när nerven har lugnat ner sig 

Jag är väldigt tveksam till morfin. Det är något jag verkligen inte vill använda.
Nu går jag ju på smärtrehab och ska påbörja fysträning och gruppaktiviteter snart (fick kallelse till att börja samma dag som jag ska ta stygnen så det blev ju uppskjutet till i Januari när nästa grupp börjar).
Och jag testar hellre det än mer smärtlindring i första hand 
Föreläsningen om långvarig smärta var väldigt intressant. Nästan något som alla borde gå på. 
Maken har till och med haft utbyte av det och har börjat skilja på riktig värk och ett retat olust-centrum 

Vi bestämde faktiskt att jag ska komma in lite tidigare och få någon annan sorts bedövning. Kommer inte ihåg vad hon sa. Men det kanske var Xylocain? 
Hon sa också att hon först vill bedöma hur området ser ut innan hon tar stygnen, för om inte svullnaden gått ner som den ska så vill hon hellre att vi bokar ett återbesök några dagar senare och låter stygnen sitta lite extra.
Så hon verkar bra, och lyssnade på vad jag sa. Hon försökte också vara väldigt försiktig och lyhörd när hon tvättade såren och om jag bara grimascherade lite så slutade hon en stund och lät mig slappna av emellan 

Men jag är väldigt förvånad över att så många inom sjukvården inte vet vad det betyder att vara resistent mot smärtstillande och sömnmedel. Och de som förstår brukar dra slutsatsen att jag har använt för mycket medicin och byggt upp en tålighet, så bara jag får lite starkare medicin eller ett annat verksamt ämne så ska det ju gå bra (ehm jovisst...)

Hehe, jag räknade faktiskt ut det själv  Men själv har jag (tack och lov) inte varit så många turer i vården att jag använder förkortningar. Således går jag till vårdcentralen också och inte VC:n  

Kaffe dricker jag dock inte, så det får vara