Livet är en dans på rosor - akta dig för taggarna bara

Jag sitter just nu och är supernervös! Därför har min ibs slagit till ordentligt :( Jag har stor anledning att tro att jag blir kidnappad imorgon! Jag fick inte åka och hälsa på min mamma imorgon för min sambo, sambon har dessutom frågat vilken tid alla djuren ska ha mat imorgon osv. Och alla mina väninnor låter konstiga i telefon ;) Det är superspännande och skitkul men det är tråkigt att min mage reagerar så dåligt på nervositet.

Jag är lite mindre aktiv än jag varit förut och kanske mindre än jag skulle vara, och det beror på min hälsa. Efter att jag blev uppsagd från jobbet (vilket var helt för jävligt i sig) och försökt hantera allt strul med a-kassa, deltidssjukskrivning, AF osv rasade både kroppen och hjärnan ihop. Nu är jag helt sjukskriven. Inte vad jag hade velat, men kanske kan det ge mig lite andrum att skrapa ihop mig igen.
Men sen i början av den här veckan gick jag och simmade som vanligt, men mina oförutsägbara muskler bestämde att just den här gången var det alldeles för mycket att simma 300 meter, så jag har knappt kunnat stå eller sitta upp på hela veckan. Jag var tvungen att gå ut en dag, och handväskan med en plånbok i kändes som att bära omkring på en resväska med tegelstenar.

Jag är så jävla, jävla less på den här sjukdomen.

Så, nu fick jag det sagt! :D

Jag vaknade i morse och mådde kraftigt illa.
Var inbokad på att jobba (städavdelningen dessutom så jag kunde inte chansa eftersom lite tungt och stressigt jobb i rörelse inte passar så bra med illamående) så jag fick ringa och sjukanmäla mig.

Några timmar senare börjar det hugga kraftigt i höger sida under revbenskanten... så ja... ett gallstensanfall i kombination med magkatarr är alltså ingen bra kombination kan vi konstatera nu.
Överproduktion av syra i mag/tarmkanalerna gör ju att man mår illa. Och den dom där smärsamma huggen... Bläääh...

I dag blir det soffan och för det mesta horisontalläge för att det är skönast när jag har känningar av magkatarren... Och som omväxling vandra runt varv på varv för att det känns skönare när jag har känningar av gallstenen...

Chicita vet precis! Hade det en hel sommar (egentligen 2 men det är en annan historia) innan jag tillslut kollade upp det 3 dagar innan mitt jobb skulle börja igen. Låg inne 2 veckor med en kraftigt inflammerad gallblåsa som fick plockas bort. 2 operationer. Magsår och ångestattacker som en följd av detta. Inte kul att börja 1 månad senare på ett helt nytt jobb då (ska jag säga att jag slutade efter att mitt vikariat gick ut och valde att byta arbetsplats?). 

Nu ska jag också klaga. 2 dagar innan sportlovet: rektorn säger till mig "vi måste prata." jag: "vad gäller det?" rektorn "Ja, 5orna och 6orna är ju inte nöjda med dina lektioner, men bitr. rektor måste vara med också så vi får ta det efter sportlovet." PANIK och ÅNGEST hela sportlovet. Sen visade det sig inte alls vara så farligt som det lät. För det är jobbiga elever men jag har klagat tusen gånger utan resultat och lite gett upp, gör det jag ska och de som lyssnar lyssnar typ.. 

Dagen innan påsklov:
Rektorn: Ja, din tjänst är ju inte tillsvidare så jag har skickat den så den är sökbar nu. Så vill du ha kvar den får du gå in och söka men det är ganska mycket innan du kan få den. Detta ska till att jag pratat med biträdande rektor ang. att få skriva papper på nästa läsår så fort som möjligt då vi vill få ett lånelöfte så vi kan köpa bostadsrätt/hus och han lovade att det var färdigt att skriva papper till påsklovet.. 
Hursom. Nu går jag (och sån tur är! 2 till på jobbet, så jag känner mig inte helt ensam) och väntar på att det ska bli slutet av v.19 så jag får besked om jag får vara kvar. Såå jobbigt. Ett litet "vi vill ju väldigt gärna ha kvar dig om vi kan" hade känts skönt. Tilläggas ska ju också att rektorn berättade detta i personalrummet på rasten när ganska många fler av kollegiet satt med och hörde allt. Kändes som luften gick ur mig! 
Så en liknande känsla som under sportlovet hade jag i påsk. Skrev ett personligt brev direkt och skickade in så fort det gick att söka tjänsten. Den går ut imorgon så sen ska de sitta i nästa vecka. Usch och fy. Dessutom har vi fått se på när ett par lägenheter gått för underpris utan att kunna lägga bud själva. Jaja. Vi får ju mer sparat till en dyrare insats i slutändan... 

Chicita vet precis! Hade det en hel sommar (egentligen 2 men det är en annan historia) innan jag tillslut kollade upp det 3 dagar innan mitt jobb skulle börja igen. Låg inne 2 veckor med en kraftigt inflammerad gallblåsa som fick plockas bort. 2 operationer. Magsår och ångestattacker som en följd av detta. Inte kul att börja 1 månad senare på ett helt nytt jobb då (ska jag säga att jag slutade efter att mitt vikariat gick ut och valde att byta arbetsplats?). 

Nu ska jag också klaga. 2 dagar innan sportlovet: rektorn säger till mig "vi måste prata." jag: "vad gäller det?" rektorn "Ja, 5orna och 6orna är ju inte nöjda med dina lektioner, men bitr. rektor måste vara med också så vi får ta det efter sportlovet." PANIK och ÅNGEST hela sportlovet. Sen visade det sig inte alls vara så farligt som det lät. För det är jobbiga elever men jag har klagat tusen gånger utan resultat och lite gett upp, gör det jag ska och de som lyssnar lyssnar typ.. 

Dagen innan påsklov:
Rektorn: Ja, din tjänst är ju inte tillsvidare så jag har skickat den så den är sökbar nu. Så vill du ha kvar den får du gå in och söka men det är ganska mycket innan du kan få den. Detta ska till att jag pratat med biträdande rektor ang. att få skriva papper på nästa läsår så fort som möjligt då vi vill få ett lånelöfte så vi kan köpa bostadsrätt/hus och han lovade att det var färdigt att skriva papper till påsklovet.. 
Hursom. Nu går jag (och sån tur är! 2 till på jobbet, så jag känner mig inte helt ensam) och väntar på att det ska bli slutet av v.19 så jag får besked om jag får vara kvar. Såå jobbigt. Ett litet "vi vill ju väldigt gärna ha kvar dig om vi kan" hade känts skönt. Tilläggas ska ju också att rektorn berättade detta i personalrummet på rasten när ganska många fler av kollegiet satt med och hörde allt. Kändes som luften gick ur mig! 
Så en liknande känsla som under sportlovet hade jag i påsk. Skrev ett personligt brev direkt och skickade in så fort det gick att söka tjänsten. Den går ut imorgon så sen ska de sitta i nästa vecka. Usch och fy. Dessutom har vi fått se på när ett par lägenheter gått för underpris utan att kunna lägga bud själva. Jaja. Vi får ju mer sparat till en dyrare insats i slutändan... 

Jag har varit inne flera gånger och dom har kollat och trott att det är gallsten, och så har jag fått en remiss till ultraljud (för dom har ingen sån maskin på akuten säger dom) och så har det hunnit gå typ 3 månader eller något innan jag får göra den undersökningen och då finns det ju naturligtvis inga stenar kvar...

Så jag börjar känna mig som en hypokondriker eftersom dom aldrig kan få fakta utan bara gissar... Det är i alla fall inte jag som ställt diagnosen om att det troligast är gallsten, så då får jag väl försöka tro på dom då :P

Verkar inte vara världens bästa rektor det där inte...
Varför inte låta bli att säga något före lovet, eller se till att ni kan prata klart innan lovet så att du får besked direkt...
Hoppas du hittar något annat bättre och fast jobb :) 

Chicita:
Nja.. gallstenar sitter väl kvar har jag för mig? Eller det kanske bara var mina? Jag hade ju samlat på mig över 10st när jag väl plockade den. De kanske kan vandra men mina hade fastnat! För det är ju att de fastnar som gör att man får ont. För mig brukade det funka bäst att sitta så upprakt jag kunde och rapa, jag trodde första sommaren jag hade det att det bara var ett problem med gaser i magen (haha). Fick dessutom inte ens komma till vården eftersom jag hade gått ner i vikt med shaker... då var felet mitt eget. Efter ett par veckor gick det över fram tills 4 år senare då jag gick ner i vikt igen genom att inte äta fett... och så var vi där igen! 

Tja. Jag trivs ju på mitt jobb annars och tycker om den tjänsten jag har. Men jag blir ju så stressad av detta så vi får se. Hoppas att jag får beskedet i veckan men man vet aldrig! Hon ville ju säga det eftersom tjänsten lades ut under lovet.. men.. det var kanske inte det bästa sättet att säga det på.. var lite jobbigt. Och sen förstår jag inte att man låter den ligga ute i 2,5 veckor.. det är bara dumt om man inte VILL få nya sökanden till tjänsten.. Å andra sidan så är det inte hon utan personalkontoret som har hand om det så det kan jag inte lägga på henne! 

frkmaria - Tja det är bara vad dom sagt till mig när dom undersökt... Att dom antagligen har passerat igenom och att det bara är att vänta på nästa gång jag får sådär ont :/
Men sen vet jag inte mer...

Ja om du trivs annars så är det ju bra :)
Hoppas att du får svar snart så att ni kan börja planera lite mer ordentligt för boendefrågan :) 

Okoncentrerad och halvt ihjälsvulten brände jag mig i helgen på armen så jag går i bandage nu. Inte nog med att det gör ont, alla frågar vad jag gjort så jag måste förklara tio gånger per dag. Och alla tror att jag är jättedålig på att laga mat, vilket är mycket värre än själva smärtan i sig.