• Anonym

    Jag måste lätta på hjärtat! Vad ska jag göra?!

    Jag har hamnat i en hopplös sits nu och jag vet inte vad jag skall ta mig till. Vi gifter oss om drygt en månad och utåt sett så är vår relation toppen. Jag får många kommentarer om hur bra jag har det, att dom är så glada för min skull osv. Verkligheten är att våran relation är riktigt dålig. Jag mår verkligen skit.


    Jag skall försöka fatta mig kort. 

    Jag har växt upp med skilda föräldrar. Pappa dricker och var rätt aggresiv mot mamma så hon lämnade honom strax efter min lillasyster föddes. Under åren har mamma haft MÅNGA olika killar, hon går alltid "all-in" o en relation, och när det tar slut så har det några gånger slutat med självmordsförsök och/eller depressioner.

    Jag själv var rätt mobbad i skolåldern, jag var väldigt blyg och inte speciellt söt. Om man skall beskriva mig med några ord idag så är de positiva: Alltid glad, familjekär, arbetsmyra, hjälpsam och generös. Mina negativa sidor är att jag är så förbannat godtrogen, FÖR snäll och en person som kan ta hur mycket skit som helst. I relationer vänder jag ut och in på mig själv för att behaga min man. Jag är rädd att misslyckas och lever hellre i en dålig relation, än att göra slut då jag ser det som ett misslyckande.

    Om jag skall sammanfatta  det negativa med alla mina dejter/relationer jag har haft:
    1. Drack väldigt mycket, runt 5-7 dagar i veckan.
    2. Aggressiv typ som slutade med att min syster polisanmälde honom när han slog mig...
    3. Efter några månaders dejatande visade det sig att han hade fru och barn.
    4. Snäll kille men han var aldrig intresserad av en relation, har senare kommit ut ur garderoben...
    5. Efter en tid berättade han för mig att han var dömd för bankrån. Då tackade jag för mig.
    6. Jag märkte snabbt att han hade aggressiva tendenser, idag sitter han inne på livstid.
    7. Dejatande en kille en kort tid som var superhemlig av sig. Fick inte träffa hans vänner/familj osv...
    8. M2B
    (Jag vill dock poängtera att killarna ovan givetvis har haft många positiva sidor också, men de negativa sidorna har varit mer utmärkande än de positiva. Jag har ingen komntakt med någon av de här killarna idag, förutom nummer 6 som envisas med att skicka brev då och då som jag inte besvarar.)

    Om jag nu kort skall berätta om min relation med M2B, han som jag snart skall gifta mig med. Som sagt, utåt sett är allt toppen. Han är väldigt generös, en bra pappa, en riktigt "man" som tar hand om sin familj. Vi har varit ihop i 4 år. Ända sedan start har han ibland "råkat" kalla mig slampa, hora, fitta osv. Men alltid bett om ursäkt och sagt att han inte menar det. Jag har satt ner foten både en och fem gånger men när han ber om ursäkt så har jag bara lagt det bakom mig. Han har varit väldigt bestämde med att jag abslout inte får ha några killkompisar, ingen kontakt med killar överhuvidtaget (undantaget släkt). Han poängterar ofta "Hur bra jag har det och att jag borde vara så tacksam att han vill vara med en sån WT tjej som jag är". Jag har gjort slut ett antal gånger MEN HAN FATTAR INTE!!! Han skrattar åt mig, vägrar gå (det är från början min lägenhet, mina möbler osv.)  Sen kommer han med världens ursäkt och någon fin present. Och jag förlåter och glömmer som vanligt.

    Han har ett kassaskåp och sina kläder här, det är allt. Så sist vi bråkade så sa jag till han att ta sina grejer och dra. Då öppnar han sitt kassaskåp och drar ut massa vapen. JAG HADE GIVETVIS INGEN ANING OM ATT HAN HADE DETTA! I alla fall, han drar ut två pistoler, knivar och massa andra grejer som jag inte vet namnet på... Jag blir såklart asrädd och efter mycket om och men så "blir vi vänner" igen. Kassaskåpet har han nu gjort sig av med, men nu vet jag att han uppenbarligen har tillgång till vapen. Jag är livrädd för honom! Jag vågar verkligen inte lämna honom.

    Vi har ett barn tillsammans. Gemensam vårdnan. Jag vågar inte heller lämna honom för jag är rädd för vad han kan göra mot vårt barn för att få mig dit han vill. Jag skulla aldrig kunna lämna vårt barn hos honom varannan helg eller varannan vecka om vi gick isär. Jag vågar inte heller polisanmäla M2B, han hade hinna ha ihjäl mig innan det hade blivit något av detta.

    Ibland funderar jag på att bara ta vårt barn och gå under jorden. Jag har lite pengar undansparade och hade kunnat klara mig ett tag. Men det är ju lättare sagt än gjort. Ibland tänker jag att det är bättre att stanna i skiten...

    Och som sagt. Hans släkt och min släkt är alla helt underbara, dom är så glada för våran skull. Och jag vet att dom hade fått världens chock om vi helt plötsligt ställde in bröllopet. Och dom hade aldrig trott på mig om jag hade berättat sanningen om M2B heller, för jag har spelat så lycklig i alla år och inte visat ett tecken på sanningen. Och min rädsla att misslyckas och göra alla besvikna kommer krypande igen... Vanligtvis så skriver jag en del inlägg här på BT. och antagligen låter vldigt glad och positiv, men egentligen så  ljuger jag faktiskt om min fantastiska M2B,...

    Gud va skönt detta var, att skriva av sig! Jag hoppas inte på några mirakel genom denna tråden.

    Tack för att du tog dig tid att läsa! Och ursäkta för alla stavfel ovan!

  • Svar på tråden Jag måste lätta på hjärtat! Vad ska jag göra?!
  • Anonym

    Jag tittar in snabbt. Jag har eventuellt börja få en lösning på eländet! Skulle kollat på en lägenhet idag, men han var på mig som en hök så det blev inte av. Har skickat en avlägsen släkting till att kolla på den nu, har berättat lite snabbt för h*n om allt och h*n har aldrig tyckt speciellt bra om M2B så´det känns toppen!

    Är det någon som vet detta?

    1. Om jag tvunget måste gifta mig med honom och jag avlider så ärver han ju mina pengar och inte vårt barn, det stämmer va? Kan man göra så att jag lägger alla mina pengar på barnets konto istället, så att jag har mitt sparkonto på vårt barns namn. Då blir väl ändå pengarna barnets om något skulle hända mig?

    2. Oavsett om vi är gifta eller skilda om jag går bort, så blir ju han förmyndare för barnets pengar då h*n är under 18, stämmer det? Kan man lita på att pengarna inte används av honom då utan att de finns kvar till barnet är 18?

    Tack till alla snälla som stöder mig i detta! Det betyder mycket!

  • Anonym

    Eftersom barnet är  er bådas så kommer han vara ansvarig för din  barns framtid. Idag om ena föräldern dör så måste barnet vänta till andra föräldern dör innan den får ut sin arvslott.
    Man kan skriva i sitt äktenskaps ord att barnet ska ärva vissa saker innan den andre död men ni har ju redan skrivet äktenskap förordet.

    Men du är du inte bättre som levande, är det bäst om du INTE gifte dig utan istället bara drog.  
    Jag tror han blir mer förbannad över dig OM du försöker skilja dig, du har en chans nu att komma undan och inte behöva vänta  8 månader på att bli fri.

    Välj ditt liv istället för att planera din död. 

    Ditt barn behöver en levande mor, inte ett avlägest minne. 

  • Anonym (pep-talk)
    Anonym skrev 2011-04-30 16:06:26 följande:
    Men du är du inte bättre som levande, är det bäst om du INTE gifte dig utan istället bara drog.  
    Jag tror han blir mer förbannad över dig OM du försöker skilja dig, du har en chans nu att komma undan och inte behöva vänta  8 månader på att bli fri.

    Välj ditt liv istället för att planera din död. 

    Ditt barn behöver en levande mor, inte ett avlägest minne. 
    Word!!
  • Anonym (Orolig å arg!!!!)

    Lämna! Det finns inget alternativ!!!! LÄMNA! Jag har inte läst alla trådar utan BARA ditt inlägg. Lämna honom är  min första , enda och starkaste tanke. En man med tillgång till vapen som kallar dig det ena och det andra kan bara vara början på ngt hemskt.
    Du är en bättre och starkare kvinna än honom, för han kan ju inte betraktas som man om han kallar dig sådana saker, eller hur?
    För din skull och för ditt barns skull, slå dig fri. Du har ju ditt barn iaf, tillsammans är ni starka. Om det behövs så dra det till rätten, begär egen vårdnad. Gå under jorden, få ny identitet, gör vad som krävs!!!! om inte för dig själv så för ditt barn! vilka signaler skickar du till ditt barn om du stannar i en sådan relation??!!
    Det här är en nedåtgående spiral som ALDRIG  kommer att sluta bra. TRO MIG!!!
    Kontakta kvinnojouren i din hemstad, det är bara att gooogla så kommer det upp.
    Den här M2B är ingen keeper, försök att lämna och gå vidare med ditt och ditt barns liv, jag lovar, du kommer inte att ångra dig.

    En som vet!

  • moonlightgirl
    Anonym skrev 2011-04-30 14:46:36 följande:
    Jag tittar in snabbt. Jag har eventuellt börja få en lösning på eländet! Skulle kollat på en lägenhet idag, men han var på mig som en hök så det blev inte av. Har skickat en avlägsen släkting till att kolla på den nu, har berättat lite snabbt för h*n om allt och h*n har aldrig tyckt speciellt bra om M2B så´det känns toppen!

    Är det någon som vet detta?

    1. Om jag tvunget måste gifta mig med honom och jag avlider så ärver han ju mina pengar och inte vårt barn, det stämmer va? Kan man göra så att jag lägger alla mina pengar på barnets konto istället, så att jag har mitt sparkonto på vårt barns namn. Då blir väl ändå pengarna barnets om något skulle hända mig?

    2. Oavsett om vi är gifta eller skilda om jag går bort, så blir ju han förmyndare för barnets pengar då h*n är under 18, stämmer det? Kan man lita på att pengarna inte används av honom då utan att de finns kvar till barnet är 18?

    Tack till alla snälla som stöder mig i detta! Det betyder mycket!
    Va bra att du har en ny lägenhet på lut. Vad skönt att du kunde be släktingen om hjälp eftersom han vaktade dig som en hök.
    Nu ska jag se om jag kan svara på dina frågor.

     Snälla söta rara du, du är inte tvungen att gifta dig med honom. Jag har för mig att jag läste att det är din lägenhet, är det så?? Då har du rätt till att byta kasta ut honom och byta lås så att han inte kan komma in i lägenheten igen.
    Om du har fört över dina pengar på barnets konto och du dör så kommer han att kunna komma åt pengarna iallafall. Om barnet inte är myndig så har han tillgång till barnets konto och kan ta ut pengarna. Nej jag tror inte att du kan lita på han att han inte skulle ta pengarna. Varesig ni är gifta eller inte och ni har delad vårdnad så kan han komma åt pengar på erat barns konto. MEN jag tror att man kan ordna konto som den ena inte ska kunna ta ut pengar på men jag är inte säker.
    Men jag måste poängtera att jag tycker inte att dina tankegångar är bra. Som en annan tjej här skrev sitt inte och planera vad som ska hända när han haft ihjäl dig utan välj livet både för dig själv och ditt barn.
  • Anonym

    Jag håller med övriga här i tråden, gift dig inte med honom! Jag har inte kunnat släppa dig sen jag läste ditt inlägg och blir lite upprörd över hur din familj beter sig. Jag har ingen erfarenhet av situationen men jag tror det bästa är att kontakta en kvinnojour. Hoppas verkligen att det löser det sig till det bästa!

    Svar på en av dina frågor, det värsta som min kille gjort mig är väl typ att inte ta hand om disken eller nått sånt, kommer verkligen inte på nått elakt som han har gjort mot mig och det är så det ska vara. Det finns bra killar, precis som det finns snälla tjejer...

    Just nu går "Det blir bättre" på trean där Magdalena Graaf berättar hur det var för henne när hennes exmake slog henne. Om du vill se någon annan som varit i en liknande situation som det har löst sig för, finns säkert på play senare också.

    Tänker på dig och hoppas på det bästa!

  • Anonym

    Jag tänker också på din mor och syster som antagligen har ganska låg självkänsla dom med. De verkar ju tycka att det är något man ska stå ut med typ. Jag hoppas verkligen att du lyckas ta dig ur detta, vem vet, kanske du kan öppna ögonen på din mor och syster också?

  • Anonym

    Tack snälla ni som bryr er!

    Jag har läst lite olika böcker (för en tid sedan) om kvinnor i liknande situationer som mig. Och det hjälper faktiskt till att samla lite kraft och inse att man förtjänar bättre, har bla läst Maggan Graafs som någon nämde va på tv idag! Det är så sjukt att jag verkligen kan känna att hade detta hänt någon annan så hade jag sagt åt dom att "det är bara att sticka". Men det är verkligen lättare sagt än gjort, dels att jag tror mig vara beroende av honom, dels för barnets skull osv. Det svåra är att jag kommer ALDRIG kunna bli av med honom, vi har barn tillsammans och dom förtjänar sin tid tillsammans. Det är även viktigt för mig att vårt barn har en bra relation med hans familj. Jag kommer ju vara tvungen att lämna vårt älskade barn till honom iaf varannan helg sen kanske varannan vecka. Jag vet inte om jag klarar det?! Sätter jag väl bollen i rullning nu med polis och kvinnojour osv så finns det ju ingen återvändo. Har jag väl bestämt mig så brukar jag fullfölja! Det gäller bara att ta det där första otroligt stora steget. För övrigt så måste jag tillägga att han har varit snäll som ett lamm sen jag skrev första inlägget, han har inte kallat mig något fult och varit jättesnäll. Antar att han känner att jag är påväg att lämna honom. Återigen, tack för att ni bryr er. Det betyder enormt mycket att få ert stöd och höra era historier. Kram på er!

  • Anonym

    Men han skulle aldrig till en början kallat dig för hora så det kvittar om han är snäll och nej du behöver inte lämna barnet till honom.

    Om pappan har misshandlat mamma så  hjälper socialen till  med ordnade besök med ledsagare, du kommer inte behöva träffa honom ensam igen. 

  • Anonym (Insisterar)

    Om han känenr att du är på väg bort kan hans taktik ju vara att vara from som ett lamm till bröllopet. Sedan kanske du får en fantastisk (hemsk) present på bröllopsnatten.

    Det är ett jättekliv att ta för att sätta igång bollen att rulla. Men livet blir inte bättre om du inte sparkar igång någon gång. Du sitter ju och funderar på din död. På att han kanske har ihjäl dig och hur får ert barn det då? Själv är det en väldigt främmande tanke, min blivande skulle aldrig säga ett ont ord, hota eller slå någonsin. Hur arg, ledsen, irriterad han än är på något jag gjort. Du förtjänar också en sådan man!

    Och i vanliga fall så tycker jag att barn ska få umgås med båda sina föräldrar, och båda föräldrarnas familjer. Men detta barns pappa behöver nog en liten paus från sitt barn. När allt är över kanske han klarar att få träffa barnet igen under kontrollerade former. För han har aldrig gjort illa barnet eller hur? Det är ju dock inte tillräckligt, han har skadat dig, och kommer skada dig igen och det tar ert barn skada av. Mer skada än att vara ifrån sin pappa ett tag.

    Bra att du fullföljer om du bestämmer dig, för som du skriver att du skulle säga till andra i samma situation "det är bara att sticka".
    Och eftersom hon är på tapeten. Magdalena Graaf hade ju också barn med sin man, och hon kunde sticka. Måste du vänta till det är riktigt riktigt farligt och han står där med vapen riktad mot dig?

Svar på tråden Jag måste lätta på hjärtat! Vad ska jag göra?!