• Anonym

    Jag måste lätta på hjärtat! Vad ska jag göra?!

    Jag har hamnat i en hopplös sits nu och jag vet inte vad jag skall ta mig till. Vi gifter oss om drygt en månad och utåt sett så är vår relation toppen. Jag får många kommentarer om hur bra jag har det, att dom är så glada för min skull osv. Verkligheten är att våran relation är riktigt dålig. Jag mår verkligen skit.


    Jag skall försöka fatta mig kort. 

    Jag har växt upp med skilda föräldrar. Pappa dricker och var rätt aggresiv mot mamma så hon lämnade honom strax efter min lillasyster föddes. Under åren har mamma haft MÅNGA olika killar, hon går alltid "all-in" o en relation, och när det tar slut så har det några gånger slutat med självmordsförsök och/eller depressioner.

    Jag själv var rätt mobbad i skolåldern, jag var väldigt blyg och inte speciellt söt. Om man skall beskriva mig med några ord idag så är de positiva: Alltid glad, familjekär, arbetsmyra, hjälpsam och generös. Mina negativa sidor är att jag är så förbannat godtrogen, FÖR snäll och en person som kan ta hur mycket skit som helst. I relationer vänder jag ut och in på mig själv för att behaga min man. Jag är rädd att misslyckas och lever hellre i en dålig relation, än att göra slut då jag ser det som ett misslyckande.

    Om jag skall sammanfatta  det negativa med alla mina dejter/relationer jag har haft:
    1. Drack väldigt mycket, runt 5-7 dagar i veckan.
    2. Aggressiv typ som slutade med att min syster polisanmälde honom när han slog mig...
    3. Efter några månaders dejatande visade det sig att han hade fru och barn.
    4. Snäll kille men han var aldrig intresserad av en relation, har senare kommit ut ur garderoben...
    5. Efter en tid berättade han för mig att han var dömd för bankrån. Då tackade jag för mig.
    6. Jag märkte snabbt att han hade aggressiva tendenser, idag sitter han inne på livstid.
    7. Dejatande en kille en kort tid som var superhemlig av sig. Fick inte träffa hans vänner/familj osv...
    8. M2B
    (Jag vill dock poängtera att killarna ovan givetvis har haft många positiva sidor också, men de negativa sidorna har varit mer utmärkande än de positiva. Jag har ingen komntakt med någon av de här killarna idag, förutom nummer 6 som envisas med att skicka brev då och då som jag inte besvarar.)

    Om jag nu kort skall berätta om min relation med M2B, han som jag snart skall gifta mig med. Som sagt, utåt sett är allt toppen. Han är väldigt generös, en bra pappa, en riktigt "man" som tar hand om sin familj. Vi har varit ihop i 4 år. Ända sedan start har han ibland "råkat" kalla mig slampa, hora, fitta osv. Men alltid bett om ursäkt och sagt att han inte menar det. Jag har satt ner foten både en och fem gånger men när han ber om ursäkt så har jag bara lagt det bakom mig. Han har varit väldigt bestämde med att jag abslout inte får ha några killkompisar, ingen kontakt med killar överhuvidtaget (undantaget släkt). Han poängterar ofta "Hur bra jag har det och att jag borde vara så tacksam att han vill vara med en sån WT tjej som jag är". Jag har gjort slut ett antal gånger MEN HAN FATTAR INTE!!! Han skrattar åt mig, vägrar gå (det är från början min lägenhet, mina möbler osv.)  Sen kommer han med världens ursäkt och någon fin present. Och jag förlåter och glömmer som vanligt.

    Han har ett kassaskåp och sina kläder här, det är allt. Så sist vi bråkade så sa jag till han att ta sina grejer och dra. Då öppnar han sitt kassaskåp och drar ut massa vapen. JAG HADE GIVETVIS INGEN ANING OM ATT HAN HADE DETTA! I alla fall, han drar ut två pistoler, knivar och massa andra grejer som jag inte vet namnet på... Jag blir såklart asrädd och efter mycket om och men så "blir vi vänner" igen. Kassaskåpet har han nu gjort sig av med, men nu vet jag att han uppenbarligen har tillgång till vapen. Jag är livrädd för honom! Jag vågar verkligen inte lämna honom.

    Vi har ett barn tillsammans. Gemensam vårdnan. Jag vågar inte heller lämna honom för jag är rädd för vad han kan göra mot vårt barn för att få mig dit han vill. Jag skulla aldrig kunna lämna vårt barn hos honom varannan helg eller varannan vecka om vi gick isär. Jag vågar inte heller polisanmäla M2B, han hade hinna ha ihjäl mig innan det hade blivit något av detta.

    Ibland funderar jag på att bara ta vårt barn och gå under jorden. Jag har lite pengar undansparade och hade kunnat klara mig ett tag. Men det är ju lättare sagt än gjort. Ibland tänker jag att det är bättre att stanna i skiten...

    Och som sagt. Hans släkt och min släkt är alla helt underbara, dom är så glada för våran skull. Och jag vet att dom hade fått världens chock om vi helt plötsligt ställde in bröllopet. Och dom hade aldrig trott på mig om jag hade berättat sanningen om M2B heller, för jag har spelat så lycklig i alla år och inte visat ett tecken på sanningen. Och min rädsla att misslyckas och göra alla besvikna kommer krypande igen... Vanligtvis så skriver jag en del inlägg här på BT. och antagligen låter vldigt glad och positiv, men egentligen så  ljuger jag faktiskt om min fantastiska M2B,...

    Gud va skönt detta var, att skriva av sig! Jag hoppas inte på några mirakel genom denna tråden.

    Tack för att du tog dig tid att läsa! Och ursäkta för alla stavfel ovan!

  • Svar på tråden Jag måste lätta på hjärtat! Vad ska jag göra?!
  • Anonym

    Jag kollade på det där tvprogrammet med Maggan Graaf nu. Det är bara det att jag känner att jag är inte i närheten av hennes hemska situation! Han har aldrig slått mig, aldrig direkt hotat att slå mig. När han visade vapnen var det väl i och för sig ett indirekt hot. Men aldrig något uttalat hot. Det känns som att kvinnojorer och polis kommer inte ta mig på allvar, en eventuell anmälning kommer läggas ner (hur ofta döms någon för psykisk misshandel vs. hur ofta läggs det ner...)Läggs det då ner och han går lös, DÅ är det fara för livet. Och dom som bestämmer om vårdnaden och umgängesrätt brukar väl göra allt för att det skall bli så bra som möjligt för barnets skull. Han är ju rätt manipulativ och kan nog prata omkull vem som helst, så jag är övertygad om att vi hade fått fortsatt gemensam vårdnad och att han hade fått rätt att träffa barnet. Samtidigt så förstår jag ju att tex i sitautionen med Maggan Graaf så slog han henne inte på första dejten, utan att det är ett långsamt psykiskt nedbrytande som sker innan första smällen. Jag kan inte fatta att ni som säger att ni ALDRIG har fått höra "hora/ fitta/ slampa" av era respektive, det känns osannolikt på något sätt, fast jag tror er såklart.

  • Anonym

    Okej, jag tänkte ringa kvinnorjouren imorgon och höra vad dom har att säga. Jag kan ju vara anonym till att börja med, men någongång måste jag väl avslöja min identitet? Kan dom anmäla han till polisen, jag vill inte det utan skall han anmälas vil ja göra det själv. Har dom tystandsplikt? Tex om jag skulle åka till dom och dom skulle fixa ett tillfälligt boende, då kommer han ju ringa polisen och anmäla mig försvunnen (antar jag), kommer kvinnojouren avslöja att jag är där då?

    Jag vet inte om jag vågar detta, han kommer bli så j*vla ARG! Fy vågar inte tänka tanken, förr eller senare kommer jag ju träffa honom och det kommer inte bli skoj.

  • Anonym

    Ring Kvinnojouren och fråga alla dessa frågor du har, till en början behöver du inte avslöja din identitet. Och jag lovar, om de hjälper dig med skyddat boende så kommer allt lösa sig, du är tyvärr inte den första de måste hjälpa undan en man som har psykiskt övertag.
    Dessutom, de som jobbar med att bestämma vem som ska ha vårdnaden är utbildade att se igenom om någon ljuger. Du är ju rädd av en anledning, eller hur?! Även om han inte faktiskt har slagit eller direkt hotat så är du ju rädd. DET är skäl nog.

    Jag tänker på dig varj dag.
    DU är starkare än vad du tror.
    Strunta i din egoistiska familj. Man väljer inte sin familj tyvärr, den får man på köpet = de är inte alltid de bästa för dig!

  • SloveP

    Ville bara säga att sätt inte in pengar på erat barns konto!!! Eftersom ni båda har gemensam vårdnad så måste ni i så fall båda två in på banken och skriva på för att  ta ut pengarna.. Och är det inte som det ska så är det ju självklart att han inte kommer att följa med dig till banken så du kan ta ut.. Ha ett konto i ditt namn istället, för då kan du själv förfoga över pengarna och ta ut när du vill..

  • Aniara4
    Anonym skrev 2011-05-02 00:25:04 följande:
    Okej, jag tänkte ringa kvinnorjouren imorgon och höra vad dom har att säga. Jag kan ju vara anonym till att börja med, men någongång måste jag väl avslöja min identitet? Kan dom anmäla han till polisen, jag vill inte det utan skall han anmälas vil ja göra det själv. Har dom tystandsplikt? Tex om jag skulle åka till dom och dom skulle fixa ett tillfälligt boende, då kommer han ju ringa polisen och anmäla mig försvunnen (antar jag), kommer kvinnojouren avslöja att jag är där då?

    Jag vet inte om jag vågar detta, han kommer bli så j*vla ARG! Fy vågar inte tänka tanken, förr eller senare kommer jag ju träffa honom och det kommer inte bli skoj.
    Jättebra, de kommer att kunna hjälpa dig mycket mer än vad vi kan med vad du kan göra och hur du ska göra det. De kommer att ta dig på allvar även om han inte har slagit dig (än), eftersom de är väl insatta i hur upptrappningen som leder fram till våld brukar gå till och de kommer att se att ni befinner dig i den processen. De kan också tala om hur den juridiska situationen ser ut och vad polisen kan och inte kan göra. Även om han inte misshandlat dig (än) begår han ju uppenbarligen vapenbrott, och det kommer de att ta på allvar om inte annat. Du kan vara anonym så länge du vill och de kan självklart inte anmäla mot din vilja så länge de inte vet vem du är. Förmodligen inte om de får veta vem du är heller eftersom de (om det är samma regler för dem som för andra som jobbar med människor) bara har anmälningsskyldighet om ett barn far akut illa, och det verkar ju inte ert barn göra, även om barn tar skada på andra sätt av att höra en förälder behandla den andra illa.

    Du vet att vi är många här som håller på dig, och som sagt, Kvinnojouren förstår din situation och kan tala om precis vad som gäller och vilka möjligheter du har, så slipper du undra och fundera. När du har fakta blir det lättare att fatta ett beslut. Lycka till!
  • Anonym

    Lämna honom, han låter riktigt farlig!!!

  • Anonym

    Får jag bara fråga några frågor hur era respektive och ni hade reagerat på olika situationer?

    1. Han hittar kort på dig som är tagna innan ni blev tlllsammans, några är med killar på. Inga hångelbilder alltså utan typ lite party- / semester- / vardagsbilder.
    Personligen hade jag inte brytt mig om jag hitta sådana kort, däremot hade jag kanske inte velat ha en bild uppsatt på väggen här hemma med min sambo och något ex... Han däremot blir rätt förbannad och det är bla vid ett sådant tillfälle han kallar mig fula grejjer.

    När det gäller killkompisar. Ärligt, nu vet inte jag om jag bara känner "manipulerade" kvinnor. Men jag känner ingen som har ett stadigt förhållande sen några år tillbaka som regelbundet går och träffar en kompis av motsatt kön (undantaget om det är en gemensam vän). Jag har inga killkompisar (det hade jag i och för sig innan) och han har inga tjejkompisar (har aldrig haft, undantaget gemensamma tjejkompisar då). Det kanske är så de flesta har det, eller?

    Det känns som att vissa grejer han blir sur över är saker som de flesta hade blivit sura över, dock utan att reagera som han gör. Jag förstår om det låter som att jag vill skydda honom men jag bara undrar lite hur det går till innanför era väggar.

    Ibland kallar han mig fula saker bara sådär, "det hoppar en groda ut munnen"... Ibland är det enligt honom befogat. Tex.
    En kille som flörtar med mig (jag har testat att skita idet, och testat att säga ifrån = jag är hora oavsett för att jag "lockar" män tycker han
    En kille ringer mig (undantaget släkt) = inte okej i något fall, han fick mig att byta nummer till sist.
    Att jag har haft killkompisar innan vi blev ihop gör mig till hora, han tror sig veta att jag har haft sex med allihop. Vilket såklart inte är sant.
    På jobbet är det majoritet killar. Han blir sur om jag umgås med dom på rasten för han tycker att det är ledig tid och det är inte okej att umgås med killar som sagt. Han blir inte så sur om vi lunchar ett gäng med blandade kön, men att gå ut med bara 1-2 killar tycker han inte om.

    Han kontrar hela tiden med "vad hade du tyckt om jag gick ut och käkade med en tjej, vad hade du tyckt om tjejer kom fram på stan å raggade på mig osv osv". Jag är totalt osvartsjuk och hade inte brytt mig, dels för att jag som sagt inte är svartsjuk som person, dels för att jag inte har så mycket känslor kvar.

    Detta blev långt. Men för er som orkar skriva en rad så undrar jag som sagt lite hur det fungerar hos er. För i alla förhållanden jag har varit så har det varit samma sorts svartsjuka, men inte alla har kallat mig fula saker.

    Kanske är det mitt fel som låter mig manipuleras....

  • Anonym (pep-talk)
    Anonym skrev 2011-05-02 00:25:04 följande:
    Okej, jag tänkte ringa kvinnorjouren imorgon och höra vad dom har att säga. Jag kan ju vara anonym till att börja med, men någongång måste jag väl avslöja min identitet? Kan dom anmäla han till polisen, jag vill inte det utan skall han anmälas vil ja göra det själv. Har dom tystandsplikt? Tex om jag skulle åka till dom och dom skulle fixa ett tillfälligt boende, då kommer han ju ringa polisen och anmäla mig försvunnen (antar jag), kommer kvinnojouren avslöja att jag är där då?

    Jag vet inte om jag vågar detta, han kommer bli så j*vla ARG! Fy vågar inte tänka tanken, förr eller senare kommer jag ju träffa honom och det kommer inte bli skoj.
    Kvinnojouren skulle ALDRIG avslöja för din karl var du befinner dig, hela deras jobb går ut på att skydda dig!

    Det jag personligen reagerar mest på är att du knappt tror oss när vi berättar om hur våra män beter sig. De flesta män uppskattar och respekterar sina flickvänenr/fruar och säger hela tiden saker som "vad fin du är". Min blivande man kallar mig aldrig för något annat än "baby", "gumman" eller "älskling".
  • Anonym

    Nej det är inte ditt fel att du blir manipulerad,  du har bara blivit van.

    Jag och min make har vänner kvar från innan vi var ihop, manliga och kvinnliga och ingen av oss bryr oss, det är ju bara vänner. Och  vi träffar våra vänner själv på regelbunden basis och så har alla våra vänner i vänkretsen.

    Att han blir förbannad på att se bilder på dig från förr är inte friskt,  hur skulle du kunna vetat att i framtiden  skulle du träffa honom?  
    Jag sett bilder på  min mans ex, det finns  en naken bild på en av mina vänner på väggen här hemma och vi bryr oss inte, skall sägas  målning är otroligt vacker så den stannar.
     
    Och att du inte får träffa andra män och att han ser alla som hot emot hans alfahanne status är inte friskt heller, det är mycket sjuk beteende.

    Det är därför att om du  gifter dig med honom så kommer han se till att du till slut inte har ett jobb, att du är hemma hela tiden och du bara tar hand om honom och även då kommer han se att du flörtar med postenbudet, telefon försäljaren eller hantverkaren.

    Du kommer alltid vara en hora i hans ögon, varför?  Jo i hans värld är alla tjejer som kan tänka sig ha sex, horor och han kommer aldrig finna sin madonna, tjejen som bott på  ett nunnekloster hela sitt liv. 

  • Anonym
    Anonym (pep-talk) skrev 2011-05-02 10:05:33 följande:
    Kvinnojouren skulle ALDRIG avslöja för din karl var du befinner dig, hela deras jobb går ut på att skydda dig!

    Det jag personligen reagerar mest på är att du knappt tror oss när vi berättar om hur våra män beter sig. De flesta män uppskattar och respekterar sina flickvänenr/fruar och säger hela tiden saker som "vad fin du är". Min blivande man kallar mig aldrig för något annat än "baby", "gumman" eller "älskling".
    Håller med tidigare talare! Min kille skulle aldrig någonsin säga ett fult ord till mig, han svär inte ens i min närhet! Han bryr sig verkligen inte om bilder som är på mig och andra killar. Jag har några få killkompisar och det är inget konstigt med det. Han gillar dem också och tycker att de är trevliga killar. 
    Det elakaste han gjort mot mig är nog att komma sent. Han kallar mig för älskling för det mesta och häromdagen kom han emot mig och vår son med ett brett leende, kramade om oss och sa hur mycket han älskar oss.

    Jag blir frustrerad och arg när jag läser dina inlägg, jag vill bara krama om dig och säga att du är värd allt! Framförallt ert barn, gör din plikt som förälder och lämna innan det är försent! GIFT DIG INTE FÖR ALLT I VÄRLDEN!!!!!!!

    *kram* 
Svar på tråden Jag måste lätta på hjärtat! Vad ska jag göra?!