Jag måste lätta på hjärtat! Vad ska jag göra?!

Han försöker kontrollera dig. inget av de beteenden gentemot ditt förflutna eller motsatta könet är normalt och acceptabelt.
Jag har en väninna som satt i liknande situation och han kontrollerade vad hon gjorde och var hon på någon fest ringde han nästan hela tiden så hon hade ingen möjlighet att prata med någon kille, knapt ens någon på festen för hon satt bara i telefon och rapporterade.

Jag tror du dras åt den sortens killar, omedvetet, om det är så att killarna haft samma beteende i alla dina förhållanden. Min väninna gjorde precis samma sak. tills att hon fick hjälp med sin självkänsla och lärde sig att hon är värd mer och att det inte är ok.(det räcker inte med att människor säger det till dig, du måste ta in det och förändra ditt tankesätt, annars rinner orden bara av dig utan att något fastnar) Hon trodde själv att ingen märkte hur det var ställt i förhållandet men alla runt henne var oroliga och försökte ge hintar att killen inte är ok. men de flesta vill ju inte tränga sig på, speciellt inte om man inte har så nära förhållande. Jag skulle kunna tro att dina tidigare vänner och arbetskamrater som du inte kan umgås med har märkt hur han beter sig och om du skulle fråga/hinta så skulle du få än mer bekräftelse på att hans beteende inte är rätt. även dina vänner du får umgås med märker säkert. Kan du inte vända dig till familjen så vänd dig till någon vän, vänner kan mycket väl vara bättre än familj, vänner kan man ju välja själv.

När det gäller din fråga om andras killars reaktioner. Jag har bra kontakt med några av mina ex och även min m2b har blivit vän med dem. Jag har främst killkompisar och festar regelbundet med dem.  han har flera tjejkompisar och ex han är kompis med och det är inge konstigt. precis som det ska vara. Ingen ska kunna kontrollera vem du umgås med, killar eller tjejer. Det handlar om att kunna lita på varandra, det blir ju asjobbigt om man inte gör det. Samma gäller för mina vänner, man behöver inte sluta umgås med vänner för att man är i ett förhållande.

Skulle kunna skriva hur långt som helst.... men alla skriver samma sak men med olika ord. Du ska inte stå ut och du är värd mer. Hans beteende är inte normalt/rätt/ok och du ska kunna göra det du vill må bar och inte vara nervös över vad han ska säga/tycka. det är inte rätt.
Ta dig ur din spiral och prata med en psykolog för att förbättra din självkänsla,(psykologer är bra!). det tror jag att du behöver för att orka och inte falla tillbaka i hans grepp. Allt han gör är att trycka ner dig så han kan kontrollera.

Tänk om det var lika lätt att göra en sak som att säga/skriva... Det är inte bara att sticka. Nu är förhållandet jobbigt men jag överlever. Gör jag det om jag lämnar honom nu? Han kommer bli så förnedrad om jag sticker bara dagar innan bröllopet och det kommer göra honom mer galen av ilska än om jag lämnar honom efter bröllopet när släkten har släppt ögonen från oss...

Du kommer aldrig lämna honom när du väl har gift dig, det kommer inte att hända.  När du är gift är du hans ägodel, han kommer inte  ge i väg sin ägodel så lätt.  Och varför är hans släkt viktigare än ditt liv?

Och så en personlig fråga, du är inte religös och kan ljuga inför  Gud att du älskar denna man?

 

Många som undrar om det inte finns någon vän eller liknande som skulle kunna finnas här för mig. Jag har egentligen inga vänner kvar, hörs av med några barndomsvänner då och då, tyvärr har mina gamla och detta förhållande gjort att kontakten avtagit. Jag förstår mina vänner att dom inte tycker det är speciellt kul att jag väljer en idiot till karl framför dom. Jag vill inte heller vara den personen som bara hör av mig när tar slut. Jag har varit en dålig vän som har "valt" förhållande framför vänskap. 
Det finns några själar som jag kan berätta allt för. Men ingen som genuint hade brytt sig så till den grad att jag hade fått bo under deras tak. Ska jag bryta känns inte ens Sverige som ett alternativ, och jag vill inte leva mitt liv på flykt och framförallt inte utsätta min son för det. Jag har inte pratat med någon arbetskamrat på närmare ett år, på riktigt alltså, inte ett ord. Jag får inte ha facebook och liknande grejer, bara BT för det är ju bara bröllopsrelaterat. Det är tack vare BT och er här som detta ens börjar komma till ytan.
Lyckligtvis så sitter inte så många personer i denna sits som jag gör (framförallt inte på BT!) och ni har antagligen ett mycket mer jämställt förhållande, och ett rejält mycket större självförtroende. Då är det kanske lättare att inse sitt värde och tänka vad ni själva hade gjort. Jag har liksom ingen kraft att bryta mig loss. Framförallt så går jag från att iaf ha en sambo som är snäll majoriteten av tiden till att vara helt ensam. Ensam är inte alltid stark.

Men dina föräldrar då, dom måste juh kunna hjälpa dig???

Det måste juh finnas någon som du kan tala om det för, för varken du eller din son mår bra av detta..

& Gift dig inte med han för då kommer du aldrig därifrån, jag har en kusin som råkade ut för nästintill samma saker som du råkat ut för... Och hon hade inga vänner eller släkt kvar, men när hon väl tog upp kontakten igen och berätta hur det va så förstod dom varför hon slutat prata med dom, för hon var rädd att det skulle hända dom något..

Så du känner antagligen likadant, men ta upp kontakten.......... 

Jag blir så ledsen av att läsa denna historien. Snälla snälla, kan du inte bara ringa kvinnojouren. Du behöver inte ha fattat något beslut om din framtid för att göra det. Var anonym och förklara din situation och fråga vad de tycker är bästa vägen framåt. Sen väljder Du vad du vill göra, men ge kvinnojouren en chans.

Självklart har alla rätt att vara anonyma om de så önskar och det är ju tur att möjligheten finns, för annars hade personer som TS kanske aldrig vågat träda fram. 

Lämnar man på något sätt ut sig själv eller någon vän genom sitt inlägg så tycker jag också att det är rimligt att man väljer att vara anonym, men vi andra som bara vill uppmuntra, behöver väl inte gömma oss?

TS; Som så många andra har sagt: Gift dig inte med denne man! Det kommer för alltid komplicera läget ytterligare för dig. Och ring kvinnojouren nu, om du inte har gjort det! För att få tala med någon så behöver man inte ha en fullständig plan! De har ju erfarenheten och vet hur man gör detta på bästa tänkbara sätt.

Och din sambos svartsjuka är allt annat än normalt. Som bisexuell skulle man ju inte kunna ha några vänner med en sådan partner! Jag har en del väninnor idag, men under en lång tid hade jag nästan enbart killkompisar, så alla mina äldre vänner är män och självklart måste jag få träffa dem!