Jag måste lätta på hjärtat! Vad ska jag göra?!

Jag har hamnat i en hopplös sits nu och jag vet inte vad jag skall ta mig till. Vi gifter oss om drygt en månad och utåt sett så är vår relation toppen. Jag får många kommentarer om hur bra jag har det, att dom är så glada för min skull osv. Verkligheten är att våran relation är riktigt dålig. Jag mår verkligen skit.

Jag skall försöka fatta mig kort.

Jag har växt upp med skilda föräldrar. Pappa dricker och var rätt aggresiv mot mamma så hon lämnade honom strax efter min lillasyster föddes. Under åren har mamma haft MÅNGA olika killar, hon går alltid "all-in" o en relation, och när det tar slut så har det några gånger slutat med självmordsförsök och/eller depressioner.

Jag själv var rätt mobbad i skolåldern, jag var väldigt blyg och inte speciellt söt. Om man skall beskriva mig med några ord idag så är de positiva: Alltid glad, familjekär, arbetsmyra, hjälpsam och generös. Mina negativa sidor är att jag är så förbannat godtrogen, FÖR snäll och en person som kan ta hur mycket skit som helst. I relationer vänder jag ut och in på mig själv för att behaga min man. Jag är rädd att misslyckas och lever hellre i en dålig relation, än att göra slut då jag ser det som ett misslyckande.

Om jag skall sammanfatta det negativa med alla mina dejter/relationer jag har haft:
1. Drack väldigt mycket, runt 5-7 dagar i veckan.
2. Aggressiv typ som slutade med att min syster polisanmälde honom när han slog mig...
3. Efter några månaders dejatande visade det sig att han hade fru och barn.
4. Snäll kille men han var aldrig intresserad av en relation, har senare kommit ut ur garderoben...
5. Efter en tid berättade han för mig att han var dömd för bankrån. Då tackade jag för mig.
6. Jag märkte snabbt att han hade aggressiva tendenser, idag sitter han inne på livstid.
7. Dejatande en kille en kort tid som var superhemlig av sig. Fick inte träffa hans vänner/familj osv...
8. M2B
(Jag vill dock poängtera att killarna ovan givetvis har haft många positiva sidor också, men de negativa sidorna har varit mer utmärkande än de positiva. Jag har ingen komntakt med någon av de här killarna idag, förutom nummer 6 som envisas med att skicka brev då och då som jag inte besvarar.)

Om jag nu kort skall berätta om min relation med M2B, han som jag snart skall gifta mig med. Som sagt, utåt sett är allt toppen. Han är väldigt generös, en bra pappa, en riktigt "man" som tar hand om sin familj. Vi har varit ihop i 4 år. Ända sedan start har han ibland "råkat" kalla mig slampa, hora, fitta osv. Men alltid bett om ursäkt och sagt att han inte menar det. Jag har satt ner foten både en och fem gånger men när han ber om ursäkt så har jag bara lagt det bakom mig. Han har varit väldigt bestämde med att jag abslout inte får ha några killkompisar, ingen kontakt med killar överhuvidtaget (undantaget släkt). Han poängterar ofta "Hur bra jag har det och att jag borde vara så tacksam att han vill vara med en sån WT tjej som jag är". Jag har gjort slut ett antal gånger MEN HAN FATTAR INTE!!! Han skrattar åt mig, vägrar gå (det är från början min lägenhet, mina möbler osv.) Sen kommer han med världens ursäkt och någon fin present. Och jag förlåter och glömmer som vanligt.

Han har ett kassaskåp och sina kläder här, det är allt. Så sist vi bråkade så sa jag till han att ta sina grejer och dra. Då öppnar han sitt kassaskåp och drar ut massa vapen. JAG HADE GIVETVIS INGEN ANING OM ATT HAN HADE DETTA! I alla fall, han drar ut två pistoler, knivar och massa andra grejer som jag inte vet namnet på... Jag blir såklart asrädd och efter mycket om och men så "blir vi vänner" igen. Kassaskåpet har han nu gjort sig av med, men nu vet jag att han uppenbarligen har tillgång till vapen. Jag är livrädd för honom! Jag vågar verkligen inte lämna honom.

Vi har ett barn tillsammans. Gemensam vårdnan. Jag vågar inte heller lämna honom för jag är rädd för vad han kan göra mot vårt barn för att få mig dit han vill. Jag skulla aldrig kunna lämna vårt barn hos honom varannan helg eller varannan vecka om vi gick isär. Jag vågar inte heller polisanmäla M2B, han hade hinna ha ihjäl mig innan det hade blivit något av detta.

Ibland funderar jag på att bara ta vårt barn och gå under jorden. Jag har lite pengar undansparade och hade kunnat klara mig ett tag. Men det är ju lättare sagt än gjort. Ibland tänker jag att det är bättre att stanna i skiten...

Och som sagt. Hans släkt och min släkt är alla helt underbara, dom är så glada för våran skull. Och jag vet att dom hade fått världens chock om vi helt plötsligt ställde in bröllopet. Och dom hade aldrig trott på mig om jag hade berättat sanningen om M2B heller, för jag har spelat så lycklig i alla år och inte visat ett tecken på sanningen. Och min rädsla att misslyckas och göra alla besvikna kommer krypande igen... Vanligtvis så skriver jag en del inlägg här på BT. och antagligen låter vldigt glad och positiv, men egentligen så ljuger jag faktiskt om min fantastiska M2B,...

Gud va skönt detta var, att skriva av sig! Jag hoppas inte på några mirakel genom denna tråden.

Tack för att du tog dig tid att läsa! Och ursäkta för alla stavfel ovan!

TheD

Äldre 25 Apr 21:35

#31

Det är så lätt at säga gör si gör så..... Jag är inte kunnig inom detta område så att säga men jag kan inte direkt säga att du ska stanna kvar hos denne man.

Något måste göras och det nu! Efter bröllopet kommer det inte vara lättare.

Spark i häcken och lycka till!!!!!!!

:)

Salat

Äldre 25 Apr 21:53

#32

Snälla rara!
Ser du har fått massor av stöd så jag vill bara tillägga :gifter ni er och ni inte har skrivit ektenskapförord blir din lägenhet och möbler hans också. Gift dig inte, sök hjälp för dig och ditt barns skuld! Lycka till!!

Anonym (PK)

Äldre 25 Apr 21:57

#33

Snälla rar.....Gift dig inte med honom....som så många andra redan skrivit, det finns så många i vårt land som önskar en tjej som du, som är snäll & omtänksam mot dig !
DU & ert barn måste gå i första hand. Skit i vad alla ska tycka & tänka. Det är ju inte dom som tvingas leva under samma promisser som du ! Var egoist för en gångs skull, tänk bara på dig själv (ditt barn givetvis). Det är så mycket lättare att åla sig ur förhållandet nu än sen när ni är gifta.

Tänk på att det är inte dig det är fel på, absolut inte !!! Och i slutänden kommar alla förstå dig ! Det kommer vara många hård ord på vägen. Men du kommer tacka dig själv....jag lovar...
Prata med någon. Tex psykolog, kurator eller familjerådgivningen. Det är underbart att prata av sig. Och dom är så bra på att hjälpa till & komma med förslag på vad dom tycker du ska göra. Tveka inte på att ta hjälp.

Var stark, tro på dig själv. Håll ryggen rak !! Och om "han" gapar, skäller, skriker, säger fula saker : STÄNG AV ÖRONEN !! Låtsas att du inte hör. Skrik av dig när han inte hör. Det är en seger i sig, att bara låtsas att du inte bryr dig. Det är så svårt många gånger, men ack så skönt när man klarat av att ta emot all skit !!!

Ta hand om dig !! DU är den starka, glöm inte det !!!! KRAM

Anonym

Äldre 25 Apr 22:01

#34

Salat skrev 2011-04-25 21:53:37 följande:

Snälla rara!
Ser du har fått massor av stöd så jag vill bara tillägga :gifter ni er och ni inte har skrivit ektenskapförord blir din lägenhet och möbler hans också. Gift dig inte, sök hjälp för dig och ditt barns skuld! Lycka till!!

Äktenskapsförord har vi skrivit på. Det gäller för ALLT, både det vi ägde innan plus det vi kommer att äga under ett ev äktenskap. Detta var ett krav från min sida som inte alls var uppskattat från honom... Men det var jag stenhård på. Någon som vet hur det funkar, vid skilsmässa är ju alla mina saker/pengar mitt. Men om jag avlider, skyddar mitt äktenskapsförord mina pengar så dom går till vårt barn då? Eller får han mina pengar ändå? Jag har tänkt tanken ibland om han skulle ha ihjäl mig, och dessutom tjäna en del pengar på det (fattar inte ens att jag skriver det här, när jag ser mina egna ord svart på vitt så börjar varningsklockor ringa...)

Anonym

Äldre 25 Apr 22:21

#35

Han ärver dig och ditt barn får vänta tills han har dött för att få ut arvet.

Gifta sig är bara dumt, det bara korkad att göra för att hålla skenet uppe, OM du lämnar nu så har du mycket mer trovärdighet, folk kommer undra MEN om de känner dig så kommer de förstå att du har en bra anledning.

Anonym (fd misshandlad)

Äldre 25 Apr 22:22

#36

Anonym skrev 2011-04-25 14:17:24 följande:

Tack igen för att ni tar er tid att läsa och svara!

För att svara på några frågor: Nej han har ingen licens för några vapen. Det här med familj och vänner att anförtro sig åt, tyvärr så har jag ingen näramre än 5 mil bort. Och jag vill ogärna vara en börda för någon, söm jag anser att jag blir om jag tar barnet och flyttar in där, eller ringer och behöver stöd i tid och otid.

Jag har precis försökt prata med honom. Han blir sådär manipulativ och jobbig... "har du varit otrogen, skall du låta vårt barn växa upp med en annan pappa, hur kan du göra så här mot vårt barn, jag har inte kallat dig något fult på flera dagar, jag försöker verkligen, vad vill du att jag ska göra osv osv"... Han fattar inte att jag inte vill att han skall göra något längre,,., jag har gett upp om vårt förhållande...

Det jobbiga är att se hur bra pappa han är. Vårt barn lyser verkligen upp så fort han leker med h*n och h*n älskar verkligen sin pappa... Jag har så svårt att h*n ifrån sin pappa...

Jag reagerar starkt på att du säger att han är en bra pappa. En man som misshandlar sin kvinna fysiskt/psykiskt och kallar henne en massa fula ord och hotar henne är ingen bra pappa. Det finns tysentals kvinnor världen över som gör som du och försvarar honom och säger att han är en bra pappa. Men faktum är att låta ett barn växa upp och se när pappan behandlar mamman på detta sätt är inte hälsosamt, och ja barnet/barnen om man har fler ser och hör även om man tror att man skyddar dem och tror att de inte ser.
För både din skull och ditt barns skull så snälla ta dig ifrån honom. Om du inte gör det kommer han att ha ihjäl dig till slut. Du och ditt barn är värd mycket bättre än så här.

Jag känner igen mig i mycket av det du skriver om destruktiva förhållanden. Jag levde med en man som misshandlade mig både fysikt och spykiskt och sa att jag var fet och äcklig och jag var värdelös. Jag hade sån tur att jag hade han och att han ville ha en sån misslyckat tjej som mig, det fick jag höra varje dag (inte ibörjan naturligtvis). Han anklagade mig för att vara ortogen många gånger och sa att jag knullade runt, vet inte när jag skulle ha hunnit det då jag typ aldrig var själv. Hur som hellst så fick jag bara nog en dag när han höll på och härjade och anklagade mig för att vara otrogen och jag kommer inte ihåg allt vad han tjatade och tugade om men jag fick nog. Jag packade nästan alla mina kläder in massa väskor som var mina och trädde på mig väskorna som hade axelrämmar så jag såg ut som en baglady, tog min handväska och på med skorna (medans vi grälade och tjafsade under hela tiden, vilket nog var tur för om han hade fattat att jag skulle lämna honom hade han nog slagit ihjäl mig, det är jag helt övertygad om). Jag öppnade dörren och gick därifrån och gick till busshållsplatsen och tog bussen till mina föräldrar, han hoppade också på bussen och stälde till världens scen där o jag hjälpte nog till att göra det får jag nog säga. När jag hoppade av bussen och tagit mig in till mina föräldrars lägenhet (jag hade egen nyckel vilket var tur för de var inte hemma) lyckades jag dra igen yttedörren precis framför näsan på han. Han försökte tvinga sig in men det gick inte yack och lov. Jag fick naturligtvis bo där tills jag fick en egen lägenhet och jag är så glad för att jag tog steget och flyttade. Jag var dum som aldrig polisanmälde honom och hade det tufft ett tag eftråt också då han åkte förbi min lägenhet massor av gånger varjedag och ringde ca 50-100 ggr om dagen. Men det blev bättre tillslut.
Det jag tycker var jobbigt var att prata med hans mamma som undrade om varför och jag hade inte hjärta att vara ärlig och säga som det var så jag sa att men vi grälar ju hela tiden. Hans mamma var verkligen helt underbar och hon var verkligen helt ovetande till hur hennes son var men hon var nog upptagen med sig själv för hon levde också i ett destruktivt förhållande med en man somslog henne fick jag veta senare.

Jag har träffat andra killar som jag varit tillsammans med efter honom och en del har jag bara varit på några dater med men jag har alltid lyssnat på min magkänsla och det är att göra slut på ett förhållande eller sluta träffa killen om det känns fel. Ibland har jag hört varningklockorna ringa för fullt fast jag inte kunnat sätta fingret på vad det var men då har jag tackat för mig.

Nu lever jag med en man som är det bästa som har hänt mig, han är fantastisk och helt underbar. Han är snäll och omtänksam och lockar fram mina bästa sidor. Han säger varje dag att han älskar mig och att han tycker att jag är vacker. Jag är riktigt överviktig men ändå säger han att han tycker att jag är vacker och att han tycker om att se mig naken och att han älskar min kropp. Han är verkligen en riktig man som vet hur man ska behandla sin kvinna. Han hatar män som slår sina kvinnor och har tillsammans med sin tvilling och deras kompisar tagit krafttag mot en kille som slog sin tjej.

Du frågar vad det elakste han gjort mot mig och det är att han glömmer sätta igång tvättmaskin/diskmaskin eller att han glömmer att plocka och städa lika ofta som jag, men det är allt. De gånger vi är lite fräsiga mot varandra är när vi är riktigt hungriga eller trötta men vi kallar aldrig varandra för könsord eller andra elaka saker. Hans familj har vapen och har lecens för det då de har jägarexamen och jagar villt men han skulle aldrig hota mig med något vapen.

Förlåt för att det blev långt

Anonym

Äldre 26 Apr 00:11

#37

Om du inte redan sett programmet. Se Jonas Gardell (avsnitt 2) i Så mycket bättre. Lyssna på texten i slutet. Börjar 39.40 ungefär. Han riktar sig till barn som har det svårt, men jag tror nog du förstår innebörden i texten ändå. Började tänka på dig när jag hörde den texten nyss.

Anonym

Äldre 26 Apr 06:41

#38

Har ingen som helst erfarenhet av detta men jag blir alldeles ledsen och bestört när jag läser om dig och ditt liv. Det som jag kommer att tänka på är att om ni gifter er kanske det blir än värre för då har han dig "fast" och han vet att det är besvärligt att ta sig ur ett äktenskap. Vad du än gör gift dig inte med honom!

Som så många andra skrivit om du inte tänker på dig själv tänk i alla fall på barnet. Du låter så klok och insiktsfull så ta hjälp, ta kontakt med kvinnojouren som kan stötta och hjälpa dig.

Var stark!!!!!

Anonym

Äldre 26 Apr 07:13

#39

Instämmer med föregående,,, kontakta kvinnojouren!!
Och gift dig INTE!!!

birgittah

Äldre 26 Apr 13:44

#40

Hej!
Jag tycker Du är jättemodig som skriver och berättar allt det här. Ja alla Ni övriga också såklart!
Jag har ingen större erfarenhet av detta, men det låter som om Du inte bör gifta Dig med honom. Misshandel, fysisk som psykisk, ska ingen behöva ta.
Hoppas Du söker hjälp och att Du kommer ur situationen på ett bra sätt.
Önskar Dig all lycka för framtiden!

Jag måste lätta på hjärtat! Vad ska jag göra?!

INNEHÅLL