I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Hoppas ni får skön vila idag, Leksi och Lanivia.

Fru Bygg, hur är det med dig?

Jag lade ner Mini i korgen för en stund sedan (klarvaken men trött) och tänkte se om han kunde somna på egen hand. Jag stålsatte mig och har hört honom gurgla, "prata" och vara på gränsen till att börja gråta en bra stund nu, men nyss blev det tyst. Jag gick ut för att titta, och han har somnat! *high-fivear mig själv* 

Jag misstänker att det är pga att jag ofta bär Mini framåtvänd, liksom "sittande" på minn ena arm med den andra armen runt. Får försöka variera mig lite.

Vad gulligt av dig att tänka på mig! Om det blir värre kan det nog vara värt en liten tripp till Sveriges framsida  

Bra jobbat Ninnis!

Hur går mammalivet/föräldrarlivet annars nu? Känns det något lättare?  Har du det o maken bra eller mkt irritation?

Är det någon som har erfarenhet av Tummy Tub? Vi har fått låna en av min bror, men maken är skeptisk. Jag brukar numera bada tillsammans med Mini i badkaret, men Tummy Tuben kanske är bra när man är ensam vuxen och ska bada (som maken kommer att vara ikväll). Vi har en vanlig balja också, men den är nästan för liten nu.

Yey!

Var rädd om dina handleder!

Lanovia: Var rädd om dig o försök vila om du kan. Bra vänner finns alltid kvar!

Det känns bättre. Jag börjar förstå Mini mer nu, och han skriker inte lika mycket längre. Iaf inte utan att jag förstår varför (trött, hungrig etc).

Både jag och maken har ansträngt oss, och det går bättre nu. Vi har haft mysiga helger och kvällar och jag har fått lite sovmorgon när han har varit hemma vilket hjälper lite på tröttheten. Visst tjafsar vi fortfarande ibland, men de mysiga stunderna har blivit fler och tjafsen färre.

På mammasamtalet på BVC förra veckan poängterade sköterskan att det är ok att känna att det är jobbigt för stunden. Det betyder inte att jag inte är tacksam för att Mini finns hos oss och att han är frisk, eller att jag inte älskar maken. Hon rådde mig att tänka "just nu är det jobbigt för Mini skriker och jag är trött, och just nu vill jag ha en man som är hemma", men att inte lägga mer i det. För det går ju över, och en stund senare eller nästa dag känns det bättre igen.

Jag har också tänkt på det du skrev om att det är olika faser som går över. Jag och maken pratade om det för ett tag sedan, att när Mini var fem veckor gammal och hade varit grinig i en vecka så är det ju en femtedel av hans liv. Då känns det som att "det har alltid varit såhär och kommer förmodligen alltid att vara det", men så är det ju inte. Sen kommer det en bra fas och det är plötsligt det som är det "normala".

Jag ska helt enkelt leva mer i stunden och tänka "just nu är det så här". Punkt.  

Nähä, jag kanske skulle passa på att vila lite när Mini sover. Fast jag har fått så många mammatidningar av svägerskan som jag vill läsa...

Jag tror jag tar med mig vovven in i soffan och lägger mig och läser lite, och kanske somnar jag en stund. 

Låter ändå bra Ninnis. Skönt att det mysiga överväger det jobbiga. Låter som bra råd du fick på BVC.
Jag menar absolut inte att förringa era problem det är bara det att man precis som du skriver fastnar i ett evighetsperspektiv fast det i själva verket går över jättefort.

När E var liten sa svägerskan o mamma till mig att det är alltid värst de första 3 månaderna. Det tar några månader för bebisen och föräldrarna att komma in i det nya och anpassa sig. o de första månaderna är det ju verkligen ett kolli som bara sover äter och skriker.

Ha en trevlig vila Ninnis.