I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Jag borde veeeeerkligen INTE vara här.....men jag viiiiiiiiiill inte jobba..... .......har tråkprotokoll att skriva o gud som jag kan dra på det.... Bara att ta tag´it!

Nu har jag släppt bomben med långfärd till Blommis för maken......han blev allt annat än glad....riktigt förbannad faktiskt.....pucko! Han fattar inte hur viktigt detta är för mig. Plus att jag faktiskt vill kunna vara liiiiite mobil fastän vi har barn. *surar lite* Men jag SKA iväg! Så är det med det!
Brukar ta en tur till Norrköping/Linköping varje sommar o hälsa på mina gamla universitetskompisar, brukar bli härlig semester, flyttar runt bland kompisarna o blir duktigt ompyssslad!
O den resan blev ju inte av i somras pga bilen o turbon, så jag anser att jag har en resa innest´ående eller hur?!

Här är det status quo vad gäller febern. Känner mig ganska risig, men muntrar upp mig så gott det går med kaffe och kanelbulle från bageriet runt hörnet. Det fungerar riktigt bra, åtminstone så länge kanelbullen fanns kvar...

Det gick så bra igår hos veterinären! Hon tyckte att vi inte behövde ta röntgenbilder denna vecka (vilket lillmisen hade varit väldigt glad över om hon vetat att det ingick i planerna från början), eftersom det både lät och kändes bra med lungor och lymfkörtlar och allt. Så nu är det nedtrappning av kortisonet ytterligare en vecka, och sedan provar vi utan medicin och hoppas att astman håller sig borta nu när hon inte utsätts för röklukten. Vi hade ju en inneboende (parasit!) i en vecka, som rökte som en skorsten - utomhus förstås, men röklukten sitter ju kvar i andedräkt, kläder och hår. Han åt massor av vår mat och drack upp nästan en hel box vin själv (alltså, vår vinbox!) under denna veckan, och krävde att få stanna kvar extra länge för att tvätta i vår tvättstuga. Men då passade inte morgontiden 8-12, eftersom det var aaaaalldeles för tidigt, så fästmannen fick väcka honom kvart i tolv eftersom han fortfarande inte var uppe och den tvättid han tiggt sig till skulle börja kl 12 - plus att fästmannen fick gå och handla tvättmedel! Inte ens en liten blomma eller en flaska vin som tack för att han fått bo hos, totalinvadera halva lägenheten, sova till ett varje dag, äta vår mat och dricka upp vårt vin och vår öl, utan bara ett "tack för gästfriheten"!  Dessutom så snål att han tyckte att 1 kr för ett sms var för dyrt, så JAG behövde svara  en gemensam vän som smsade HONOM! Åh jag blir fortfarande så arg när jag tänker på det!!! Det var ett par dagar efter att han flyttat in som katten började hosta. Egentligen skulle jag skicka räkningarna från djursjukhuset till honom! 

Oj, förlåt för den långa svadan. Det är ju egentligen inget allvarligt alls, men jag blir fortfarande så arg när jag tänker på det. 

Visst borde jag kanske lyfta mindre, försöker sätta mig en del på golvet när hon vill ha närhet. Men samtidigt vill jag att hon skall få fortsätta vara den lilla tjej som hon är även om jag är gravid. Behöver hon lyftas och kramas vill jag kunna göra det. Så långt det är möjligt... Sedan straffar väl kroppen mig i gengäld.

Det märks att det är några månaders skillnad mellan E o E. Min pratar inte så mycket än o jag är inte säker på att hon skulle förstå det där med småsyskon ännu.

Nähä....nu får jag väl ta o jobba lite.....phust!