I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

En liten fråga som kanske mest riktar sig till Hvidis, men vem som är fri att svara. Har legat o funderat på detta de sista nätterna. E har ju som sagt tänder på gång vilket stör sömnen och hon hamnar i våran säng pä nätterna när hon vaknar o skriker. Men som läget är nu är det enbart nära nära nära mig som duger, kunde hon skulle hon krypa in i mig. Inatt när hon kom in låg hon jättefint hos maken enda tills jag kom tillbaka från toabesöket då blev det skrik o gnäll tills hon låg hos mig. Hur tusan gör man om hon är sådan om några månader samtidigt som jag skall amma den lille??
Har du haft det problemet Hvidis?

Eller Villemoa? Eller någon annan?
Vet inte varför jag tänkte mest på Hvidis här...

Leksi vad skönt att du känner att det gjorde nytta med en dags vila. Tycker inte du skall ha dåligt samvete.

dfk, det är bara bra både med mig och flickorna! Moa blev 3,5 i söndags och idag blir Ellie 10 månader, kan för mitt liv inte förstå vart tiden tar vägen! Ellie håller på att lära sig krypa, hon ställer sig på alla fyra och tar två kryptag i taget innan hon hamnar på magen igen Men hon är snabb som en vessla när det gäller att hasa sig framåt Moa är en sprudlande glad unge som utvecklats jättemycket under sommaren, hon har vågat gå till grannarna utan oss och det är helt fantastiskt med tanke på att hon förut varit som ett plåster på oss!

lanovia, jag tror att din lilla E märker av att det är något stort på gång i form av ett syskon. Hon kanske inte riktigt förstår att det ligger en bebis i din mage. Så var det för Moa. Hon har alltid varit "pappig" mer än "mammig" men under graviditeten med Ellie så märkte hon att något var annorlunda och ville vara nära mig hela tiden! Jag funderade också mycket på hur det skulle bli sen när Ellie föddes och man inte kunde hjälpa Moa direkt alla gånger. Till en början var hon främst arg på oss och mest på mig för att jag hade fått en bebis och hon tyckte att jag bara ammade hela tiden. Jag försökte då se till att Moa satt nära mig i soffan, vi kanske såg en film eller läste en bok. Hon var arg ett bra tag men sen släppte det undan för undan.

Heloise, tycker också att det var ett härligt egoinlägg! Krya på dig!

Jag kommer hädanefter att kalla flickorna för M & E i tråden. Tänkte att det kanske minimerar risken för att nån skulle känna igen mig om det inte är någon av alla smygläsare som redan gör det förstås...

Villemoa tror nog också det är som du säger. Hon märker ju att något händer. Maken säger ofta att det inte är så konstigt att hon reagerar hon märker ju att jagi nte kan ta henne som vanligt. Jag tycker jag lyfter och bär på henne massor men har ju varit tvungen att minska lite på det för att hålla. Och inte kommer hon lika nära mig längre för det är en stor mage emellan. Den märker jag att hon stör sig på.
Skall absolut göra allt för att ha henne nära och med mig sedan när det amning stor del av dagen.

Herregud sitter här och sorterar bilder av E, vi tänkte att vi kanske någon gång skulle få tummen ur o beställa fotobok/böcker. Ialla fall mitt i detta hittar jag bilder på mig och magen när Spillevinken låg där i. Förstår nu varför jag aldrig tyckte jag kände mig riktigt riktigt höggravid. Magen var ju nästan plattare när hon föddes än vad magen är nu v.29.

Jag fortsätter spama. Kan ju inte bara sitta o stirra på alla otroligt söta bilder på våran bustjej. Hon är tokig!
Men jag måste säga att jag undrar hur 17 jag skall klara av den kära treårstrotsen. Hon är ju trotsig så det räcker redan nu. Och bara det där att det skall vara en jakt att klä på henne varje dag. HOn älskar att gå ut, men att komma till mig o sätta på sig ytterkläderna det går itne för sig, man skall åla sig o smita o se till att mamma får jobba.  Eller krypa upp på köksbordet när jag tittar bort  eller eller.... Jag älskar verkligen henne, men hur skall man ta sig igenom 3-års åldern jag blir ju nipprig värre emllan varven redan nu.

Nu skall jag gå o äta snart. Är vrålhungrig o måste ha energi när maken kommer hem vid lunch. Lurade hem honom på lunchdate...

Lanovis: jag håller helt med Villemoa. Det är bara att ladda nerverna för en arg avundsjuk storasyster som hatar mamma ett litet tag... Men det går över. Tror att e kan märka att du börjat vända lite mer inåt mot babyn och hon vill "ha tillbaks" dig. Mins hur e in i det sista ville bli buren och SITTA på min mage när vi skulle läsa. Jag "sköt henne från mig" och hon klängde sig närmre. Prata och förklara, försäkra henne om din kärlek. Annat kan man ju inte riktigt göra. Kramar om, för fy vad jobbigt det är! (men snart kommer det en liten buse ut som hon kan lära känna och snart är den en del av familjen och lika naturlig del av vardagen som att solen står upp på morgonen!)

Heloise: UUUUUUnderbart att få läsa ditt egoinlägg! Vilken lycka! Blir så glad!

Lanovia: Tänder gör skitont....stackars liten!

Villemoa: Grattis till en 3,5 åring o en 10 månaders! Så stora de har blivit! Duktiga M som vågar själv!

Leksi: så skönt att förkylningen börjar ge med sig!

*tar dfk i handen o knökar ner oss i resväskorna....yes långresa*

Tack för alla grattningar! Ni är gulliga!

Här är det fullt ös......som vanligt!

Hur är det med fru Bygg?