Daa skrev 2011-08-14 09:26:57 följande:
Inatt, eller kanske ska jag säga i morse, somnade jag halv fem. Natten innan det somnade jag "redan" vid två-halv tre.
Tanken är att jag ska ta sömntabletter 3-4 nätter i rad och sedan vara utan lika länge. Det här var två av nätterna utan. Jag trodde i min enfald att det skulle gå bra, i alla fall ganska bra, men i själva verket är det värre än någonsin.
Muggles: om du vill får du gärna berätta mer om hur det var för dig.
Jag förstår att det tar lång tid att få ordning på allt, men jag är så himla förtvivlad just nu. Istället för att vända blir det hela tiden bara värre och värre. Min besvikelse är enorm, natt efter natt, och jag känner inte att det någonsin kommer att lösa sig.
Vi tror att det är utvecklingsfas på gång här. Dubbelt upp. Vid ett tillfälle igår var jag så trött att jag med nöd och näppe orkade sitta, men båda parvlarna var otröstliga och både maken och jag behövdes.
Om jag vore en duktigare och bättre människa och mor skulle jag ha hittat ett sätt att få parvlarna att sova samtidigt och längre tid under dagen istället för de halvtimmar här och där (och aldrig samtidigt) som det är nu. Då skulle jag hinna vila och städa och laga mat, istället för att lämna allt sådant åt maken.
Jag tål inte den jag har blivit den senaste månaden. Underbaraste parvlarna förtjänar en bättre mamma och bästa maken förtjänar en bättre hustru.
Jag tycks inte kunna göra annat än att gnälla och gorma (vilket skulle visas...
)
Åh Daa, jag tror itne jag har förstått hur illa det är för dig

För mig var det aldrig så illa att jag behövde ta tabletter. Så jag har tyvärr inga bra råd att ge

Du ska banne mig inte ha dåligt samvete för att du inte orkar ta tag i parvlarnas sömn etc! De mår säkert bra som de gör. Vet du, jag har funderat på det där med att våra tvillingar inte sover samtidigt. Jag har börjar omvärdera det. Det kanske är bra att de sover omlott så att man hinner ägna sig åt dem en i taget?
Jag sover iaf rätt hyfsat och jag har inte heller orkat ta tag i det där än... Är det en liiiten tröst?
Men jag tror verkligen att det kommer att lösa sig men det kommer nog att ta tid tyvärr. Jag har flera kompisar som tagit sömntabletter (insomnings) pga sömnlöshet som hade att göra med utbrändhet. En av dem har kunnat sluta med tabletterna (tror hon fick ha det i några månader). Jag tror att hennes upplevelse var lite som din; att när hon skulle sluta med dem i några dagar så kunde hon inte sova. Men som sagt, efter några månader (usch vad länge detta säkert låter i dina öron!) så kunde hon sluta med dem. Den andra vännen har fortfarande sina tabletter men hon har varit deprimerad i omgångarn i flera år, så hon var mer illa däran.