I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Det är klart vi förstår det kära vän och klart vi förstår att du blir ledsen och att Elise också blir ledsen. Jag blir också ledsen för er skull.

Ibland har jag svårt att veta vad jag ska säga bara eftersom det är så många som har och har haft det så mycket kämpigare än mig så jag säger oftast ingenting istället för det sista jag vill är att trampa någon på tårna. Jag skickar kramar och  istället.

Heloise, jag kommer inte heller in på ditt konto för att se bilderna. Men jag har ju sett dem på Fejjan och de är ju fantastiska
Skickar också stora kramen till DIG. Förstår hur du menar när du beskriver dina känslor, och alla här fattar att du inte är missunsam, gumman. Det är tvärtom befriande att du kan skriva dina tankar o känslor exakt som du känner!! Man FÅR vara avundsjuk på andra barn som inte behöver kämpa på samma vis som lilla Elise. Det ÄR okej och helt förståeligt ♥

Jag skulle kommentera alla bebisar som växer och alla duktiga dagisbarn. Men ögonen håller på att ramla ihop. Nu ska jag verkligen passa på att gå och sova!!

Jag har lite smått gett mig ut i nätdejtingens värld... Inget att vänta på. Here I come Men jädrar i min lilla låda vilka muppar det finns på en del sajter   Men jag har hittat en sajt som passar mig bättre. Jag kollar bara hunkar från Norraste Norrland än så länge. Det FINNS faktiskt några... tro't eller ej. Jag trodde inte att det fanns några alls, ska jag vara ärlig.
Just nu är det en brandman som är mest intressant. kan ju vara bra att ha nån som släcker eventuella bränder som kan uppstå här och där...  som kommer och sprutar med slangen ... tänkte jag...

God natt!

Fast alltså Villemoa, bara för att Elise fått en taskig hand i första given betyder det ju inte att du inte kan ha det jobbigt. Du är inte jag, jag är inte du( fast jag skulle gärna ha din fina trädgård och fina kropp) . Alla har vi problem, små som stora. Ibland är de "små" nästan större än de" stora". Vi har det ju så bra på så många sätt. Jag försöker verkligen ta mig an pws som om det vore en utmaning inte något utmattande svårt. Ungefär som att lära sig prata Mandarin elelr träna inför New York maran. Något jag gör som berikar mitt liv men idag har det varit gnälligt här hemma vilket jag iofs älskar, för då betyder det att hon orkar kämpa och visa humör. Däremot är det jobbigt att veta att hon är så missnöjd för att hon är otillfredställd, hon vill ju sitta och leka med sina leksaker, inte ligga på rygg som en liten bebis.

Fast utvecklingen är helt sanslös på henne, nu sitter hon med stöd, för 1 månad sen kunde hon knappt göra det om man höll i huvud och rygg, nu räcker det att man håller henne runt midjan. Hon sitter själv innan jul och går innan oktober 2012 Det är mitt mål!

Flamman: brandmän, alltså jag har alltid haft en svaghet för brandmän med fina slangar

Det vet jag väl, men ibland vet jag inte vad jag ska säga ändå för när jag säger något vill jag att det ska vara meningsfullt och inte säga nåt för att ha nåt sagt, om du förstår vad jag menar. Känner mig heller inte så intressant i livet just nu, på olika plan men svackor är till för att ta sig ur!
Fin trädgård kan jag hålla med om  men inte att jag har fin kropp! Har gått upp i vikt igen efter att jag slutade amma så det där med amma=kiloras stämmer inte alls på mig! Så därför har jag bestämt mig för att börja träna och göra Friskis osäkert! Ett sätt att ta sig ur svackan. Trivs inte alls i min kropp just nu så det måste jag göra något åt.

Härligt att Elise utvecklas så så snabbt, lilla härliga Skvätten!

Men hallå?!?! Var ÄR alla???

God morgon!
Hoppas ni fått sova hyfsat allihop.
Jag somnade kl 24 ungefär, två timmar tidigare än annars...
Men jag är helt död när väckaren ringer... Inte alls utsövd. Vad fasiken beror det på? Tror att hjärnan går på högvarv när jag sover, jag drömmer en massa.

Maken har inte ringt till barnen ännu, igår kväll ville T själv ringa honom, hon var väl less att vänta. Jag ser att han går in på Skype, och han ser ju förmodligen att jag är on line också, men han kontaktar oss inte. Antagligen för att HON är med hela tiden.
Tillslut ringde T honom. Flickorna pratade med honom  och så hör jag när lilla K frågar om han vill prata med mamma... " Nähä... Okej... Hej då pappa"  Och så säger hon, "Mamma! Pappa vill inte prata med dig" Kändes konstigt. Sen ringde jag upp själv för jag behövde prata om en grej. Han var kort, kall och sen började han vara snäsig, ge order osv. Framför allt var han väldigt avståndstagande. Jag förstod att HON var med honom och att han inför henne ville visa att vi typ brutit all kontakt, eller har ett dåligt förhållande eller liknande. Tex behövde han få scannat och skickat till sin mejl viktiga dokument. Han började säga att han kan skicka en kompis som kommer och hämtar dokumenten och skannar dem till honom. Men hallå, sa jag, varför det? Jag tar dom till jobbet och skannar och skickar dig som jag brukar göra. Vad är problemet???
Fan, sjuk i huvet är han!!! Vi har barn ihop för helvete  
Nä, nu får han va. Jag tänker inte fälla en enda jävla tår till för hans skull (lättare sagt än gjort...) för jag behöver verkligen inte en sån man i mitt liv. Och frågan är om flickorna behöver en pappa som aldrig hör av sig, som prioriterar att vara med sin nya kvinna och inte ens kan ringa upp o fråga hur de har det.
För jag tror detta är bara en försmak av hur det kommer bli.... Tyvärr

Nog med ego!!!
Nu villjag veta hur ni har det allihop, hur hundar o ungar och bebisar på tillväxt och byggprojekt och trägårdsprojekt fortskrider????

Flamman: fy fan vad ARG jag blir!!  Och så ledsen för din och flickornas skull! Svårigheter eller inte, han har ju för fanken barn som längtar efter sin pappa och så bemödar han sig inte ens att höra av sig för att nån jäkla slamkrypare sitter bredvid! Det gör ont ända in i hjärteroten över hur han behandlar dem!

Moa började dagis igen den här veckan och lämningarna har gått över förväntan! Hon är så glad för att hon är tillbaka till sitt älskade dagis
Ellie har fått två tänder till och har numer sex stycken vassa små gaddar En bestämd liten dam är hon också, fast det visste jag ju redan att hon skulle bli

Vet du, jag misstänkte det jag också ♥

Så skönt att Moa trivs på dagis. Hur går det att hämta? DET var nämligen det stora problemet för oss när T var på dagis 15 tim/v och vi var hemma med K. T ville aldrig hem!! Hon började storgrina och vrålade "Nääääää-ääääää, jag vill inte heeeeeeeeeeeem!!!!!!!!!!" när vi kom för att hämta henne
Sen var det värsta scenen...

Det går jättebra att hämta! I början förstod hon inte varför hon inte fick vara kvar och äta mellis (de äter 14.00 och vi 15-timmarsmammor hämtade 13.45) för hon ville ju äta med sina kompisar. From den 22/8 har föräldralediga och arbetslösa rätt att ha sina barn 35h/veckan, de har äntligen ändrat det i vår kommun! Moa har gått tis-tors, och gör det nästa vecka också, men nu ska hon gå må, ons, fre 9-15 och tis, tors 7.30-15 (för att pappa också ska kunna lämna). Till att börja med gör vi så här och ser hur det funkar. Sen, när mörka november börjar och några månader framåt, funderar vi på att låta henne vara ledig på fredagar. Det bästa är att vi kan ändra hur vi vill och i princip när vi vill!

Moa är också bestämd fast de är det på helt olika sätt. Moa har inget tålamod så hon blir arg direkt! Ellie har tålamod men sen när det tryter så blir hon jättearg!