I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Här kommer en liten krok jag lägger ut för att hjärtat bara måste:

Om någon vet om eller hör något om, en bostad att hyra-omöblerat, i Stockholm så var snäll och tänk på  och kontakta mig!

Det är inte jag som ska flytta ( ) utan det är min systerdottersom redan har flyttat. Till Stockholm. Och ska plugga till logoped de närmsta fyra åren. Nitton år, ny i stan från liten liten stad och alldeles ensam. Särskilt nu, eftersom hon skulle bo med sin väninna, som har en lägenhet redan. De skull e dela på den och ha så kul. Min systerdotter åkte ner en månad innan skolstart för allt roligt de skulle göra ihop. Hon har jobbat och sparat som en dåre för detta.
Nu har "vännen" dumpat henne. För hon har träffat en kille. Som har flyttat in. Sedan Lisa, som vi kan kalla min systerdotter, kom ner till stan har kompisen inte ägnat henne en halvtimma ens. Däremot har hon både uttalat och på alla andra sätt sagt, att hon vill att Lisa ska flytta.
Med sådana kompisar anser jag inte att man behöver några fiender om jag säger så.

Nåväl, nu kommer hon att hänga med oss ner när vi hämtar hem vår son, sedan en sväng till Göteborg och min syster och när skolan börjar får hon bättre chans att få igång sitt eget liv och börja bygga det nätverk hon behöver för att trivas. så det ordnar sig ju. Men vart ska hon bo?

Det här är världens mest skötsamma tjej. Hon har redan bott själv i flera år och skött varenda räkning, sitt hem, sin matlagning, sina olika jobb och allt annat så exemplariskt att jag egentligen tycker det vore nyttigt för henne att kanske inte vara så galet duktig hela tiden. men det jag vill ha fram är, att hon är den där tjejen man önskar ska finnas när man behöver barnvakt, eller som man definitivt kan lita på om man ska hyra ut en lägenhet, en källarvåning eller ett rum. Hon är ingen partypingla och det hon har åkt ifrån sin hemort för, är att skaffa sig sin utbildning. (jag hoppas hon får uppleva så mycket mer, och ha roligare än så, utöver det målet)

Så, nu har jag lagt min krok. Man vet aldrig vem som känner vem, eller vet vad i våra trådar. Det vore korkat att inte fråga. Så, om ni har en kontakt att förmedla, så hojta till!

Mäh!!! Vilken kompis !!
I Stockholm har jag inte några kontakter, tyvärr. Ja herregud, var ska stackarn bo??? Hoppas, hoppas Blomman ni hittar något åt henne snarast!

Ramlar in och sållar mig till alla trötta.

Men Daa så kan du ju inte ha det! Ja finns det något starkare du kan få eller kan du ta två tabletter istället? Sova måste du ju få göra!

Oj! Det där har jag passerat redan... Sist jag vägde mig hade jag gått upp 8 kg och mer lär det ju bli. Hur gör man för att inte gå upp? Och inte har jag någon amning att hoppas på, gick knappt ner alls av att amma E, det var först när jag slutat med det som kilona rasade.

Vad mysigt!! Ni tänker väl på att Mini måste ut ur bilen och sträcka på sig mellan varven. Jag vet vissa ställen som är välidgt bra att stanna på.

Den här veckan börjar våran spillevink på dagis. Onsdag skall vi på information och torsdag börjar inskolning. För det mesta känns det ok även om jag kan känna att det känns konstigt att hon inte skall vara med oss hela tiden. I förgår började jag storgråta. Kollade menyn för vad de serverar för mat de dagarna vi skall vara med och även vad som kommer övriga dagar. Och insåg att hon skall ju sitta där och äta lunch UTAN oss. Jag vill ju vara med min älskling!

Blommis jag har tyvärr inga lägenhetskontakter i Sthl. Men vilken "kompis"!

Det gör ont i hela mig!!!

Fruktansvärt att inte straffet är högre.
Men fy vad hemskt att vara föräldrarna och bli av med sitt barn så där. Läste en dödsannons häromdagen, var för en 3årig tjej. Jag satt och grät medans jag hulkande försökte förklara för maken vad det var för fel.

Jag klarar helt enkelt inte av tanken på att något skulle hända mina barn. (ok bara ett som är fött än, men inget får hända det i magen heller)

Flamman *kramar om*. Det du går igenom är hemskt och tungt! Önskar det fanns något jag kunde göra för att lyfta bördan för dig och dina barn.
Men det glädjer mig att du ändå ser ljuspunkter i det hela.

Lider med dig och ja, det är ett jättebra sätt att bli sjuk att inte sova

Har du provat akupunktur? Det kanske låter långsökt men faktum är att akupunktur upplevs ge bättre sömn av de flesta patienter enligt min nål-stickare.
Själv fick jag ju smärtlindring vilket naturligtvis gynnade sömnen men som bonus upplevde jag att de timmar jag sov blev mer "effektiva". Jag vaknade så att säga pigg och utsövd.

Det är säkert individuellt hur man reagerar men har du möjlighet att prova så kan det ju vara värt ett försök.

Jag tillhör sorten som blir otroligt trött direkt efter behandling (både akupunktur och hos naprapaten) så jag kör aldrig bil efteråt.
Med lite tur så reagerar kanske du likadant och med lite (barnpassnings)support från nära och kära kanske det kan gå att ordna så att du kan bli hemkörd och få gå direkt i säng och vila en stund?

Jag skriver vila med en avsikt - stressen över att "jag måste sova" är oerhört tung. För min del hjälpte det lite att fokusera på att vila.
Dessutom hjälper det inte upp att man känner att man måste "prestera" när nu andra är så snälla och avlastar om du förstår hur jag menar?
Nu var jag rejält dålig i utmattningsdepression när mitt icke-sovande var som värst så det var för mig inte aktuellt att läsa (jag fick lära om allt sånt) eller lyssna på musik och jag minns inte så mycket från den perioden men jag minns att jag låg på rygg i sängen och sa "jag vilar" som ett mantra.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att du ska hitta en lösning och det snart ♥