Blomman hjärtat! Kräftskiva låter underbart! Då är jag säker på att skitungen har skärp till sig med ätandet 
Hon har faktiskt varit jätteduktig de senaste dagarna, peppar peppar. Fast vet du vad jag tänker då, jaha ska det börja nu? Fick vi inte ens ett år av vardags-lull? Är det inte konstigt hur vi är funtade, vi människor? Här har jag klagat och klagat och önskat och önskat att Elise ska äta som normala ungar, in med nappflarran, snutti-snutti-slurp-slut-rap-fisa och sen sova. Nu när hon faktiskt har ätit både på café och badplats, utan problem slurpar i sig 240ml 2-3ggr omdagen och äter en halv puréburk och lite gröt. Då, då ska jag börja oroa mig för att det där jävla skit pwsen ska bryta ut. Jag blir så trött på mig själv 
Idag hade jag ett sånt där magiskt ögonblick, ni vet ett sånt där som man bara vet kommer att åka in i minnesbankens album. Ett sånt där minne man kommer att plocka fram och damma av 100 tals gånger under återstoden av livet. Är det inte lustigt hur man kan KÄNNA när det är ett sånt ögonblick?
Panzer och jag låg på sängen med Elise mellan oss och hon var i extas, sparkade med sina små ben och viftade med armarna, jollrade och skrattade så hon kiknade, att jag och den man jag älskar mest av alla har lyckats skapa nått så underbart, att hon klarade sig, att hon KAN sparka, skratta, vifta och skrika i högan sky. Vilket , ursäkta språket, jävla mirakel!
Kanske är jag extra känslig i dag, jag träffade en nära släkting till mig på köpcentrat idag. Jag har inte träffat henne på säkert 6 år, vi är lika gamla hon och jag. För ja det måste nog vara 6 år sen så fick hon tvillingar, flickor i v 24+2, de överlevde mot alla odds. någon vecka innan sin ett årsdag så dog den ena tvillingen i lunginfammation. 2 månader efter sin ett årsdag dog den andra tvillingen under en rutin hjärtoperation. Hon har två barn efter tvillingarna. Men det slog mig idag, hur orkade hon? Om hon orkar så måste ju jag som har mitt barn kvar i livet kunna orka allt och lite till.
Jaha nu har jag varit inne i vanlig ordning och spridigt lite solsken på er alla: not!
Engentligen är jag en rätt glad människa, jag är tex jätteglad över att jag har hittat en bra upptutts-bh. Det inte moder natur klarar, klarar en stadig balconett och jag svassar glad i hågen runt här i huset och njuter av att tjejerna studsar runt som små glada badbollar innanför linnet, överväger starkt om jag ska studsa ut med sopporna och se om det är någon annan som vill beundra mina upptuttade tjejer? Jag menar en lite blick förtjänar de, som varit i fulbhns land i exil i typ 9 månader.
Fast det är liksom inte så att jag bor på kungsgatan eller så haha. Snarare så att alkisen mittemot kommer att skälla över att jag är ute på kvällarna. Panzer kanske vill beundra dem? Han sa nått som "same old cracker" och det är de kanske men det är old crackers i ny förpackning.
Jag har köpt nya hårspännen till Elise och hysteriskt mt kläder till mig själv. Så jag är en ny upphottade tuttstudsig mamma med cerisa ralph lauren sneakers 
aaajjé!
