I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Fru E vad mysigt med en liten valp. Smart att ha honom i sin bur, skall tydligen göra att det inte kissar i första taget (funkade aldrig på våran). Det där kisseriet 15 min efter man precis varit ute med dem är förrädiskt.
Vi bodde 3 trappor upp utan hiss när våran var valp (gick ner många kilon de första veckorna), det var många gånger man bara vägrade tro på ev tecken när man precis kommit upp från en kisserunda.
Går det bra annars?

Nu är jag helt slut, vi har städat och packat hela dagen. Imorgon bär det av till den kungliga huvudstaden. Minus på listan är att vi måste gå härifrån strax efter 05.30, men igengäld kommer vi vara framme redan kl 10 och får en hel dag där.

Någon som har tips på bra aktiviteter i Stockholm? Är vädret ok funderar vi på Skansen, men vad gör man annars med en liten? Lekplats, springa runt och titta på folk räcker väldigt långt men kan vara kul att göra något barnvänligt.

Jaha. Barnen sover gott och jag är jättetrött. Inget som stör utom mina allt oftare återkommande sömnbesvär. Jag inser att jag skulle kunna gnälla hur mycket som helst över det, så jag ska försöka låta bli. Men nog är det sjukt irriterande att det inte är för att jag tröstar och matar barn nattetid som jag får sömnbrist (okej, klockan är inte så mycket nu egentligen, men det är ganska länge sedan vi gick och lade oss för att sova, hela familjen).
Förra natten var Fälga väldigt orolig och vaknade ofta under några timmar och när hon till slut blev lugn var det kört för min del att sova. Och nu är jag igen inne i den onda spiralen, då jag börjar bli nervös inför natten, vilket i sig inte har någon positiv inverkan på nattsömnen.

Se där, jag fortsatte att gnälla i alla fall. Jag skyller på att jag är trött. Eller så är jag bara en gnällig person.

... borde alltså använda tiden lite bättre.

Fru E: grattis till hunden! Så mysigt med en valp. Hoppas att det går bra med potträningen och all annan träning.

Nu när jag ändå är online och inte har något som distraherar tänkte jag att jag kunde försöka formulera ett svar på din fråga om hur jag tycker att det känns att ha tvillingar. Jag började fundera och kom fram till att jag inte har något enkelt svar. 
För det första, vi vet inget annat. Jag har svårt att föreställa mig hur det känns att ha ett barn. Det jag vet är att jag inte kan tänka mig tillvaron utan Fälga eller Axel. De är mina och jag älskar dem högt. Jag skulle inte vilja byta bort hur livet ser ut nu, inte för något. ♥
Ibland tycker jag att det känns jobbigt att de inte får sitta i min famn lika mycket som de kanske skulle vilja och som jag skulle vilja, att det blir väl mycket liggande och sittande i babysitter. Var det bara en av dem (igen: i princip otänkbart) skulle de få mer tid med sina föräldrar och mer stimulans än vad de får nu. Ibland undrar jag om de saknar närheten och om det hämmar deras utveckling och så får jag dåligt samvete.
Men då tänker jag på alla de vuxna tvillingar som jag träffat, de som lyser upp när de berättar om hur fantastiskt det har varit att få växa upp med en tvilling, och då känns det genast bättre. Det har sitt pris att vara tvilling, men det är nog värt det.
Ibland blir jag kluven: när jag ammar Fälga kan jag sakna att vara med Axel, särskilt om matningen drar ut på tiden. När båda är upprörda och jag är uppbunden med att trösta den ena och inte kan vara där för den andra blir jag väldigt stressad, även om den andra blir tröstad av någon annan. Lite knäppt kanske. Skulle vilja ha två famnar ibland.
Det kan vara logistiskt ganska krångligt, men där har vi lyckats hamna i inställningen att problemen kan lösas om vi känner att det är värt det. Lite jobbigt i helgen, när vi fick punktering på ett barnvagnsdäck och upptäckte att det inte finns att köpa nya till vår begagnade emmaljunga. Då insåg vi hur beroende vi är av barnvagnen. Det löste sig också, genom en slump hittade vi ett gäng provisoriska från en ännu äldre barnvagn och när vi såg bortom barnvagnsföretagen hittade vi det vi behövde. Men det är en annan historia.

Jag läste någonstans att tvillingar är dubbelt så gulliga och det tror jag på. En bebis som ligger och sparkar, viftar och jollrar är hur söt som helst, men när det är två som ligger bredvid varandra och gör det är det alldeles extra sött. Det ser kul ut är de tar varandras leksaker eller samsas i babygymmet eller äter på varandras händer.
När Axel och Fälga får syn på varandra och spricker upp i strålande leenden värmer det djupt in i hjärteroten. Det känns fantastiskt att veta att de kommer att ha varandra.

När de börjar gå och springa kommer maken och jag att bli vältränade och möjligen gråhåriga.

Nu har jag gett ett långt svar på en kort fråga och jag vet inte om det var det du undrade eller om du bara ville veta hur vi har det.
När jag läser det här inlägget i morgon kommer jag sannolikt att skämmas en aning över konstiga funderingar och ännu konstigare formuleringar. Skyller igen på att jag är trött.
I vilket fall som helst har ytterligare lite tid av den här natten gått och jag fryser om fötterna.

Åh, Daa, det där med att vilja ha två famnar känner jag så väl igen. När j gråter och e klänger sig om min hals och säger: du är min mamma! Då gör det ont i hjärtat!

En fördel för parvlarna och lille j är ju att de nte har upplevt något annat... Ty Jersey det låter som om du gör ett bra jobb Daa med dina två!

Ty Jersey???! Autocorrection är inte så klok alltid... (kolla in damnyouaoutocorrect.com eller nått sånt) men Daa skulle det stå ju!

Ska börja med att skriva GRATTIS till Ninnis, jag har ju grattat er på fb men inte hunnit in här sedan ni fick!

Fru E: Massa grattis till vovven, vilken härlig sommar ni kommer få med en liten busvalp att leka och mysa med.

Det är jobbigt att mannen har semester, då skall man hinna göra så mycket Det känns som vi knappt varit hemma de här 2 veckorna. Så nu har vi planerat några dagar hemma för att vila upp oss. Orvar har dessutom vaccinerats idag, så vi kan skylla på att vi inte vet hur han mår efter den Annars är det underbart att vara hemma hela familjen tillsammans!!
Orvar väger nu 6,2 och han blir tre månader på söndag... efter att ha legat långt under på kurvan när han föddes ligger han nu stabilt på en över "normal" tiden går verkligen så fort.  Han är helt underbar nu, det har han iofs varit hela tiden men nu "pratar" han massor och flinar som bara den. Senaste dagarna har han fått för sig att det är bättre att bli matad i sängen, känns lite sådär att behöva gå och lägga sig när han skall äta... men han tycker väl att det är mysigare på det viset. Igår rullade han över två gånger när vi hade han liggande på magen

Jag har precis fått hem en ny "leksak", yttligare en symaskin!! Min syrra undrade om hon inte kunde få en av mina andra nu då... hon förstod inte att man kan behöva tre symaskiner, men det behöver jag 

Nu har jag en liten kille här som vill att jag pratar med honom. Massa kramar till er alla!!