I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Ni HAR väl inte missat att den här veckan har ICA kortpris på färska hallon i ask! 15 spänn, och huur goda som helst med gräddmjölk och lite lite socker på. Jag köpte nästan alla askarna på vår affär...

...och ute är det för varmt för att gå hela raska promenaden med vinterjackan, så nu ÄR det vår, för dessutom dansar fjärilarna fram i skogen, både citronfjärilar och Amiraler. Och fåglarna, de har ju bokstavligen fått spelet! De SKRIKER rakt ut-partyt är i full gång därute!

Igår sprang jag första riktiga rundan för året. Jag kunde! Jag sprang 30 minuter (hade bestämt attt klara 20) och egentlgien hade jag kunnat fortsätta en bit till, men då var jag framme i byn, och jag känner mig inte så bekväm med det där "alla ser mig" kände jag. Fånigt, jag vet, men jag kanske släpper den spärren snart...

I fredags grät jag mig nästan sönder och samman efter att ha öppnat brevet från F-kassan där de sa att de måste ha nya utlåtanden från min läkare och jadda jadda jadda. Jag fick nog och orkade inte vara postitiv och stark mer utan var så arg och besviken och genomledsen över att systemet är så här, så att man måste orka som mest när man är som minst och att hela grejen är så orättfärdig och att jag inte kan göra något åt det. så jag grät så jag var helt svullen hela lördagen sedan.

Men, kanske var det på ett sätt bra, för det kom kaske ut saker som behövvde komma ut oavsett FK liksom. Jag har inte reagerat så mycket än på hela den här tumör-historien.

Mest ledsen var jag över att jag ju egentligen var glad och inte fick vara det mer än ett par timmar. Jo, för vi sålde faktiskt vagnen. Han kom, han betalade och han tog med sig åbäket och nu fick vi precis så att 1/3 tll att stoppa igen stora kreditskuldshålet, 1/3 till årets vedleverans och så inte minst 1/3 att kunna säga "här är starten på vår dröm att Blompojken ska få fira sin 14:e födelsedag i New York,". Den sista biten är viktig. Man måste kunna få ha en dröm som också doftar verklighet-inte bara ouppnåeliga saker.
Därför  går jag inte med på att de  pengarna skulle bara slukas upp av att jag inte skulle få sjukpenning.

Läkaren ringde idag (jag kastade mig givetvis på luren i fredags och begärde att de omgående skulle hör av sig idag). Hon tycker hela systemet är lika knäppt som jag, lovade att genast skriva nytt och sitt allra bästa och sa "vet du, jag tror du har varenda läkare i hela kåren på din sida och du ska inte oroa dig-betalar de inte nu, så ska jag ta ett möte med dem"
Jag försöker tolka alltihop som att både hon på FK och läkaren gör så gott de kan för att få igenom mig genom systemet. Hade FK velat neka så hade de ju redan gjort det menar jag.
Så, jag har mindre panik idag än i fredags, men lugn kan jag ju inte vara förrän jag får positivt besked.

Det om vedermödor och glädjeämnen i just min på en spik kokade soppa.

Vad med er och er meny? Soppa? Lyxmeny? Godis? Diet?

Vad härligt att ni äntligen fick villavagnen såld Blommis!!  Skönt!!!
Hoppas det löser sig till det bästa med Försäkringskassan också. Det vore ju helt galet annars!
Vad var det för jobb? *nyfiken* Hur reagerade han som ringde på det du sa? Verkar det finnas någon chans till jobb? Spännande!

Usch jag vill inte skriva hur det är med mig egentligen men jag kan säga att det var länge sen jag kände som Hvidis om man säger så... I lördags gråtskrek jag till min man "nä nu skiter vi i detta, jag orkar inte, vi skiljer oss!". Inför nästan 3-årige sonen dessutom *skäms, skäms, skäms*. Och inte har vi pratat ut efter det heller, vi är väldigt duktiga på att sopa allt under mattan just nu och låtsas som ingenting. Trötta, slutkörda, med en son som trotsar & samtidigt precis har blivit storebror med allt vad det innebär så är det sista vi vill på kvällen när lugnet äntligen infinner sig (om inte lilltjejen har en skrikkväll) är att prata uppfostran, känslor & allt sånt där tungt. Men det hänger ju över en hela tiden.

Men förutom det är det bra... Är förälskad i min lilla dotter som är helt ljuvlig (4 veckor gammal idag). Amningen funkar jättebra och jag är så lugn den här gången jämfört med när A föddes. Nu kan man ju det här liksom! Känns också som att hormonerna gått mindre bananas och har inte känt av någon babyblues alls. Det jobbiga den här gången är verkligen att hinna finnas där för storebror också. De första veckorna gick det bra tyckte jag men nu är han som sagt inne i världens trotsperiod och det tar verkligen på krafterna att ta dessa konflikter om allt. Man blir ju inte på bra humör precis av någon som vägrar klä på sig, slåss, drar en i håret när man ammar, kastar saker nedför trappan o.s.v.!! Lillasyster har t.o.m. fått en flygplan i huvudet så jag törs inte lämna henne ensam ens en kort stund. Det är jättejobbigt när jag vet vilken go och underbar kille han är egentligen. Snälla någon, jag vill ha min son tillbaka!

På jobbet har de planer att flytta kontoret in till Stockholm vilket för mig skulle innebära 2h mer restid varje dag! Precis vad jag INTE vill när man nu snart har två förskolebarn. Hade tänkt börja jobba 2 dagar i veckan i december, men det blir så sjukt långa dagar om jag ska pendla in till stan så nu vet jag inte hur det ska lösa sig. Orkar inte ens tänka tanken på att leta och börja på nytt jobb... Nåja, ingen idé att oroa sig för det innan något beslut är fattat.

Nu måste jag gå, men här var ett litet öppenhjärtligt utdrag ur mitt liv just nu. Lika bra att jag inte läser igenom vad jag skrivit innan jag postar... Kram på er!

Åh Leksi-jädrarns vad det är bra med lite öppenhjärtiga utdrag ur livet! Du vet, man kan implodera annars tror jag-jag tror ibland det bästa man kan gra för sitt samliv och familjeliv, är att ta en stund med sina väninnor-man måste ju för tusan tanka någonstans, någon mer stans än enbart i sina barns leenden liksom.
Tack för att du delar med dig! Och vad att ta sin man i hallen beträffar, så har just den tanken aldrig slagit mig. Inte ens i det nyaste stadiet.  Det får stå för Hvidis och hennes cravings. Haha!

Sexlust tänker jag inte tänka på så mycket alls-särskilt inte nu när jag vet att samma hormoner som vid amning ligger för högt i mi kropp-då ska man inte vara så pilsk helt enkelt, skyller jag på.

*vinkar*

Jag är också här men mest trött och schleten...

Familjerättsbyrån i morgon - ångest, panik, tokstress och en mage som klagar högljutt. Fast jag vet att jag inte behöver må så. Jag har sakliga argument som är väl underbyggda och det är inte jag som går från det ena klavertrampet till det andra. Men det struntar min kropp högaktningsfullt i.

Farsan begravning på onsdag. Känns helt ok, prästen verkar mycket vettig och verkar dessutom passa oss bra. Jag hittade en suverän lite begr.byrå med en jättebra entreprenör och oslagbart pris.
Jag erbjöd mig att fixa allt det praktiska och det verkar gå bra med det mesta men jag hade inte riktigt räknat med att kvällarna skulle bestå av att sitta i telefon med familjen...
Jag inser ju att de vill hjälpa till på något sätt - jag är ju sladdisen i familjen så "egentligen skulle jag ju inte behöva göra allt det här" - och det är förståss rart och uppskattat.
Meeeen stora delar av det som jag behöver göra är sådant jag har gjort förr (i tjänsten) och känslomässigt är jag redan färdig med det här kapitlet så helst av allt vill jag bara hinna med tvätt, djur, disk och kanske rent av sitta i soffan och inte göra ett dugg på kvällen.
Å sova aningens mer än 4-5h per natt. För nu är jag trött, rackarns trött.

Så just nu packar jag och snyggar till kappan och putsar stövlarna och städar djurburar och hänger tvätten och packar necessärer och vattnar blommor och duschar och lägger undan den rena tvätten och rabblar igenom punkterna jag ska ta upp på familjerättsbyrån och dammsuger och stoppar saker i frysen och fixar matlåda och går igenom farsans mapp med papper och kollar oljan i bilen och plockar ur de värsta soporna i bilen och blandar djurmat och skriver lapp till djurvakten och...

eller så sitter jag bara kvar här...

Om hallon tycker jag bara när alla kärnorna är bortsilade! Hallonkärnor trivs alldeles för bra mellan mina tänder

Klockis-vad är det som ska avhandlas hos familjerättsbyrån?

Förutom nytt umgängesavtal så lyfter jag vårdnadsfrågan igen.

Jag var hos tandläkaren förra veckan och fick en hallonkärna bortplockad å då hade jag ätit hallonyoghurt...
Dyr yoghurt blev det...

Men hallonte har jag ju i skåpet! Nu ska jag göra te - jag gör en hel kanna så räcker det åt er alla

Men fy tusan vad surt med den där hallonkärnan!

Och familjerätten blir man ju helt matt av att ens snudda vid tanken på. Jag hoppas innerligt att det går bra där för dig!

Och så hoppas jag du får lite bättre sömnkvalutta och fler timmar av just den kvalitén också-för sådär är det farligt att ha det länge!