I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

*skriver under*passionsblomman skrev 2013-04-04 11:55:32 följande:Lanovia, jag hoppas du kan hålla fast vid värderingen att du är värdefull på grund av den du är, inte vad du har för position på arbetsmarknaden. Det är verkligen lättare sagt än gjort och jag vågar påstå att jag vet precis hur du känner dig. det är en förfärligt underlägsen och värdelös känsla.Men du vet ju att det inte är så eller hur? Du dömer ju inte andra så, visst? Så försök att välja medvetet varje dag att inte döma dig själv heller. Oavsett vilken känsla som kommer.Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur

Barnen har varit hemma idag, för vi räknar de 48 timmarna efter de senaste symptomen. Axel har varit pigg länge, men för Fälga har det varit envist. Jag masade mig upp för att åka till jobbet efter att ha vabbat igår, men fick genast lägga ner alla planer på det. Nu masar jag mig omkring här hemma och undrar vilket håll magsjukan är på väg åt. Blir det inte värre än så här eller ligger det och ruvar något otrevligt som poppar upp om några timmar? Maken vabbar, så jag kan i (nästan, har en ganska mammig flicka) lugn och ro koncentrera mig på att vara sjuk/tillfrisknande.   Måste säga att jag föredrar att det går sju år mellan magsjukorna framför mindre än sju veckor... 

Men vad är det? Varför får jag inga radbrytningar? Det har aldrig varit något problem tidigare? (jag skriver på vår bärbara dator, så det är inget smartphonerelaterat problem).Testar.Testar igen <br>Nu då?         

Icke. Och inlägget jag citerade ser också konstigt ut. Är det något med BTeller är det vår dator som strular?                 

Har någon något tips om vad jag skulle kunna prova med istället för det mer traditionella, att trycka på "enter"?

*testar om jag kan göra radbrytningar*

radbrytning

radbrytning

Ja det verkar jag kunna..

PUST-jag har i flera dagar längtat så ut i skogen till min vanliga runda, men vetat att det knappast varit idé att försöka gå där än. Nu tig jag med mig det lilla hundskrället och tänkte att vi får väl se om det går. Bitvis gick det riktigt bra och marken var synlig om än ganska lerig. men bitvis var det väldigt myckte snö kvar och hemskt svårt att gå. Sista raksträckan som är ca 2 km var det faktiskt riktigt meckigt och jag blev helt färdig av att försöka balansera i de lösa hjulspåren efter någon 4-hjuling, i mina MBT-skor.
Hunden har klättrat fram över den knöliga terrängens alla hinder och nu ligger han fullständigt nockad i soffan.
Promenaden brukar i normala fall ta mellan 1h-1h 20 min beroende på tempo. Idag tog det 1h 40 min fast jag gick så raskt jag kunde. Jag ska nog vänta någon vecka eller två innan jag ger mig på den sträckan igen...

Daa, så du och maken har också varit sjuka alltså? Fy 17!!!

passionsblomman skrev 2013-04-04 16:10:16 följande:Daa, så du och maken har också varit sjuka alltså? Fy 17!!!Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djurMaken och jag har inte varit sjuka samtidigt den här gången. Vi har haft sällskap av magsjukan mer eller mindre under mer än två veckor nu: maken blev sjuk för sexton dagar sedan och var risig flera dagar. Sedan tyckte vi att Axel verkade hängig och inte sig själv riktigt, men inte så att han inte kunde vara på förskolan. Han började kräkas på skärtorsdagen och sedan tog Fälga vid. Hon har varit frisk, men påverkad större delen av veckan, så idag är det första dagen hon och brorsan är på förskolan. Och jag är hemma och tillfrisknande nu. Mitt intryck av magsjuka är att det brukar vara mer intensivt än vad det varit, men å andra sidan gå över betydligt snabbare.                                                                                                                                                                                                                        Ännu en sak att vara tacksam över: nätterna har förvånande nog varit lugna. Alla, sjuka som friska, har fått sova gott och det har inte blivit några nattliga byten av lakan och pyjamasar.