I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Baaaaaaaa!

När armarna envisas med att domna hela tiden och nacken är som ett vedträ går det så dåligt att sova. I kombo med all den fallna snön med påföljande ljud av snöplogande i byn en hel natt, blir det så dålig sömnkvalutta att man liksom får fel i huvudet bara av det. Att tillråga på allt veta att man HAR något fel i huvudet-bara inte vad, ger viss tankeverksamhet och det sker märkbart på dömplanet. Jag drömmer SÅ konstiga saker just nu och får veta allt möjligt omöjligt i mina drömmar.

Ja, så så här i snöyrande februari tycks vi all vara lagom trötta och sega-av varierande orsaker. Fantastiskt att de som håller på med vintersporter ska vara i sitt livs form precis nu, med VM och allt. Snacka om att gå emot naturlagarna!

Lyckades somna om sonen igår kväll men när han sedan vaknade för mat och skulle sövas igen, kunde inte jag somna........kan bero på att  jag var klarvaken efter att ha gungat sonen i vaggan lääääänge, problemet var att han inte ville rapa och då kommer det som början till kräk senare vilket han vaknar av....ond cirkel. Men som helhet var natten ändå ok eftersom vi halv slumrade till halv nio. Var sedan duktig och slumrade när han sov i vagnen när vi kommit hem efter förmiddagspromenaden. Nu är det matning igen eftersom han vaknade otröstligt efter prutt på lager......jag som tänkte hinna skruva upp en konsol.

Börjar på så får jag se hur långt jag hinner......
Livet som mamma........vi diskuterade detta på första mammagruppsträffen och jag var nog inte helt beredd på att någon annan verkligen skulle styra hela ens vardag. Logiskt visste jag men har haft lite svårt att acceptera att det inte går att hinna med något alls vissa dagar och det är mycket fast i soffan som gäller. Det känns hemskt att säga eftersom det tog så lång tid att få honom och man då borde sväva på moln men för mig är det viktigt att få lov att kunna göra något eget.
Sedan har jag en del skuldkänslor att "storebror" nu snällt får vänta så mycket och inte alltid lyckas få de långrundor han behöver, han är på dagis på dagarna utom fredagar och maken lämnar/hämtar eftersom jag än inte utmanat mig själv att krångla in/ut a ur bilen två ggr/dag. När jag väl blivit lite mer säker och fått mer rutin vill jag nog ha storebror hemma mer för då klarar vi av två långrundor per dag förhoppningsvis, antingen i vagn eller bärsele. Men nu är det stressigt nog att få ner lillebror i vagnen och få kläder på sig själv . Ninnis jag är imponerad över att du lyckas rodda 2 barn och 2 hundar hela dagarna!!! Är bara lillebror lugn och inte gallskriker så har jag inga problem att gå med båda men annars blir jag svettig och lätt stressad......

Jag tror inte att jag ännu förstått att jag är mamma än och jag har inte vant mig vid att vara ensam hemma hela dagarna. Mitt mål är att få lite rutiner så att jag inte blir sittandes hemma hela tiden utan om jag vill kan jag ta mig ut och göra något. Stående är en promenad på förmiddagen vid 10-11 då lillebror ser ut att kunna sova allt mellan 1-3 timmar. Återstår att se hur jag kommer att tycka att hemma livet är, normalt är jag inte bra på att vara ensam hemma och trivas med det.

Känns som om detta blev lite flummigt........men jag tror själv måste lära mig att jag inte är hemma för att göra en massa projekt hemma utan för att ta hand om vår son. Sen om jag hinner något litet var dag är detta bonus än så länge eftersom det beror på lillebrors dagsform. Måste även landa lite i hur jag hanterar att lillebror inte vill komma till ro på natten, dvs att inte själv bli knäpp på kuppen för att klockan blir mer och mer och maken snarkar gott (han hjälper till så jag kan verkligen inte klaga på det!)

Vad gäller den andra tråden så lever den i högsta grad

Måste säga att det blev bättre än jag förväntat mig. SOm Flamman säger är det skönt att kunna skriva vad man vill och man har lärt känna varandra på ett helt annat plan. Vi har även utökat tråden med andra trådar tex recept, köp/sälj, trådträffar, vad våra barn heter och varför etc.....

Lanovia-låter härligt med Egypten och att ni blir bjudna

Fru Sy-vink vink

Jag hälsar lite fräckt från Ninnis att hon har sin mamma nere denna vecka då maken är borta. Lillebror och mini verkar trivas tillsammans och lillebror växer och frodas.

Hej i tråden! Även jag tittar in ofta men lämnar få avtryck, tiden är inte alltid min vän. Sen jag började läsa i mobilen blev det en stor skillnad mellan att bara läsa och skriva, kanske är det så för fler?

Fru E, vad härligt att höra hur du har det. Det är en enorm omställning, den blir inte mindre för att kampen och väntan varit lång. Kram!

PB, jag förstår att tankarna vandrar fritt och hoppas att du snart får bra besked. Man ska vara frisk och stark för att orka vara sjuk tydligen.

Flamman, vilken tur att ni var så snabba in och att det gick så bra.

Trött-speedad Syrinx smiter in och vinkar till er alla! Det har varit fullt upp på så många plan, så jag har inte hunnit läsa mer än lite sporadiskt. Tänker på er ofta däremot! 

Fru E, så underbart att läsa lite om hur du har det som mamma! Åh så fantastiskt, stort stort grattis!!!  (Såhär väldigt mycket senare - men välment!) Rutinerna kommer helt säkert, det är klart att precis allt ställs om med en liten.

Ett lika stort grattis till Ninnis och hela familjen också! Hurra för lillebror!!!  Vad skönt att du har din mamma nere på besök nu.

Blomman, jag läste något tidigare om yrsel och hjärnröntgen och gud vet allt. Hur är läget? Vet du något mer? Usch så otäckt och hemskt! Förstår att det kommer en massa tankar kring sådana undersökningar.

Flamman, huuu så läskigt med Ms hjärtinfarkt! Vilken tur att allt gick bra ändå och skönt att han är hemma igen hos er. 

Kram till er alla!!!

Jag har superlånga dagar denna veckan - har mitt första orkestervikariat på annan ort! Så jätteskönt och spännande! Det har också varit lite inhopp som lärare på en av kulturskolorna i närområdet här, så jag är så glad att det rör lite på sig.  

September-bra sagt! Att det är en omöjlighet att sätta sig in i hur det faktiskt kommer att bli förrän man väl är i situationen tror jag de flesta skriver under på. Och det är antagligen en av de största livsförändringar man kan hamna i.
Det är en sak att vilja bli förälder och känna oro och sorg, ångest och längtan-och avundsjuka, som några exempel på känslor under resan. En annan är att hamna i verkligheten att faktiskt BLI förälder. Och inse att man inte nödvändigtvis känner sig så rosaskimrande tacksam och lycklig varenda minut-eller ens på det hela taget när allt är som jobbigast.

Jag önskar att vi åtminstone kunde underlätta våra egna dagliga liv genom att lägga skulden och onödiga borden åt sidan. Helt och hållet. Det tar en ingenstas. Man får inte mer gjort. Man mår inte bättre och man blir inte en trevligare mamma. Man har bara en olustig pickande känsla av att man skulle ha bordat känt något annat-eller gjort, tänkt, bla bla bla.

Listan över allt man tänkte att man borde får man själv ta ansvar för att göra rimlig och skulden får man be att dra åt helvete-där passar den bäst.
Passar inte verkligheten in på hur lanen var från början? Gör en ny plan! Kill your darlings so to speak. Skit i konsolerna, köp färdigmat-till både sig själv och ungen, köp en ny mysdress, vägra gå ut på flera dar och kolla på film medan man ammar. Onödig film som inte lär ut vare sig knipövningar eller föräldraskap...

Moahahahahhaaaa!

Jag tror förövrigt att de där telefonerna är en minst lika stor bov i trådtorftigheten som småbarnslivet i stort. Det är ju gott om mammor som skrivit mycket under åren i båda trådarna-det är inte hela sanningen att man inte har tiden. Just att inte ha tangentbordet gör nog att det lätt blir läsa och så "jag skriver något smart sen". Men så går ju livet i perioder också.

*faller för grupptrycket och loggar in*

Kul att se kommentarer från så många och få se hur ni har det. Jag har ingen telefon jag kan surfa på så jag har inte ens den ursäkten.

Idag skulle jag kunna skylla på att datorn är upptagen med att visa Traktor Tom, men nu har parvlarna pausat med det. Jag vabbar idag, för igår fick de en släng av magsjuka. Vi är tacksamma över att ha fått en lugn natt trots det.

Vi har fått åka in med Fälga för att inhalera igen i söndags, tre veckor efter förra gången, så vi får kanske anta att hon har någon form av förkylningsastma. Då var vi tacksamma för att det gick så fort på jourcentralen så vi var fort hemma igen.

Nu sprider sig en icke-väldoft här i köket, så det är bäst att jag byter en blöja eller två.

Massa kramar. Tänker på er.

Men titta Syrinx! Å vad kul att höra att det rör på sig! Jag har tänkt på dig och hoppats att det är därför du inte synts till. HUR har det förresten gått med dina värden och tröttheten? Du var ju helt sänkt och allt var helt galet med blodvärdet väl? Är det bra nu?

Daa, helloooo!

Idag har sonen friluftsdag med pimpelfiske och jag har dagen till ära varit uppe och kokat varm choklad, fixat ciabattamacka med serranoskinka och som efterrätt kladdkakemuffins och chokladflarn-tack för det, vår lokala ICA-handlare, sa hon som inte orkade baka.
Ungen är förövrigt påbyltad nog för att klara en dag i fjällen tror jag-men det är ju skillnad på att sitta still vid ett hål i isen och att tex åka skidor, så jag tog i lite...

Det var bara en blöja som behövde bytas, men vilken blöja sen! Pwoah...

Har lagt upp en parvelbild i galleriet.