I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Då är mitt jobbliv igång. Sitter på kontoret o donar nu iväntan på uppdrag.

Hvidis, min son är just satt på en nässpray som heter Nasonex. Den är eg för vuxna och bla bihålorna. Han har fått den för att han har öroinflammation och den kan i kombo med vanlig nässpray hjälpa till så att det sväller av och förhoppningsvis inte spricker i örat. Det verkar faktiskt redan ha hjälp något, för han har inte lock på samma sätt, även om värken är kvar. Kanske en produkt värd att pröva?

EA, hormonplitor ska man bara låta bli att peta och klämma på-d är inte snygga, men de försvinner! Sonen såg helt förskräcklig ut några veckor i början-inte alls sådär babylent fjunnigt gullig som man vill, men det försvann.

Flamman-extra kramar här med!

Lanovia-funkar det alltså så att du får åka till ett kontor varje dag på just kontorstid, och vänta på att ngt dyker upp? Kommer uppdraget så att säga till kontoret då, så du alltid sitter på samma ställe, eller måste du åka iväg?

Idag måste vi ta ett varv med dammsugaren här och röja av lite-det far omkring tussar lika stora som hunden har jag sett...

Igår blev stressigare än jag tänkt, för innan reumatologen i Kalmar, blev vi tvungna att åka till VC med sonen. Han har en rejäl öroninflammation och hade igår så påverkade öron att han faktiskt inte hörde vad man sa till honom.
Som TUR var hann vi skjutsa honom både dit och hem för att sedan åka vidare själva-han hade aldrig orkat hänga med på den turen så risig som han är just nu. Tack och lov att han är stor nog att lämna ensam hemma med en film och sitt X-box. Jag tyckte det var rätt jobbigt ändå, för det är ju en viss anspänning inför de här viktiga läkarkontakterna utan att man också ska ha dåligt samvete över att ens barn hade behövt ens ompyssling hemma. Det eviga splittrande samvetet...

Dessutom skulle vi leta födelsedagspresent till honom, så vi blev ju borta extra länge. Fast medköpt sushi och bakelse och mera film i soffan på kvällen när i väl kom hem räckte långt som plåster tror jag.

Blommis hur mår du nu? Jobbigt med sjuk son. Joppas han kryar på sig fort.

Läkaren jag träffade var jättebra! Behövde inte känna mig avfärdad eller misstrodd-det är min största oro hela tiden, att ingen ska tro att jag faktiskt har ont och bara tycka att jag ska skärpa mig.

Jag har hur fina värden som helst på alla prover. Till och med mycket fina. Alltså behöver jag inte vara rädd för någon aggrresiv form av reumatism de närmsta åren. Det fungerar tydligen så, att kroppen skapar antikroppar på ett väldigt tidgt stadium, så man kan säga att de närmsta tre åren åtminstone kommer jag inte att få något sådant. Reumatism bryter vanligast ut i 50-årsåldern och man kan aldrig säga aldrig, men det är inte vad han ser som mest sannolikt för mig.

Värken tror han är av fibromyalgikaraktär. Det är en jobbig sjukdom för att den är svår att diagnotisera, inte minst för att det inte finns enkla prover att ta. Men vi ska titta vidare på värken efter att allt som har med hypofysen att göra har retts ut. Det kan nämligen finnas klara samband och dessutom är det ju viktigt att man vet om olika saker för eventuell medicinerings skull.

Han sa att detta med hypofysen är jätteviktigt för fortsättningen, för "hypofysen är chefen över alla körtlar i hela kroppen". Jo, precis, det var det jag också räknat ut.

Så precis som jag trodde, var detta besöket bara en del av början - men en viktig del, för han tog sig verkligen tid och kändes både kunnig och seriös.

Jag är på kontoret o jobbar dels med min egna CV o profilering. Men sedam ska jag även hjälpa dem här. Dyker detbupp en dag då det inte finns ngt att göra här får jag vara hemma istället för att rulla tummarna här. Uppdragen är ute hos kund.

Lanovia, då är jag med!

Apropå hur jag mår, så är jag glad att jag igår em visste vad jag redan vet så att säga, för ute på stan blev jag så fruktansvärt yr och illamående att det nästan inte går att låta bli att bli rädd fast man varit med om det förut. Det var klart värsta vändan sedan lördagen då det började.
Det verkar som om jag uppenbart måste ta det ganska lugnt för att det inte ska bli sådär. Det känns  när det blir som värst som om jag skulle ha suttit i en sådan där åkattraktion alldeles för länge och dessutom ätit typ två kilo godis eller så. Dvs yr, illamående och alldeles skakig. Jättejobbig känsla och hemskt när det bara dyker upp helt ur det blå. Jag hoppas det ÄR så att det är hypofysrelaterat, så det går att få bort om hypofysen blir normalstor igen. Vad yrseln annars kan vara, orkar jag jag inte ens spekulera i.
Imorgon ska jag på undersökning på ögonmottagningen, så vad de säger blir ju intressant.

Blommis: Tack för tipset! Ska snart åka till apoteken för här kam jag inte sitta med dundrande kindvärk!
Vad BRA att han var så bra, din doketor. Läkare ska ju ta en på alvarligaste alvar annars gör de inte sitt jobb ordentligt, tycker jag. (men efter en och annan hypokondriker tycker några kanske anorlunda?) Men din värk är ju på riktigt och din yrsel är ju reel, så klart att de ska ta dig på alvar, finaste blomman.
Hoppas verkligen att de kommer på vad som är boven i dramat, att det är samma bov för allt och att den kan fixas snabt och smärtfritt. Det hoppas jag. 

Flamman: Kramar kramar kramar

Lanovia: Hoppas att du får något uppdrag snart! Välkommen tillbaka till de storas rike  

Blomman, så skönt med en läkare som tar dig på allvar och engagerar sig!! Jag hoppas verkligen att det blir nån rätsida på alltihop. Den där yrseln låter ju förfärlig Och hoppas Blompojken kryar på sig snabbt. Tack för alla hälsningar, böner och uppmuntrande tillrop. Betyder så otroligt mycket att veta att ni är med oss ♥.Min musiker har ringt ikväll. Kranskärlsröntgen gick bra. De hittade ett kärl som var igentäppt till 90% så de gjorde en sk ballongsprängning på direkten och satte något som kallas stent, tror jag, i kärlet. Nåt sorts metallnät som ska hjälpa till att hålla uppe kärlväggen. Snacka man är glad att det finns den medicinteknik som finns idag!Nu får han ligga helt still och vänta på att blödningen i hålet vid ljumsken, där de gick in,      ska sluta. Blir alltså övernattning på länssjukhuset. Sedan hemfärd, men då vet vi inte om han blir fortsatt inlagd här på vårt sjukhus eller om han får komma hem. Åh, vad jag är glad att vi åkte in i tid och att vi har två  minuters bilväg till akuten!