I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Begrabningen för den delen var fin men konstig. Han hade ingen familj så de märmsta var vi o hans brorsbarn. Brprsbarn som stod honom olika nära. En som var ledsen o en som knappt kände jhonom. Jag klarar inte en begravning utan tårar o absolut inte när manniskan har funnits med under hela mitt liv. Men det köndes liksom att kytrkan var full av sörjande människor men att ingen grät...utom jag.

Det har gått snabbt i svängarna här o åå fredag börjar jag jobba, ialla fall på pappret. Förhoppningsvos på riktigt också för annars får vi ekonomiskt tufft.

Lanovia, ja visst kan det kännas konstigt när man är på begravning ibland och vissa saker framstår så tydligt.
Jag tror också det är väldigt skönt om man kan slippa skiljas som ovänner-det brukar jag säga till min långsinte man, som inte brukar vara så värst angelägen om att bli sams, reda ut och försonas. Vare sig det är mig han bråkar med eller någon´annan han blir arg på. "Fattar du hur mycket du skulle ångra dig om du vi inte skulle ses mer och du har stampat iväg osams" Det fattar han aldrig, men jag brukar tvinga honom...

Vaddå på pappret förresten? Du har din anstllning med får vänta på uppdrag eller? och får du bara betalt per uppdrag då, eller hur funkar det?

Blomman, mitt ex var också hopplös på det där med att skiljas som ovänner (ja och det har han ju uppenbarligen fortsatt med hela vägen ut). Alltid när vi bråkade smällde han igen dörren och åkte iväg med bilen. Somna osams och skiljas osams, det som jag HATAR, det verkade han tycka var det bästa. En riktig drama queen..

En gång lämnade han mig gråtandes med ungarna och drog till Murmansk strax efter jul, i vilt sinne och sa att han inte kommer tillbaka till nyår. Vägrade prata i telefon osv... Visserligen kom han hem kvällen före nyårsafton, men gissa vilka dygn jag då hade gått igenom av oro och våndor????? Bilvägen till Murmansk är lång, dålig och farlig om vi säger så...

Helt sjukt egentligen, när jag tänker efter!! Fan, jag blir ARG. Nä, FÖRBANNAD nu när jag tänker på det!!!

Hvidis, så jättejobbig situation på ditt jobb

HOppas du ändå kan hitta kraften att ta er igenom det här...

Lanovia; Snabba ryck! Jag visste inte att du var på G att börja jobba igen. Men skönt att få in lite pengar förstås Hur gammal är lilleman nu? Jag borde veta, men det är så många härliga barn att hålla reda på här i tråden, så jag blandar ihop dem...

Jag är också livrädd för att skiljas åt som ovämner eller somna för natten. Tänk om något händer!! Flamman mär det gäller ditt ex finns det många skäl att bli förbannad tyvärr.

Jag skulle eg ha börjat jobba i januari men då var jobbläget för osäkert. Men nu tar vi chansen då det verkar stabilare, jag lyckas inte varaaktiv i mitt jobbsökande och profilerande när jag är hemma med barnen o maken vill vara hemma. Finns de somm tyccker vi är galna ekonomiskt sätt. Men vi tror detta blir bäst. Barabjag inte blir av med jobbet så kommer ju makens chans att få vara hemma aldrig tillbaka igen.

Lanovia, jag fattar fortfarande inte riktigt...

Är du arbetslös och måste leta jobb och står inskriven på af, eller har du en anställning på ngt bemanningsföretag och får uppdrag allteftersom och ingenting däremellan-inte ens a-kassa, eller hur är din anställningssituation?

Blommis jag får en grundlön ca 90 procent när jag är utan uppdrag. Sedan får jag mer beroende på hur många timma jag jobbar på en månad. Kombinerad månadslön o timlön.

Jag är anställd på bemanningsföretag men nu utan uppdrag.