I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

A mår mkt bättre. Istället har storasyster tagit över med feber nu. Idag är de med sin farmor. Jag o maken ska på begravning.

Funderar över hur Ninnis har det.. Hoppas allt går så bra och skonsamt för alla inblandade som det bara går!

Men oj - hoppas det går så bra som möjligt Ninnis!

PB - så skönt att vara hemma. Men jag förstår att tankarna snurrar. Vad bra att de utreder ordentligt, hoppas på snart och bra besked.

*heja-rop och kramar till Ninnis*

Hoppas att det går bra för er.

Lanovia: skönt att A mår bättre, men så typiskt att E blev sjuk!

Blommis, hur mår du nu? Förstår att det är många tankar och orosmoln som vill trängas. Vad är det som händer härnäst? Hur ska de gå vidare?

*kramar om*

Ninnis: håller tummar och tår för att allt går bra trots att det blev plötsligt och att du inte mår bra . Blomman: skönt att du är hemma och att det inte var en stroke, mindre roligt att hypofysen är förstorad sv ngn anledning! Väntan, den är alltid värst . Lappis: jag tillhör dem som undrat så hur det gått för er, så underbart att få läsa att no fått en son! Vilken lycka dina inlägg utstrålar .

Blomman: mitt inlägg verkar så jävla intetsägande och meningslöst, nu när jag läser det. Jag kan inte föreställa mig den oron när spannet är sååååå stort, allt i från "ofarligt" till " skitfarligt". Orden finns inte för att trösta, pusha på ett sånt sätt som jag vill . Men jag finns här om du behöver tröst, stöd eller bara ventilera, det hoppas jag att du vet! Det gäller er alla, jag är kanske inte här så ofta men i hjärtat är jag det. Det är en piss i Mississippi men jag har lite jobbigt med mig själv. Försöker få rätsida på mig och med 2 vilda barn hemma, deltidsjobb och dvs föräldrsproblem så drar jag mig undan, fast det är ju då jag behöver er mest. Känns bara så träligt att tjata om samma sak, barn m syndrom, oviss framtid blablabla. Samma tugg, samma känslor. Det har gjorts få framsteg på den fronten, tyvärr. Kram

*störtar in*Blommis!!!! Skönt att du är hemma. Nu tar vi en dag i taget och ser vad var dag har i sitt sköte... Kram ♥Ninnis!!!!!!!!!!!!!! Hur går det?????????? Åh, jag håller tummar och tår att allt går bra!Heloise, vi finns här, även för ältande medsystrar ♥ Bring it on, säger jag bara!!!             

Heloise, jag förstår precis hur du menar-jag längtar själv efter att få säga nya saker som inte är "arbetslös, sjukskriven, kass ekonomi bla bla bla" men, jag vill ju ärligt och av hjärtat höra hur NI har det, så kan vi inte en gång för alla bestämma att vi delar, så blir det lite lättare att bära och stå ut? och mycket roligare med allt det roliga och fina vi också har!

jag är just nu inte så orolig faktiskt. det har kanske inte gått in riktigt , eller är jag så cool som jag känner mig. Eller så har jag bara full tupp med att tycka det är jobbigt att vara yr, så jag inte ens tänker på vad ord som "tumör" kan betyda. ..

Jag googlade lite fakta om just hypofysen, och inser att den liksom är lite chef över allt med hormoner, så jag får just nu mest frågor som "hade jag det här redan vid IVF:erna och är det därför det inte funkat? Eller har jag sabbat mig med alla hormonbehandlingar och därför fått det här? hade jag verkligen sköldkörtelinflammation, eller har de missat detta så det eg var hypofysen redan då?", sådana tankar har jag hunnit tänka.

Vad jag just nu är mest rädd för, är om det skulle bli ett faktum att "ännu en sak som inte försvinner, men ändå inte är en sjukdom som det är självklart att man inte kan jobba med, fast den påverkar det mesta i livet" dvs. sämre livskvalitet, lägre förmåga på ett arbete, men inget som syns, inget folk vet och förstår och typ ännu en halvdiffus grej som folk antagligen tror att man simulerar, inbillar sig eller åtminstone borde kunna skärpa sig ifrån. Migrän, muskel och ledvärk, depressioner, lite sköldkörtelproblem-som lätt misstas för sinnessjukdom och så lite yrsel ovanpå det-jamen bra! kan inte den halvfeta tjejen bara skärpa sig, klippa det omodernt långa tråkiga håret och skaffa sig ett jobb!?!
DET scenariot skrämmer mig. I synnerhet om jag ska mista friheter som att köra bil och själv kunna ta mig hit och dit, och om jag de facto måste ha yrsel på sikt. BARA det kan gå över, så kan jag just nu tänka mig nästan vilken diagnos som helst. Bara de säger att det går att få bukt med!