I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Ninnis, hur går det med värken? Har medicinerna börjat hjälpa något?
Det låter klokt med en sjukskrivning, så du kan koppla av helt ett tag.

Och tack, Fälga mår bra. Lite snoriga är de allt, både hon och Axel, men de var i högform för förskola i morse.

Lanovia, glömde skriva det igår: jag tänkte på dig, A och alla era turer till akuten ganska många gånger i söndags. Inte är det det roligaste stället att hänga på (även om Fälga hade ganska roligt när hon lärt sig vattenautomaten "Hälla ut vatten! Hälla ut! Djicka!" "Nej, Fälga, muggen först, sedan knappen. Oj då"). Hoppas att ni får må bra.

Blommis är kvar på sjukhuset och väntar på provsvar och mr-resultat. Hon hälsar till alla.

Tack, Daa. Ingen direkt förbättring än, men det tar väl något dygn innan penicillinet verkar. Skönt att parvlarna mår bättre.

Varmaste kramen till blommis!!

Krya -på -dig-kram till PB, hoppas du snart får bra besked.

Ninnis, jag har haft bihåleinflammationer löpande de sista åren. Det är kämpigt särskilt som gravid. Får jag fråga vilken sorts penicilllin du fick? Är det Kåvepenin har jag dåliga erfarenheter av det, det kan vara flera olika bakterier nämligen när man gått med det länge. Jag har blivit hjälpt i stunden, men 48 timmar efter avslutad kur har det varit tillbaka. Amoxcillin eller liknande hara hjälpt mig. Tänkte på att det ju närmar sig rejält för dig, om du inte blir bra så tveka inte att ska mer hjälp så att du får energi till det som komma ska! Kram

Tack, September! Enligt läkaren var Kåvepenin det enda som var aktuellt pga graviditeten, men om det inte blir helt bra så ska jag ha ditt tips i åtanke.

Tyvärr kom Mini hem från dagis med över 39 graders feber, så hans heldagar på dagis pga min sjukskrivning blir det inte mycket med... Maken "måste" egentligen till Gbg imorgon bitti till torsdag kväll, men han stannar så klart hemma om jag inte fixar att ta hand om Mini. Jag får väl känna efter imorgon helt enkelt.

September igen, Kåvepenin har hjälpt mig vid bihåleinflammation förr, men då har det iofs inte pågått i tre veckor innan kuren påbörjades.

Maken sa just att han självklart stannar hemma, och jag tänker inte protestera. Jag kanske hade kunnat "bita ihop", men vi vet ju inte vilka konsekvenser det får i mitt tillstånd, och det vill inte maken riskera. Inte jag heller, så klart.

Men blomman då<3. varma kramar till dig  från ett iskallt Sundsvall.