I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

och ja! Domherrar är så vakra med sina göde bröst. Och blåmesarna också. Våra egna små mini-papegojor!

Flamman - hur mår din musiker? Och hur mår du? En infarkt är ganska läskig och brukar väcka en massa tunga funderingar.

Lanovia - Var stolt! Var jättestolt!
Det gäller er alla som jobbar så målmedvetet med era respektive förändringar! (Eller jag kanske ska skriva oss - jag är faktiskt normalviktig igen känns mycket bättre än när det stod 'utmärglad' i journalen...)

Hvidis - Hejja dig och så himla kul att du får ut och undervisa ergonomi!

Blomman - Hanhundar med kåtslag är milt sagt tålamodsprövande  . Genom åren här i huset har vi haft såväl den OAVBRYTET gnyendes, ylandes och rantandes varianten som den 'liggandes platt på sida i hallen och stillsamt låta uhuhuhuhuhuh med darr på stämbanden'. Vet ärligt inte vilket som var värst.
När jag hade den ylande varianten så bodde det SJU tikar i den närmaste omgivning och jag tror tammejf-n att de alla löpte minst 2 gånger per år och dessutom hade de snackat ihop sig så när den ena slutat löpa så började nästa...
Nåja, jag behövde ju inte bekymmra mig för att den hanen skulle bli överviktigt - det är svårt att äta och yla samtidigt 

Jag vet dessutom varför domherrarna inte äter vid ditt fågelbord Blomman!
Dom flyger till min trädgård för att äta upp varenda stackars blomknopp på mina äppelträd...

Å apropå papegojor - vi har minsann en levande undulatunge i holken nu . Lilla undulatmamman verkar denna gången ha lärt sig att det inte räcker att bara ruva .
2 okläckta (antagligen obefruktade) ägg så längt och 4 ägg kvar som ska kläckas och åtminstone 2 av dom ser rosa och fina ut.

Förutom en försiktigt kvillrande maggropsglädje över undulatbebisen så är jag mest trött.
Trött på att det aldrig slutar snöa, JÄTTEtrött på att halka runt på moddiga eller snorhala (eller både och samtigt) vägar, trött på att jag fortfarande inte är skild, trött på att jag varken hinner eller orkar hålla undan i röran hemma.
Dessutom är jag trött på att försöka få dotterns egenhändigt ihopjobbade iPad lagad enligt konstens alla regler (den gled ur skalet, som visade sig vara trasigt, och glaset sprack) - Apple säger en sak - försäkringsbolaget en annan - i går hämtade jag den från verkstaden försäkringsbolaget skickade mig till och idag åker jag tillbaka dit med den...
Glaset må vara bytt men när jag lämnade in den med spräckt glas så fungerade faktiskt touchskärmen över HELA ytan och det gör den inte längre...
Wish me luck girls, pretty please...

Jag tror att jag ska spendera delar av hushållskassan på onödigt mycket choklad till helgen, kanske rent av tjyvstarta med semlor?

Men jösses så illa jag stavar
Undrar om jag behöver ett nytt tangentbord eller om det beror på visst känselbortfall i höger hand efter idogt snöskottande?

Nåvars, nu är det dags att halka iväg till iPad-verkstaden.

Jag tänker äta choklad till lunch. Så det så.

Lanovia! Bra jobbat!! Där fick svärmor

Blomman Skrattar högt när jag läser om Truls och Blommannen. Dessa karlar...

Hvidis; blir så glad av att läsa om dig och ditt jobb och känner att om det är nån som kan få till en förändring så är det du!

Klockarbol; blir också glad av att läsa om din undulatunge (blir genast sugen på att skaffa undulater till flickorna, men det kanske inte är en bra idé iom att m är lite känslig mot pälsdjur. Vet inte hur det är med fjäderfä?). Och om att du inte längre är utmärglad. DET är verkligen ett gott tecken på att du är uppe på banan igen ♥

Min älskade musiker är hemma igen!

De höll kvar honom ett dygn efter ballongsprängningen.

Han har fått 5 olika mediciner. En del av dem får han nog dras med resten av livet, men förhoppningsvis inte alla.

Han har skyhöga värden på blodfetter, så de måste ner! Det räcker inte med kostomläggning, därför får han mediciner. Blodförtunnande. Nitrosprej. BETA-blockerare. Blodfettsänkande. Hjärtstimulerande. Ja, han har haft fullt upp med att ladda veckodosen i sin nyinköpta Dosett...

Såklart är det nu vila som gäller första tiden. Men ganska snart måste han igång och börja motionera. Det krävs en livsstilsomläggning enl läkarna. Steg 1, störtsa, svåraste och viktigaste, är att sluta röka... Över ett paket om dagen har han rökt. Imorgon har han varit rökfri en vecka

Sedan är det regelbunden motion som han måste få in i sin vardag. Det behöver inte vara träning på elitnivå, utan en rask promenad på 30 min varje dag har STOR betydelse för hans hälsa. Det är ett ganska stort steg för en man som alltid tagit bilen till allt och som aldrig tränat nånsin öht... Tur för honom att jag är en älskare av promenader

Kosten har det pratas om också förstås. Inte så att det är sträng diet som gäller utan mer att han ska tänka på vad han äter. Sluta moffa en chipspåse och cocacola varje kväll. Tänka på att inte äta det allra fetaste och flottigaste med en massa härdade fetter alltför ofta.

Som Ninnis brukar säga; Man kan äta allt, men inte alltid.

Vi äter redan nu ganska bra mat hemma, som följer kostråden han fått med sig hem från läkarna/dietisterna. Detta pga att jag just nu följer Viktväktarnas kostråd. Men han har de här ovanorna som inte jag har; chips, läsk, godis. Och så rökat förstås!

Senaste tiden har han haft väldigt stressigt på jobbet då VD;n på företaget fick en hjärntumör och opererades efter nyår. Allt hamnade i min M:s knä... Och i samband med stressen så har luncherna inte alltid bestått av hemlagad lunchlåda utan "utemat". Och inte nyttig utemat utan just den där flottiga, onyttiga...

Han är vid gott mod, om än lite trött och tagen.

Jag själv är helt slut av all oro och ångest. Men nu känns det mycket bättre. Ska bli skönt med helg och bara få vara tillsammans.

Igår när han kom hem så grät vi alla fyra av lättnad!! Ja, ni kan ju själva föreställa er alla tankar och rädslor jag har haft (och fortfarande har) under dessa dagar. Kändes liksom så typiskt.... När man äntligen får vara lycklig och fått lugn och ro, jag och flickorna mår så gott i vår älskade m:s närvaro... Ja, då rycktes mattan undan för våra fötter. Igen.

Men nu blickar vi framåt!! Det ska bli bra det här.

Flamman: skönt att ni är tillsammans igen, alla fyra. Hoppas att ni snart kan hämta er från dessa dagars oro och rädsla.

Lanovia: så kul att läsa att du är stolt över dig själv! Där fick svärmor (kanske inte så att hon teg, men ändå )!

Hvidis: så härligt och inspirerande att läsa om dina planer. Kör hårt, Hvidis! Om någon kan, så är det du.

Blommis: stackars Truls *skrattar åt blommannen*

Så mycket du har kring dig nu med alla undersökningar. Jag hoppas av hela hjärtat att det ska visa sig att alla svårigheter beror på en enda, väldigt lättbehandlad orsak. *fnissar åt "inbjudan"*

Klockarbol: kul att läsa om undulaten! Hoppas att det gick bra med ipaden.

När vi pratar om vikt kan jag berätta att det märks väldigt väl på byxlinningen att jag inte längre tar en barnvagnspromenad på runt 50 minuter eller mer varje dag längre... Jag vet uppriktigt sagt inte hur jag ska lösa det där med träningen. Lat och ineffektiv som jag faktiskt är så är det alldeles nog omständligt att få gjort alla borden och måsten i hemmet. Även om jag skulle strunta i viktuppgång och fluff kring midjan så är det ju bara så att jag mår bra av att träna, i alla fall i någon mån.

Att kånka på närhetstörstande barn på vänster höft medan jag grejat på med annat har gått finfint tills för några veckor sedan. Då sade höger höft, som förmodligen fått ta stor del av min och sagda barns kroppsvikt, ifrån. Så jag måste bära barn i mindre utsträckning än vad jag gör nu. Eller i alla fall vara noga med att avlasta höger ben medan jag bär.

Åh vadskönt flamman!!!! Blommis - b fick samma ryck här hemma för några veckor sedan, var helt fnattig!! Var en granne som sa att det var många löptikar just då för hans hund var likadan. Hur är det med blompojken? Daa-påmin mig, jobbar ni båda nu så parvlarna är på dagis och röjer? Lanovia-ska ta mig tid med datorn och berätta om mammalivet snart

Glömde boken hemma så får bli att skriva här under spårvagnsfärden

Fast uppkopplingen krånglar så det jag skriver försvinner.