I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Jag älskar vinyern mär den är som nu. Men om 2,5v åker vi till Egypten, bjudna av mina föräldrar. Ska bli så jäklans gott med lite värme o avkoppling. Vårat sista år gör nästan att det känns extra behövligt.

Lanovia: Ja, det förtjänar och behöver ni! Värme och lata dagar.

Back at work. sjuk personal och hela huset ska städas. Så jag stressar lite, men i morgon är en annan dag och då är det lugnt

ha en bra dag alla fina! *=----(*¤*)-----=* Kraaaaaaam! 

Kikar bara in och vinkar, ska spinga och äta nu innan det är dags för lite planering och sedan konf i eftermiddag.

Tyvärr hinner jag inte med att titta in här längre, ska försöka bli bättre på det!

Kramar till alla så länge...

*vinkar till fru Sy*

Jag har en stilla undran; Vad F-N är det för galet med karlar i allmänhet, och karlar från exets land i synnerhet?????

Våra mycket nära bekanta, ja vi ser dom som en del av familjen faktiskt, har varit gifta i 28 år... Och nu råkar kvinnan ut för samma j-a öde som jag gjorde... Tack och hej leverpastej!

BTW, nu ska jag också faktiskt ge mig själv en jävla klapp på axeln.

Trodde jag ballat ur ang att röra på mig... iom det som hände med M har jag ju haft ett litet uppehåll. Men igår ryckte jag upp mig och brände av ett FYS-pass

Och -5,5 kg sen 10 dec. Det tycker jag är värt att fira just idag då det är fettisdag och jag ska på semmelkafé där mina töser ska sjunga Eller hur? Idag får jag svulla lite

Hej Fru sy!

Åh, just det här är det jag är så rädd ska bli döden för tråden-att alla fått full tupp med allt de gör och alla barn och så hinner vi inte ses här mer.  Eller behovet kanske minskar med att barnen väl kommit till. Fast, med eller utan barn vill jag gärna ha kvar er-och då är det ju ändå lättast om tråden finns kvar och är aktiv.

Jag påminner alla igen-man måste INTE skriva något välgenomtänkt, be en massa om ursäkt, förklara sig eller tro att man måste kommentera eller läsa ikapp! Man bara finns och skriver något här och nu typ. Det vill jag!

Och så vill jag veta hur livet är därhemma med EA -är det som du trodde att bli mamma eller hur skulle du beskriva det? Jag har väntat RÄTT länge på att få höra dina känslor runt detta! och med Ninnis-funkar allt som det ska med den lille lille lillebrorsan? och hur det går för Leksi?
Och Ingis-vad gör du?

Flamman-välkommen hem musikern! och jäklar i min låda-nu blir det tänka om och göra rätt, för livhankens skull! Fatta vad pigg och rask han ska bli!
Min mammas sambo gick ner 23 kilo nästan bara av att träffa henne och börja följa hennes mat- och promenadvanor! Han har halverat sina diabetesmediciner!

Hejja alla som fått vikten åt det håll de vill också! Själv har jag helt kommit av mig å den punkten-detta med yrseln och alla tankar runt hypofysen tog lite energi märker jag. Igår läste jag om hypofys och hamnade på tumörer. Det var dumt.

Lanovia-OOOOOOOO vad underbart att ni får komma iväg på resa! DET var ni värda!

Det snöar så in i bängen här. Vi har varit i stan och uträttat födelsedagsärenden, köpt semlor och lämnat div papper på AF/FK. Man ser knappt vägen för all snörök och det är verkligen halt därute. Vi ska köra upp till Västerås på fredag och hälsa på sväronen och lite kompisar. Hoppas det här ovädret går över till dess.

Blompojken och jag har under veckan som gått arbetat hårt och länge med ett specialarbete i SO. Eftesom han var hemma med öronvärk fick han ju jobba hemifrån. Jag hade en del synpunkter på det han ditintills åstadkommit och det blev ett herrans liv första dagen, med tårar och utbrott och kalabalik. Men, inann vi var i mål hade han faktiskt förstått vart jag ville komma. Arbetet i sig är mindre viktigt, men resan att lära sig lite om att kunna:

-samla information
-plocka ut det viktiga
-formulera egna meningar
-få ner dem på papper
-disponera text och bilder så det blir lättläst och snyggt

ser jag som en grundläggande förutsättning för att alls kunna tillgodogöra sig undervisningen framöver och kan man inte det idagens skolsystem, så kan man inte få några vettiga betyg.

Det har varit en fröjd att höra hur han bit för bit greppat det hela, att lyssna på hans funderingar, slutsatser och hur han tänkt när han valt vad han vill skriva! Och när han sista kvällen satt med sin skrivbok och sa "kolla här mamma, när man öppnar *öppnar* det är skitsnyggt! Som en bok nästan! och jag är stolt över mig själv. det här är ett BRA arbete och jag ska redovisa och läsa lite roligt, inte bara bla bla bla som alla gör" då kände jag att det helt klart var värt mödan att ta bråket och striden-för jag nådde dit jag ville. Och jag inser än en gång vilken TID det går åt att verkligen kunna vara där och hjälpa till i den processen tills de blir mer självständiga. Än en gång försöker jag se fördelar med att jag inte är iväg och jobbar just nu. EN fördel iallafall...

Blommis! åh, vilken underbar blommamma du är! Kan jag få paxa blommpojken till min E?