Hej!
Jag hade tänkt skriva ett långt inlägg och kommentera en massa men jag får se hur mycket som hinns och orkas med. Jag har läst allt men tillhör nog de som hamnat i "smartphonefällan". Så smidigt att läsa när man ammar med desto jobbigare att skriva.
Livet som tvåbarnsmamma ( 
) rullar på. Lillebror J äter med god aptit och har de senaste två veckorna gått upp ett halvt kilo i veckan och vägde i måndags 3475 g 
Han sover fortfarande ganska mycket och har varit relativt lätthanterlig än så länge. De första två veckorna när maken var hemma gick jag runt i en lyckobubbla och bara mös. På ett sätt njuter jag mer av bebistiden den här gången. Jag hade kunnat sitta med honom på bröstet och snusa honom på huvudet en hel dag Det är nog en kombination av att det är sista gången och att allt var så nytt med första barnet, det var så mycket osäkerhet då. Dessutom är det en väldigt stor portion lättnad nu. Graviditeten var mycket jobbigare den här gången, både fysiskt och psykistk, och jag var uppriktigt rädd för att det inte skulle gå bra. Nu är jag så otroligt lättad över att han är här, han är frisk och alldeles underbar. Kärleken till honom slog till med full kraft i samma sekund som han kom ut (vilket är en historia i sig, den kommer en annan gång).
Nu har väl bubblan skingrats lite och allt är inte bara guld och gröna skogar. Lillebror ammar varannan timme på nätterna (ibland varje timme) och både maken och jag är trötta och tjafsar lite om småsaker, samtidigt som vi teamar ihop oss bättre nu. Det går liksom inte annars. Storebror har haft en period med krångel vid läggning, orolig sömn och alldeles för tidiga morgnar, han som alltid har lagts ner i sin säng, somnat på egen hand och sovit nonstop mellan 19 och 07. Det är förmodligen en reaktion på lillebrors ankomst och det har blivit bättre. Läggningarna har nästan återgått till gamla rutiner och vissa nätter har han inte vaknat alls.
I övrigt går det faktiskt över förväntan och A är en jätteduktig storebror. Han vill gärna hjälpa till, pussar på lillebror och ger honom bilar när han är ledsen Vi är noga med att tala om för honom hur bra det är att han kan gå själv i trappan och till bilen etc, klättra upp i matstolen, äta själv med mera. Och han har blivit så himla duktig på att prata, han använder både tre- och fyraordsmeningar. Det underlättar enormt att kunna kommunicera med honom. Han hade några dagar förra veckan med mer eller mindre hysteriska sammanbrott då han inte alls ville kommunicera utan bara ligga på golvet och skrika, men det är väl också en reaktion antar jag. De senaste dagarna har det inte varit sådana utbrott, även om han ibland inte alls vill tala om vad han vill utan bara gnälla. Men han vill väl också vara liten ibland, lille storebror ♥
Vi har hållt A hemma från dagis sedan J föddes pga smittorisken eftersom J är liten och extra känslig. Min mamma och syster var här och hjälpte mig hela förra veckan och pappa kom i helgen. I måndags var första dagen själv och det gick bra. Jag hann med bvc-besök, promenader med syskonvagn och hundar, vila lite när killarna sov och laga middag tills maken kom hem. Så kommer nog inte alla dagar att se ut 
Igår var A på dagis för första gången på fyra veckor (han får gå 8-14 tisdag till torsdag), men han fick tyvärr feber och hosta igår eftermiddag. Idag har han varit febrig och hostig men vid gott mod. Han pusslar och leker men vill gärna att jag sitter med hela tiden, så jag har lite dåligt samvete mot J som inte har fått så mycket uppmärksamhet. men det är väl bara att vänja sig vid att inte räcka till... När J blir större och mer vaken och krävande blir det nog inte lättare direkt.
Det som Fru E skriver om frustration över att inte hinna med det man hade önskat känner jag jätteväl igen från tiden då A var nyfödd. Det tog ett tag för mig att förlika mig med att inte hinna varken duscha eller få undan disken vissa dagar. Det har jag med mig från början den här gången, vilket är väldigt skönt. Sen blir allt såklart lättare när man får rutin på det. När A var nyföss kändes det som ett jätteprojekt att gå ut ensam med honom och storhunden. Idag har jag varit ute på två promenader med syskonvagn och båda hundarna
Maken åkte iväg imorse och kommer hem imorgon kväll så inatt är första natten jag är ensam med båda barnen. Jag hoppas A inte besväras allt för mycket av sin hosta och att J sover åtminstone två timmar mellan amningarna. Och att A´s eventuella uppvak inte sammanfaller med amningarna. Fast om de inte sammanfaller blir det ju ännu fler uppvak för mig. Hmm. Hur man än vänder sig har man rumpan bak
Tyvärr orkar jag inte kommentera mer, jag måste gå och lägga mig nu. Men jag tänker på er alla och ska försöka bli bättre på att skriva. Jag vill för allt i världen inte att tråden dör ut!
Puss och kram på er! Jag ska försöka lägga in några bilder i galleriet så småningom.
Jag tror ingen som hör oss skule uppfatta mig som tålmodig om jag säger så...
)
