I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Drömde inatt att jag fick cancer i lymfkörtlarna.....att det spridit sig o jag inte hade många dagar kvar att leva......så fruktansvärt ledsen jag blev......hur skulle det bli med bebisen i magen....den är ju fortfarande för liten för att ha en chans att klara sig....o hur skulle det gå för busan o maken.....gud....jag börjar gråta nu igen....att de skulle klara sig var jag helt övertygad om....men att jag inte skulle få vara med o se busan växa osv.....DET gjorde mig otröstligt ledsen....vaknade o grät.....

drömmer massor nu när jag är gravid....o de är så verkliga.....

måste ju vara en bearbetning av pappas bortgång o inför begravningen......

Fru E: Tänker på dig! KRAM!

Ingis: Jättevackert blomsterarrangemang!

Lanovia: Men alltså... ni är verkligen hårt drabbade vad gäller sjukdom Krya på er!!

Blomman: Bra jobbat, varje centimeter är en seger. Önskar mina kunde minska istf att öka.

Hvidis: Mäh?! Är det syrran din som håller på så där ang barnen??? Hon verkar isåfall leva i en annan värld en den verkliga världen...

I'm Yours, beklagar sorgen. Och demens... ja jag börjar märka lite på min mamma, men det kan lika gärna vara pga depressionerna.

Gospelkonserten gick bra och det var fantastiskt roligt att jobba med Sofia Lilja. En underbar och varm människa. Hon sjöng även ett par av sina egna låtar från hennes skiva som kommer ut i sommar. Otroligt fina texter och harmonier. Den ska jag köpa!!

Åh Ingis, fy fabian vilken sorglig dröm! Jag vaknade också av att jag grät idag, för jag drömde att min sambo åkte ifrån mig i ett läge där jag var väldigt utsatt och sårbar, och jag letade efter honom i fem timmar men han fanns ingenstans. Ganska lätt den drömmen också...

Hhvidis, förlåt, jag kan faktiskt inte låta bli att garva. Jag fattar ju att det där är asjobbigt och inte ett dugg roligt, men något gör ändå att jag blir full i skratt åt beskrivningen av din systers beteende. Och så tycker jag synd om henne också. Ja det gör jag! För det är verkligen synd om någon när kontrollbehov och pedanteri kväver allt fritt, spontant och livsbejakande.

Sedan ska jag väl inte säga annat än att jag säkert varit liten nog att reta upp mig på låt och kladd själv i mina dagar. Det beror mycket på hur jag mår själv isåfall. Min toleransnivå sjunker definitivt i takt med sömnbrist, hunger, stress eller andra faktorer.

Det där med hur mycket barn får låta, röra sig och leva runt, utan att de stör utan bara är gulliga, är ganska skiftande tror jag. Och vilken nivå föräldrar själva godkänner från sina barn ute i offentliga sammanhang. Jag är rätt tuff mot min son såtillvida att jag tycker han behöver förstå och hantera att det finns olika tilfällen för olika saker. Jag har sett ungar på restaurang fara runt som om föräldrarna trodde att resten av stället tycker att barn som leker världskrig är hur rart som helst-det tycker de flesta inte, när man unnar sig en bit mat ute. Ja, ni fattar vad jag är ute efter...

Blommis, vad duktig du är! *impad* Hvidis, jag förstår att det ska bli skönt att komma hem till makens varma famn. Hoppas hemresan går bra. Ingis, fy vilken jobbig dröm! Tur att det just bara var en dröm. Lanovia, skickar en styrkekram här också. Fru E, kraaaaaaaam till dig!

Heloise: hur är det med dig o lillasnäckan? Ska du in på fler prover? Tänker på er! KRAM

Alltså....lagen om allsköns djävlighet.....hur tusan kan saker helt magiskt bara krocka ibland?

Har kämpat o jagat järnet för att få till ett slutsamråd på  ett av mina projekt.....vääääääldigt segdragen process..... o för bara en liten stund sedan så fick jag mail....ja nu på fredag kl 15.00.....MÄÄÄHHHH!
Det får vara som det vill....jag jobbar inte på begravningsdagen av min pappa....även om jag gärna vill vara med på ett slutsamråd....nya rutiner när man bygger osv....men det får vara o de får klara sig själva....basta.

Den där drömmen var en riktig riktig mardröm....men å andra sidan har jag fått mig en tankeställare att vårda varje dag o inte bli alltför upprörd på busans trots o trix o bråkande när hon är på det humöret.....

Mår så där idag....lite smått klabbig i bihålorna.....liiiiiite antydan till migrän.....o arbetsmoral i botten.....

Fru Bygg: hur har ni det? Hur går det med sömnen?

Syrinx: du....man skulle inte kunna få köpa en sjal av dig? Den där sjalen med rosa o nougat har etsat sig fast i mitt sinne.... ? Hoppas allt är bra. Vilket datum är det nu ni gifter er? Hur gick klänningsprovningen? Allt fixat annars?

Flamman: hur hade flickorna det på sin minisemester? Hade de roligt o är glada o nöjda? Hoppas det innerligt iallafall.....

Idag har vi avverkat halva graviditeten! Jisses vad tiden går fort!

På tal om det........är det inte dags för fika snart igen? 

Bara för att jag igår sa till min mamma "jag har inte haft ont i knäna alls på flera veckor och det är nästan så det känns som att jag inbillat mig att det brukar göra ont" så vaknar jag såklart idag med skeeeeeetont i knäna! Och ömma hälsenor, trampdynor och axlar. Händerna har jag haft jätteont i det senaste-vilket jag aldrig lyckats ha när de undersökt mig, så fast jag säger att jag ibland har ont, så verkar det liksom inte gå fram till läkaren..

Jag fattar inte vad min kropp håller på med.

Apropå döden, så dog min pappas gamla faster natten mellan söndag och måndag. Hon blev 98 år-på god väg mot 99, hajjar ni brudar! Jag har rejäla gener tror jag. Farfar blev 91, morfar 95, ett par av hans syskon över 100, gamla faster 98...

..farmor som bara blev 82 och mormor som dog precis innan hon skulle fylla 80, det är liksom de som dött unga och tidigt kan man säga. Och då är det kvinnor som dragits med rätt  nedbrytande sjukdomar. ändå har de segat i så länge.

Jag har goda skäl att smida mina planer för de 102 år jag planerar att bli.

Värre är det då med sambons släkt. Hans pappa fyller snart 70 och är på många sätt skruttigare än morfar någonsin var, känns det som. Jag har flera gånger den senaste tiden fått en sådan där känsla, sådant som kanske bara låter som flum, men som en föraning, att han går snart. Och jag blir alldeles livrädd för hur det kommer att påverka min sambo, för han har en ganska komplicerad relation till sin pappa och jag tror inte han själv alls är medveten om hur viktig pappa är för honom.

Ingis: Flickorna har haft det bra på minisemestern med sin pappa. De var väldigt glada och nöjda.
Folk som han tänkte ha med sig föll bort och i slutänden blev det bara han o flickorna första kvällen och nästa dag. Sedan kom en familj till, men de bodde i egen stuga. Skönt för barnen att få ha pappa för sig själv!!
De hade bowlat en kväll, kollat film o myst åsså en massa slalom förstås!

Många fina presenter (mest kläder) hade det fått från farfar m familj, farbror och kusinerna och så av pappa och "pappas nya tjej". Jättefina kläder som de är överförtjusta i.

De berättade att pappa hade börjat gråta när han hämtade dem från skolan och att han gråtit jättemycket när han lämnade dem innan han åkte.

Annars så kör han samma stil: Ingen som helst direktkontakt med mig, inte ens svara på sms. Istället hade han T till att sms:a mig och fråga och "kommendera".
Han kunde t ex inte lämna dem hos mig utan hos gemensamma vänner.

Men, men... jag orkar inte bråka om det just nu utan det viktigaste är att flickorna har haft det bra och är nöjda.