I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Vilken FET ego-boost det var att kika in här idag då!!! Vilken massa gulliga saker ni säger allihop! Jag blir helt paff.

Fru Bygg, nej, det anar jag nog faktiskt inte. Jag har lite svårt att ta in att jag ens betyder något alls för någon ibland-och så som du säger, det är ju helt...häpnadsväckande och rätt så rörande.

Ingis, vad COOLT att jag kan var med och inspirera!
Min sambo sa faktiskt igår-"Allvarligt talat är jag rätt fascinerad PB, för det här trodde jag inte när du satte igång. För jag menar, det är ju bara promenader, jag tycker inte det är riktig träning och det borde inte hjälpa så mycket, men du har ju fantastiska resutlat!"
HA!!! Det vet jag väl, att han inte tycker det är riktig träning! Riktig träning i hans bok är marklyft, benböj och bänkpress, intervallträning och springa långt ofta och jättefort.
Och eftersom det är så stort, svårt och jobbigt, så gör han väldigt sällan just det.
Man går ner mer i vikt av det man gör än av det manplanerar att göra, kan vi då konstatera.

Och man kan också gå ner en del av att ens sambo börjar köpa en massa grönsaker och först fyller halva tallriken med dem innan man får den i näven och får ta annan mat.

Fast sambon har faktiskt också kommit igång rätt bra, efter att han gjorde de där brandmanstesten. Han springer lite och styrketränar lite och det gör en jäkla skillnad på hans humör kan jag meddela. Han behöver verkligen få ur sig en massa aggressioner över sin puckade chef och dessutom sitter han ju still jämt numera på jobbet, så det behövs ju lite rörelse för att få cirkulation på saker och ting.

Dfk, de där sakerna går ju att kombinera! Man stickar samtidigt som man pratar om den lästa boken och så fikar man! Multitasking-umgänge på äkta Tantvis. Fasen också! Jag vill ha en sådan grupp!

Kanske skulle man lära sig sticka, på allvar? Det kanske är jättebra för själen.
Fast jag gillar de där söta virkade blommorna också. Virka istället? Också?

Häromdagen var det på TV (Landet brunsås tror jag det var) en kille som sa att vi pratar om att gå ner  i vikt för hälsans skull, men att det bara är BS, för att egentligen är vi beredda att ge bort flera år av våra liv för att få se snygga och smala ut.

Då kände jag mig lite ledsen, för, det kan nog tämma i vissa fall och det är ju isåfall värt att fundera över, men för mig själv så ÄR det här verligen något som har sprungit fram ur känslan "men herregud jag vill ju LEVA och kunna göra saker och ite dö i förtid helt i onödan av att jag ÄTIT och SUTTIT ihjäl mig!" Jag blev seriöst skiträdd när jag i vintras insåg att jag hade svårt att knyta skorna, både rakt ner på golvet menockså om jag hade något att sätta upp foten på. Det är ju inte klokt! 40 bast och inte kunna röra sig!

Och jag har också vänt på det här med kilona som ett led i att tänka på olika sätt för att peppa. Jag stod i januari med en verklighet jag aldrig varit i förut. Nämligen:

"Jag har en vikt idag där mitt BMI står på fetma, inte övervikt. Jag kan gå ner 30 kg och ändå inte ha nått BMI undervikt. T-r-e-t-t-i-o kilo! Det var när jag var 26 år, mer än halva min totala vikt!"

Idag kan jag säga att jag har 21 kg innan jag slår i underviktsgränsen.

Jag har som ett av mina mål att det ska vara så, att jag inte har mer än 10 kg att ta av innan det är för mycket att gå ner. Helts bara ensiffrigt. För några kilo på pluskontot i energibanken, det kan man ha, och nära undervikt finns inget egenvärde i att ligga-de flesta av oss är inte finast på den nivån heller tror jag-men det är en sorts måttstock att också kunna säga att man inte har hur mycket som helst att ta ut från det där kontot. Denenda gången det vore bra, är väl om kriget kommer. Och även om finanskrisen drar över världen, så känns kaske svält i Sverige lite avlägset?

Självklart finns det en fåfänga i att vilja få känna sig lite snygg också, men verkligen-det är underordnat hälsoaspekterna för mig just nu. Jag försöker rädda livet på mig själv och hoppas också att mina knän ska få det mindre ont allteftersom jag lättar.

Blommis har missat kommentera din viktnedgång. Riktigt bra jobbat! Smart att dela upp det i delmål och inte stirra dig blind på slutmålet. Visst är det underbart när vågen byter tiotal. Ialla fall när det går neråt. Här har vågen precis bytt tiotal men åt "fel" håll. Men det är ju inget problem nu, det har ju t.o.m BM sagt till mig.

Och du ta till dig de snälla orden du får läsa här för du betyder väldigt mycket i denna tråd.

Appropå det, nu är jag väldigt tidigt ute. Men jag har en plan. I somras skulle vi egentligen varit till både Stockholm o Kalmar. Men tiden rann och vi fick bara till Sthl. Därmed har jag börjat lobba lite lät för att vi skall ta Kalmar till sommaren. Då är vi inte så långt borta från dig eller??

Lanovia, då är ni jättenära mig! Typ 45 minuter med bil. Dessutom längs vägen fråner sett. Bra va?

Ingis,